TheOneDirectionStory

Efter att jag hade stekt klart äggen kom Louis ut, med ett lite gladare uttryck.

”Varför så glad?” sa han med ett leende.

”Varför ska man inte vara glad?” sa jag och han skrattade.

”Det är för att du och Keira…” han fortsatte inte meningen. Jag  skrattade och kände hur mina kinder blev lite varma.

”Det är du och Keira” skrek han och jag ”shhh” ade honom.  Han tog det som ett ja och log stort.

___________________________________________________________________________________

Keiras perspektiv:

” STARSHIPS WERE MEANT TO FLYYYYYYY, HANDS UP AND TOUCH THE SKYYYYYY!” Sjöng Ellinor medan hon skuttade runt med dammsugaren. Vi hade bestämt att vi skulle ha en städdag, så för att orka hade jag låtit Ellinor dricka 1 liter coca cola. Vilket jag nu ångrade. Hon for runt som en tornado i lägenheten, men till min förvåning lämnade hon mer reda än oreda. ”Starships” dunkade på och livet kändes ovanligt bra. Lyckokänslorna bubblade upp igen när jag kom att tänka på Harry. Jag måste ha drömt mig bort ett tag, för rätt som det var fick jag en blöt trasa i huvudet.

”ELLINOR!” skrek jag.

”Du behövde vakna!” skrattade hon och jag log lite. Det var så svårt att vara arg på henne. Hon stod bara iklädd i ett par mörkblåashorts och ett lila linne. Samma som jag, fast jag hade ett par rosa shorts och ett vitt linne. Hennes hår var utsläppt medans mitt var uppsatt i en vanlig totte. Klockan hade börjat närma sig 2, och ändå hade vi bara städat våra sovrum. Vi hade resten av lägenheten kvar att städa, vilket skulle ta flera timmar. Kläder låg utspridda överallt, tillsammans med kuddar, täcken, papper, klämmor, bh:ar och en massa andra saker. Vi fortsatte att städa ett tag, tills min iPhone började ringa och Ellinor fick sänka volymen på radion.

”Hallå?” sa jag.

”Hej älskling! Du vi är strax klara i studion, så vi undrade om vi kunde komma hem till er?”

”Asså vi har städedag, men om ni känner att ni är sugna på att städa så är ni välkomna” sa jag, helt säker på att dem inte skulle vilja komma och städa.

”Okej, när kan vi komma?” sa han glatt, helt seriöst.

”När som helst antar jag…” sa jag, förvirrat.

”Okej,då kommer vi om en kvart. hej då!” sa han och la på. Vad fan hände nyss? VILLE han städa? I vår lägenhet? Plocka undan våra bh:ar och allt annat… Jag ruskade på mig.

”ELLINOR! KILLARNA ÄR HÄR OM EN KVART!” skrek jag och hörde att hon tappade något i köket.

”VAD?” skrek hon tillbaka. Jag svarade inte, utan skyndade mig in i badrummet för att fixa till mig lite. Jag såg, ärligt talat, hemsk ut. Jag plockade snabbt fram mascaran och drog några gånger, sedan kom jag ihåg att det låg en massa bh:ar  på golvet runt i hela lägenheten, så jag stormade ut och började plocka dem. Tänk så såg dem en…vad pinsamt. Jag hann inte långt innan det knackade på dörren. Jag svor när jag kom på att jag fortfarande bara hade min pyamas på mig innan jag sprang för att öppna.

”Hej Kei!” sa killarna glatt när jag öppnade. Dem verkade inte bry sig om att jag hade pyamas, tur nog. Harry kramade om mig hårt, sedan drog han av sig sin jacka och sina skor som resten av killarna redan gjort.

”Okej, ditt städeteam är här! Vad ska vi göra?” sa Louis glatt och jag suckade. Dem hade inte fattat att jag inte hade varit seriös.

”Asså ni behöver inte…” sa jag.

”Jo, jag tror vi behöver det. Har du sett hur det ser ut här? Inte en chans att detta blir klart idag utan vår hjälp” sa Zayn och jag nickade.

”Är inte Ellinor hemma?” Frågade Niall.

”Jo, men hon gömmer sig nog” sa jag och flinade.

”Gör jag inte alls det!” sa Ellinor som plötsligt hade dykt upp. Hon hade satt upp sitt hår i en totte nu och hon var lite röd om kinderna som om hon precis hade sprungit. Killarna kramade o henne en efter en, sedan gick vi alla in för att städa.

”Vad ska vi göra?” sa Louis.

”Någon kan väl ta in denna korgen på mitt rum? Det är rentvätt. Sedan så kan väl någon hämta dammsugaren som Ellinor slängt på golvet i vardagsrummet?” sa jag.

”Vi fixar det!” sa killarna glatt i kör och skuttade sedan iväg.

”Kei!” väste Ellinor plötsligt och jag vände huvudet åt henne.

”Vad?” sa jag och hon drog ut mig i köket.

”Jag hann inte plocka undan alla saker…” sa hon och jag skrattade.

”Det är nog ingen fara, de...” jag blev avbruten av höga skratt från mitt rum, mest lät det som Niall. Jag och Ellinor kollade konstigt på varandra, sedan satte vi fart mot mitt rum. Skratten fortsatte, och när vi öppnade dörren för att kolla in tappade jag hakan.

________________________________________________________________________

Efterlängtat kapitel eller? :D

När hans läppar slutligen lämnade mina smekte han min kind försiktigt med sina lena händer.

”Så fin” viskade han och jag kunde inte låta bli att le. Han log stort när han såg min reaktion och famlade efter min hand i mörkret. Jag kramade hans hand och han log mot mig. Inga mer ord behövdes,  jag var hemma.

_________________________________________________________________________________

När vi alla var samlade igen så märkte killarna nog lite att något hade förändrats mellan mig och Harry. Dem kände varandra så pass bra att dem märkte om något hade hänt. Som tur var frågade dem inte, det skulle bara ha blivit väldigt pinsamt att svara. Jag visste inte ens vad jag och Harry var? Var vi ihop eller... betydde det inget? Var vi fortfarande bara vänner? Jag hade inte frågat på hemvägen, och jag kunde inte fråga nu inför alla precis.

”Vad tänker du på?” Viskade Zayn till mig och jag log lite. Eftersom jag knappast kunde svara på vad jag tänkte på rykte jag bara på axlarna och mumlade ”inget”. Han kollade lite oroligt på mig, så jag log mot honom. Han log tillbaka och vände sedan blicken mot filmen igen. Han och Louis hade hyrt en film som säkert var bra, men jag kunde inte riktigt bry mig om den idag.

Harrys perspektiv:

”Inget” viskade Keira till Zayn och jag vände min blick mot dem. Vadå, va? Zayn kollade lite oroligt på henne, men hon log bara tillbaka. Men jag kunde se att det inte var äkta. Det högg till lite i magen. Kan det bero på kyssen..? Tänk om hon ångrade sig? Jag drog ett djupt andetag och funderade om jag skulle gå och prata med henne. Plötsligt reste hon sig upp.

”Harry, kan jag få prata med dig?” sa hon tyst och jag nickade och reste mig upp. Vi gick in på mitt rum och jag stängde dörren.  Hon satte sig på sängen och kollade runt lite.

”Vad är det?” sa jag och hon sig i läppen. Hennes blick fladdrade som om hon var nervös. Jag satte mig ned bredvid henne.

”Jag bara undrar… var är vi nu?” sa hon tyst och kollade ner mot golvet.

”Vad menar du?” sa jag och hon skruvade sig lite, som om hon ångrade att hon drog upp det.

”Efter… kyssen” sa hon och jag förstod plötsligt vad hon menade.

”Jag älskar att ha dig som vän, Keira. Men… jag vill vara mer. Jag gillar dig… mycket” sa jag snabbt utan att tänka. Ja, nu var det sagt. Det fanns inget jag kunde göra nu när orden lämnat min mun. Allt var tyst, som om hela världen höll andan. Jag vände blicken mot Keira igen, och hon kollade chockat på mig. Sedan spred sig ett stort leende på hennes läppar.

”Jag gillar dig med” sa hon. ”Mycket. Jag vill också vara mer än vänner”

Vi log mot varandra innan jag kysste henne.

Nästa morgon:

Jag vaknade av mitt alarm på mobilen, klockan var 6.30 och det var som vanligt lite morgon- mulet ute. Varför skulle det alltid vara mulet? Fast jag visste att det inte alltid var det, några ynka dagar i veckan var det faktiskt sol. Jag log åt min konstiga tanke ett tag, sedan kom jag på att vi skulle vara i studion klockan 8 och var tvungen att sätta fart. Jag gick in i badrummet för att duscha.  Tjugo minuter senare gick jag in till Louis sovrum för att väcka honom. Han ställde alltid sitt eget alarm med somnade nästan alltid efter. Vilket jag antog att han hade gjort även idag.

”Lou, vakna!” sa jag. Han grymtade till lite som betydde ”försvinn” på morgonspråket. Jag suckade och hoppade upp i hans säng och började hoppa runt.

”VAKNA!” Skrek jag och Louis svor till surt, innan han motvilligt drog sig upp och in på toaletten. Jag skrattade och gick ut för att göra lite frukost. Eller jag skuttade nog mer ut. Det var som om världen hade fått en plötslig ljuspunkt, som om allt var vackert och fantastiskt. Ett tag undrade jag om jag hade tagit droger eller något, men sen kom jag ihåg igår. Jag och Keira. Glädjekänslorna bubblade upp igen och jag kom på mig själv med att vissla. Efter att jag hade stekt klart äggen kom Louis ut, med ett lite gladare uttryck.

”Varför så glad?” sa han med ett leende.

”Varför ska man inte vara glad?” sa jag och han skrattade.

”Det är för att du och Keira…” han fortsatte inte meningen. Jag  skrattade och kände hur mina kinder blev lite varma.

”Det är du och Keira!” skrek han och jag ”shhh” ade honom.  Han tog det som ett ja och log stort.

_______________________________________________________________________________

Kapitel 14, done! Även om det inte är det bästa jag gjort precis... Det skulle egentligen kommit ut igårkväll men jag somnade ;) Ska vi säga 5+ kommentarer för nästa?

Efter en galen shoppingrunda (vi hade ju Louis med oss, den var ju allt annat än lugn…) så stack jag och Ellinor hem. Vi skulle till Louis & Harry lite senare på kvällen för att kolla på film.

”Kan du fatta det?” sa jag när vi satt framför tv:n hemma och åt pizza.

”Kan du fatta att din kusin är typ, känd!” skrek Ellinor och jag skrattade. Det var svårt att tänka på honom som en kändis, för mig var han samma gamla Boo Bear.

___________________________________________________________________________________________

”Hur ska vi göra?” sa Louis när vi satt hemma hos Louis & Harry. Alla killarna var här förutom Liam som var ute med sin flickvän Danielle.

”Vi kan dela upp oss så att vi går i par? 2 köper godis, 2 hyr film och två stannar här och fixar till” sa Harry och alla nickade.

”Jag och Ellinor, Harry och Keira och Zayn och Louis?” Sa Niall med ett stort leende. Jag antog att han ville vara med Ellinor.

Ellinors perspektiv:

Jag och Niall stannade för att fixa till Louis & Harrys ställe för kvällen.

”Ska vi fixa lite kuddar då?” sa Niall och jag nickade. Jag följde efter honom in på Louis rum och var tvungen att memorera vägen för framtiden. Deras lägenhet var inte precis, liten. Vi kom in och Niall gick direkt fram till hans säng och hoppade upp. Han började hoppa på sängen som en 5-åring och jag skrattade. Han sträckte ut handen mot mig och drog upp mig. Vi hoppade runt ett tag, sedan kom vi på att vi var tvungna att fixa så vi skyndade ut med kuddarna igen.

Keiras perspektiv:

20 minuter senare stod jag och Harry inne i godisaffären och kollade efter något gott. Niall och Ellinor var kvar och fixade, Zayn och Louis hyrde film.  Vi hade inte låtit Niall och Ellinor gå och handla godis, eftersom dem förmodligen skulle handla upp hela stället. Jag visste hur Ellinor var, och killarna visste hur Niall var.

”Vad ska vi handla då?” sa Harry glatt och avbröt mitt tänkande.  Jag kollade runt mig för att se o det fanns något som fångade min blick. Och det var det, ett helt ställ med Haribo- påsar. Det var ett av mina favorit godis.

”Du har en bra smak” sa Harry och vi gick båda mot stället. Han hade förmodligen sätt min blick. Han tog några påsar som jag pekade på och nickade gillande. Sedan gick vi bort mot chipshyllan och plockade på oss några påsar. Vi var ju faktiskt sex stycken. 5 minuter senare hade vi även lagt till 4 flaskor cola och en påse vanligt godis. Jag var ganska säker på att jag skulle må så dåligt efter ikväll av allt godis.

Vi betalade, sedan gick vi mot lägenheten igen. Det var en mild kväll med bara lite små vindar ibland, vilket jag njöt av.  Jag blundade lite, vilket jag snart ångrade. Jag snubblade till och i sista sekund tog Harry tag i mig så att jag inte trillade.

”Är du okej?” sa han och försökte låta orolig, men jag kunde se hur skrattet inte var långt ifrån.

”Ja” sa jag och skrattade. Vilken idiotisk idé att gå och blunda! Jag hade redan världens sämsta balanssinne.

”Vad snubblade du på?” sa han och kollade ner på marken för att se om det fanns några osynliga stenar.

”Marken” sa jag och då kunde han inte hålla sig längre. Han brast ut i skratt och var tvungen att stanna.  Jag kunde inte heller hålla mig, så jag brast också ut i skratt.

”Hur kan du snubbla på marken? Är det typ inte, omöjligt?” sa han.

”Inte för mig” sa jag och han skrattade.

”Vad menar du?”

”Jag menar att jag har världens sämsta balans och kan snubbla över vad som helst” sa jag och han skrattade igen. Vi fortsatte gå ett tag, men helt plötsligt stannade han och kollade på mig med en blick jag inte kunde förstå. Han lutade sig mot mig sakta och jag kunde inte tänka. Jag lutade mig mot honom och när våra läppar nuddade varandra kändes det som en bomb smällde inom mig. Det var bara vi. Mina känslor var utom kontroll och det kändes som jag hade en trumma i bröstet. Det var en helt ny känsla, som jag inte kunde beskriva med exakta ord. Det enda jag visste var att jag aldrig, aldrig ville att kyssen skulle ta slut. Jag kände mig hemma.

När hans läppar slutligen lämnade mina smekte han min kind försiktigt med sina lena händer.

”Så fin” viskade han och jag kunde inte låta bli att le. Han log stort när han såg min reaktion och famlade efter min hand i mörkret. Jag kramade hans hand och han log mot mig. Inga mer ord behövdes,  jag var hemma.

______________________________________________________________________________________

Nu börjar det hända saker! Ska vi säga 3+ kommentarer för nästa kapitel? :D

Jag följde hans blick, och det kändes som om jag frös till is. 3 män, kanske 20 meter bort, stirrade på mig. Dem borde ha blivit förlägna när jag fångade dem tittandes på mig, men dem vek inte av med blicken.  Vi stod i några sekunder och glodde på varandra, mest eftersom jag var för rädd att vika av.

Plötsligt drog någon i min arm, och jag vaknade till. Lättnaden var så stor att jag andades kraftigt, som efter ett maratonlopp.  Någon drog i min arm, tvingade mig att följa med. Mina ögon registrerade Harry. Han drog med mig genom folkmassan, som skulle på både det ena och det andra hållet. Jag ville bara bort från de tre männen, så jag lät honom dra med mig. Allt kändes som en sjuk James Bond film. Folk kollade konstigt på oss när vi drog förbi, antagligen eftersom mitt ansikte var skräckslaget.

_______________________________________________________________________________

Vi kom in på en lite mer folktom gata, och det kändes som om jag kunde andas igen. Harry fortsatte dra mig, men lite långsammare nu. När vi hade kommit en bit från männen, stannade han och kollade lite oroligt på mig.

”Är du okej?” sa han och jag nickade omtumlat.

”Vad fan var det där?” sa jag och han suckade.

”Jag vet inte… men dem såg inte det minsta trevliga ut..” sa han och ryste till lite. När jag inte svarade fortsatte han. ”Det såg ut som om… dem tänkte dåliga tankar. Jag vill inte vad dem tänkte, men det var definitivt inget bra. Jag bara…” hans ord dog ut.  ”Jag antar att jag blev lite rädd” erkände han och log ett prövande leende mot mig. Jag drog in ett djupt andetag, jag var fortfarande lite omtumlad.

”Förlåt” sa han och jag kollade förvånat på honom.

”Varför säger du förlåt?”

”Det var nog inte riktigt snällt att bara dra iväg dig sådär” sa han och jag skrattade. Det kändes skönt att kunna skratta efter vad som just hänt.

”Det är okej, men jag tror att Ellinor har börjat bli lite orolig”

Det visade sig att Ellinor inte alls var orolig, hon hade träffat på Louis och Niall utanför affären. Vi träffade dem senare inne på Milkshake city, där vi berättade vad som hänt. Alla tyckte det var ganska läskigt, så vi beslutade oss för att shoppa tillsammans senare. Vi tänkte sitta kvar på Milkshake City ett tag, eftersom alla var ganska trötta i benen.

”Ursäkta…?” sa plötsligt en tjej bredvid mig och jag hoppade till. Hon kollade nervöst på killarna och fortsatte sedan ”Ni är Louis, Harry och Niall från One Direction va? Skulle jag kunna få ta en bild med er?” sa hon, fortfarande lika nervöst. Vad fan… Tänkte jag. Jag kollade mot Ellinor, och vi verkade ha identiska tankar. Detta var ju helt absurt. Och One Direction? Till min förvåning såg killarna inte alls ut att tycka det var konstigt. Brukade detta hända dem?

”Ja, såklart!” sa Louis. Dem ställde sig upp och tog varsitt foto. Dem pratade lite med tjejen, sedan gick hon. Efter att ha satt sig ner la killarna märke till oss igen.

”Vad?” sa Niall.

”Jag tror ni har lite att berätta för oss…” sa Ellinor. Dem kollade oförstående på oss.

”Vilka är One Direction?” sa jag, och då verkade som om Louis förstod. Dem berättade allt, eller det var mest Louis som berättade 2men Harry och Niall fyllde i luckorna. När han var klar kollade han nervöst på oss, som om han väntade sig att vi skulle bli arga. Som när man berättar för sin mamma att man haft sönder en lampa eller förstört kameran… Jag och Ellinor satt mest mållösa, det förklarade så mycket. Varför han var så rik, varför tjejen hade kommit fram…

”Hm… jag kan i alla fall säga att jag inte väntade mig det…” sa jag och alla skrattade.

”Så det är lugnt? Ni är inte sura på oss för att vi inte berättade?” sa Harry och jag och Ellinor skakade på huvudet.

”Hur kan man vara sur?” sa Ellinor och killarna såg lättade ut.

Efter en galen shoppingrunda (vi hade ju Louis med oss, den var ju allt annat än lugn…) så stack jag och Ellinor hem. Vi skulle till Louis & Harry lite senare på kvällen för att kolla på film.

”Kan du fatta det?” sa jag när vi satt framför tv:n hemma och åt pizza.

”Kan du fatta att din kusin är typ, känd!” skrek Ellinor och jag skrattade. Det var svårt att tänka på honom som en kändis, för mig var han samma gamla Boo Bear.

_________________________________________________________________________________

Fortfarande kort, men längre än igår! Glöm inte att kommentera :D

P.s Läs denna, den är jättebra!

http://truedirectioner.blogg.se/

”Kan vi inte åka och shoppa idag?” sa hon när vi lite senare satt vi vardags bordet och åt frukost. ”Jo, jag behöver nya kläder”Och så blev det, en timme senare lämnade vi lägenheten. Vi gick fram på gatan och kollade in butikerna. Det fanns jack Wills, H & M osv. Vi bestämde oss för att börja med H&M. ”Vi åker från Sverige för att vidga våra vyer, och så går vi in på H&M” Sa Ellinor och jag skrattade. Ändå lyckades vi komma ut med varsin kasse där ifrån. ”Keira! Kolla!” skrek nästan Ellinor och jag vände huvudet dit hon pekade. Det var ett skyltfönster med väldigt fina kläder. Utan att kolla mig för vände jag dit, och råkade gå in i någon, eller något. ”Hoppsan” sa någon och tog tag i mig, så att jag inte skulle falla. Jag kollade upp mot honom och jag kollade rätt in i ett par välbekanta ögon. Jag tappade andan.

______________________________________________________________________________________

Det var Harry. Förföljde han mig eller?

”Hejsan Kei!” sa han och skrattade. Jag log och ställde mig rakt igen.

”Hej! Följer du efter mig eller?”

”Nä, följer du efter mig?” sa han och jag skakade på huvudet. Det blev lite pinsamt tyst och jag skrapade foten i marken lite. Jag var ganska så säker på att om jag kollade upp så skulle jag bara bli fast i hans ögon och då kunde jag inte prata. Var hade Ellinor förresten tagit vägen? Hon hade nog gått in i affären så länge.

”Så… vad gör du här?” sa han och jag tvingade mig själv att titta upp, för att inte vara oartig. Som väntat, stockade sig orden i halsen på mig. Jag hostade till lite, värst vad det här skulle svårt. Han kollade oroligt på mig, som om han väntade sig att jag skulle få världens hostattack.

”Shoppar” lyckades jag säga. Men han var så himla snygg i sin t-shirt och mörka jeans. Jag märkte plötsligt att jag studerade honom, så jag kollade snabbt ner. Värmen spreds sig på mina kinder och det var inte svårt att gissa att mitt ansikte var knallrött nu.

”Själv?” sa han lite bekymrat. Jag drog ett djupt andetag och kollade upp mot honom. Hans mjuka blick fick mig att slappna av, så jag öppnade munnen igen.

”Nä, Ellinor är där inne” sa jag och gjorde en gest mot affären bredvid mig, sedan fortsatte jag. ”Var är Louis idag då? Ni brukar väl alltid hänga?”

”Jo, han kommer nog snart. Vi killar shoppar också ibland, förstår du” sa han och jag log.

”Det trodde jag inte” sa jag och han gav mig ett väldigt charmigt leende.

”Ibland måste vi. Fast, jag måste erkänna att vi hemligt gillar det” sa han och jag skrattade. Han kollade runt sig, som om han letade efter någon, eller något. Hans ögon blev plötsligt väldigt fientliga och jag blev nästan rädd av den snabba skiftningen. Hans blick var svart, som om han såg något som han verkligen hatade. Jag följde hans blick, och det kändes som om jag frös till is. 3 män, kanske 20 meter bort, stirrade på mig. Dem borde ha blivit förlägna när jag fångade dem tittandes på mig, men dem vek inte av med blicken.  Vi stod i några sekunder och glodde på varandra, mest eftersom jag var för rädd att vika av.

Plötsligt drog någon i min arm, och jag vaknade till. Lättnaden var så stor att jag andades kraftigt, som efter ett maratonlopp.  Någon drog i min arm, tvingade mig att följa med. Mina ögon registrerade Harry. Han drog med mig genom folkmassan, som skulle på både det ena och det andra hållet. Jag ville bara bort från de tre männen, så jag lät honom dra med mig. Allt kändes som en sjuk James Bond film. Folk kollade konstigt på oss när vi drog förbi, antagligen eftersom mitt ansikte var skräckslaget.

_____________________________________________________________________________________

FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT för min uppdatering. Men jag har inte kommit in på Blogg.se överhuvudtaget! Jag har ingen aning varför :/ Kort kapitel, men bättre än inget? :)

”Vakna Ellinor! Skulle ni inte jobba idag?” sa någon. Jag vände mig om från personen i ett försök att få sova igen. Någon petade mig igen och jag suckade. Vänta nu lite… Det var inte Keira, eftersom jag hade känt igen hennes röst. Och vänta lite till. Det här var inte min säng. Panikslaget reste jag mig upp och kollade förvirrat runt om mig.  Personen som jag antog hade väckt mig satt bredvid med ett stort flin på läpparna. Det var Niall.

”Hej på dig med…” sa han och skrattade. Jag kunde inte låta bli att skratta, hans skratt var underbart. Efter ett tag tystnade han och lät blicken svepa över rummet. Och detta var jag medveten om – Eftersom jag stirrade ut honom totalt. Han märkte det rätt snabbt, så han lät blicken fara tillbaka till mig. Hans underbara blåa ögon. Hans blonda hår. Jag blev svag. Han log.

________________________________________________________________________________

Plötsligt blev han träffad med en kudde bakifrån och jag tittade upp. Louis stod med en blå kudde och ett stort flin fastklistrat på ansiktet. Det kändes så typiskt Louis att göra något. Man förstod snabbt att han var den busiga typen. Niall hoppade upp och börja jaga Louis med sin vita kudde. Jag skrattade och så fick jag plötsligt syn på Keira, som satt på madrassen lite längre bort och skrattade.

”Ligger galenheten i släkten eller?!” sa jag och hon började skratta mer.

”Jag tror det!” sa hon och jag skrattade. Killarna hade börjat vakna upp omkring oss nu, dem hade nog väckts av Louis och Niall. Liam reste sig upp bredvid mig och gäspade. Han kollade förvirrat mot Niall, som stod och slog på Louis med sin kudde. Han kollade undrade mot mig och jag bara skrattade. Jag tog upp min mobil för att kolla på klockan. 10.24. Vi var tvungna att sticka hem, annars skulle vi komma försent. Igen.

Dagen gick snabbt, det var ju samma saker man gjorde på Starbucks. En så länge var det kul, och jag hoppades att det skulle hålla i sig. Då skulle jobbet gå så mycket lättare! Zoe berömde oss för vår kämpaglöd, Starbucks var trots allt inget ”lugnt” ställe. Det var alltid folk, så vi hade aldrig någon lugn tid precis. Förutom på rasten, naturligtvis. Tyvärr var det mest händerna som jobbade, så tankarna tog över helt. Niall var det som var fast i mina tankar. Hans blåa ögon gjorde mig svag, även om det bara var bilen i mina tankar. Och hans leende… Vid några tillfällen var Keira tvungen att putta till mig lite för att jag skulle vakna till. Men jag kunde se att hon också tänkte.

Keiras perspektiv:

”Kom nu Harry!” sa en kvinna precis bredvid mig och jag hoppade till. Jag vände mig om och förväntade mig att se Harry där, men det var bara kvinnan som hade ropat på sin pojke. Besviket bet jag mig i läppen och fortsatte att torka bordet. Ljudnivån var ganska hög, och kaffedoften hade jag vant mig vid. När man varit där inne ett tag så vande mig sig vid den. Jag fortsatte över till nästa bord som hade blivit ledigt. Jag tog upp en tidning som låg på bordet, sedan fortsatte jag att torka. Med tidningen och trasan i famnen gick jag snabbt tillbaka till disken, där en kö på 4 personer väntade och Ellinor som snabbt skickade ut. Hon såg ut att drömma lite, så jag puttade till henne. Hon skakade lite på huvudet för att väcka sig själv, innan hon återgick till arbetet. Klockan hade börjat närma sig 8, så att vårt pass var snart slut. Slutligen slog den 8, och vi gick hem.

”Vad drömde du om idag då” sa jag på hemvägen och Ellinor ryckte på axlarna.

”Ska vi handla mat på hemvägen?” sa hon undvikande.

”Du svarar inte på min fråga?” skrattade jag.

”Du svarar inte på min?” skrattade hon och jag suckade.

”Ja, det ska vi. Men på jobbet idag, så var du ju typ helt borta? Är du okej?” frågade jag och Ellinor log lite.

”Ja, men jag… du kommer säkert tycka att jag är jättekonstig!”

”Jag vet redan att du är jättekonstig?” sa jag och hon skrattade igen.

”Okej ... jag tror att jag gillar Niall…” sa hon och jag log. Vi stod nu inne i affären med en korg. Vi gick utmed snabbrätts disken. Vi drog upp varsin rätt och la i korgen. Vi fortsatte och kassan och betalade.

”Jag har märkt det! Ni skulle vara jättesöta tillsammans!” sa jag, och hon log. Vi gick tysta hem, inte för att det var pinsamt eller något, utan vi hade båda mycket att tänka på. Vi kom in i lägenheten och gick snabbt och la oss.

Nästa morgon:

Jag vaknade av det fina ljudet av fågelkvitter och solsken. Det fick mig genast på bra humör, och jag insåg snart också att jag var ledig idag. Det gjorde mig ännu gladare, så jag skuttade ut ur sängen och in i duschen. 20 minuter senare skuttade jag vidare ut i köket, som var tomt, såklart. Ellinor sov nog fortfarande, hon brukade sova längre än mig. Jag tänkte först göra pannkakor, men insåg snart att det inte var möjligt eftersom vi inte hade alla saker hemma. Vi fick nog köpa hem lite sådant snart. Fast jag var inte så hungrig, eftersom vi åt sent igår. Så jag bestämde mig istället för att ha lite kul och väcka Ellinor. Jag fyllde en bunke med vatten och gick sedan in på hennes rum. Hon låg som vanligt ihopkrupen. Jag smög försiktigt fram till hennes säng och räknade till tre, innan jag släppte det kalla vattnet över henne. Det dröjde inte länge innan hon skrek och började jaga mig runt lägenheten.

”JAG SKA DÖDA DIG DIN FIS!” skrek hon och jag skrattade så mycket så att jag var tvungen att stanna och hämta andan. Jag föll ihop på marken och kippade efter luft. Ellinor gick iväg, 1 minut senare kom hon tillbaka med samma bunke, men hon hade förmodligen fyllt den med nytt vatten.  Hon hällde ut allt och, nu var det min tur att skrika. Det slutade med att vi båda satt och skrattade.

”Kan vi inte åka och shoppa idag?” sa hon när vi lite senare satt vi vardags bordet och åt frukost.

”Jo, jag behöver nya kläder”

Och så blev det, en timme senare lämnade vi lägenheten. Vi gick fram på gatan och kollade in butikerna. Det fanns jack Wills, H & M osv. Vi bestämde oss för att börja med H&M.

”Vi åker från Sverige för att vidga våra vyer, och så går vi in på H&M” Sa Ellinor och jag skrattade. Ändå lyckades vi komma ut med varsin kasse där ifrån.

”Keira! Kolla!” skrek nästan Ellinor och jag vände huvudet dit hon pekade. Det var ett skyltfönster med väldigt fina kläder. Utan att kolla mig för vände jag dit, och råkade gå in i någon, eller något.

”Hoppsan” sa någon och tog tag i mig, så att jag inte skulle falla. Jag kollade upp mot honom och jag kollade rätt in i ett par välbekanta ögon. Jag tappade andan.

______________________________________________________________________________________

Kapitel 10, klart! Hade lite problem eftersom jag inte riktigt visste vad jag skulle skriva. Men nästa kommer imorgon eller på söndag- senast måndag :)

”Hej Kei, hej Ellinor!” sa han och kramade oss båda. Vi gick in och tog av oss skorna, innan vi fortsatte in i lägenheten. Skriken och skratten hade tystnat lite.  Vi kom ut i vardags rummet och jag brast nästan ut i skratt. Det var så typiskt en killkväll! Med Louis och Harry var det 5 killar totalt. Det satt 3 killar i soffan. Den längst ut var ganska vältränad, sedan var det en lite mörkare kille som såg ut som en modell. Sedan längst ut satt Harry. Nedanför satt en söt blond kille med världen leende på läpparna och med en kontroll i handen. Hans blick var helt fastklistrad i tv:n, där jag såg att dem spelade något fotbollsspel. Jag var inte säker på vilket, men antagligen fifa. Ellinors blick fastnade på den blonda killen, och jag såg att hon var fast. Den blonda killen märkte nog att han blev ut stirrad av henne, så han vände blicken mot henne. Hans leende blev större.  Det hela skedde på bara någon sekund.

_______________________________________________________________________________

”Hej tjejer!” ropade Harry och kramade mig och den lite rubbade Ellinor. Resten av killarna log glatt mot oss.

”Okej, dags att vi presenterar er!” utropade Louis och presenterade alla helt själv. Killarna hette Liam, Zayn, Harry, sedan där nere satt Niall och Louis då.  Efter ett tag kom jag på mig själv med att redan älska dem. Fast än vi precis hade träffats – så kändes det som om vi hade känt varandra hela livet. Det var något med dem som gjorde att man kände sig… glad och välkommen. Man hade helt enkelt kul. Dem var så lätta att umgås med, och deras carefria, loving life sätt gjorde att man hade kul helt enkelt. Zayn hade varit lite blyg först, men det släppte snart. Dem lärde oss att spela fifa, och förvånande nog var det kul. Jag hade verkligen inte väntat mig att det skulle vara så kul! Fast vi hade aldrig en chans mot killarna. Dem var killar, så dem hade det ju nästan i blodet. Efter ett tag bestämde vi oss för att sätta på en film. Killarna ville helst se en skräckis, men jag och Ellinor ville se en komedi. Det slutade med att ALLA killarna gjorde puppyface så Ellinor och jag fick ge med oss. Vi satte på Paranormal Activity 2, eftersom det var den enda alla kom överens om. Louis satte i filmen, sedan kurrade vi alla upp oss i soffan. Som tur var det en väldigt stor soffa, så alla fick plats. Filmen startade och desto längre vi kom in i filmen, desto tätare satt vi. På en scen där alla luckor öppnades blev jag så rädd att jag spenderade resten av filmen i Harrys knä. När den var slut ville jag inte upp där ifrån. Ellinor stönade plötsligt till.

”Klockan är halv 1…” sa hon och jag suckade. I och för sig började vi inte förens 12 imorgon, men vi skulle jobba till 8. Det var inte det roligaste sättet att spendera sin söndag, precis.

”Ska ni jobba imorgon?” sa Harry och vi båda nickade.

”Ni kan sova här om ni vill?” sa Louis och jag log.

”Ja tack”

Harrys perspektiv:

Att ha Keira i mitt knä var underbart. Mitt hjärta slog hårt, undrar om hon hörde det? Det skulle vara pinsamt. När Louis frågade om dem ville sova här i natt, ville jag inget hellre än att dem svarade ja. När dem gjorde det, exploderade mina lyckokänslor om dem inte hade gjort det innan.

”Kan vi inte också sova här? Så har vi en översovningsfest!” sa Niall glatt. Jag antog att det var för att Ellinor skulle sova här. Man kunde se på honom att han gillade henne. I alla fall så bestämde vi oss för att alla skulle sova här, så vi la ut några madrasser på golvet.

Alla gjorde sig iordning, sedan somnade alla snabbt.

Nästa morgon – Ellinors perspektiv:

”Vakna Ellinor! Skulle ni inte jobba idag?” sa någon. Jag vände mig om från personen i ett försök att få sova igen. Någon petade mig igen och jag suckade. Vänta nu lite… Det var inte Keira, eftersom jag hade känt igen hennes röst. Och vänta lite till. Det här var inte min säng. Panikslaget reste jag mig upp och kollade förvirrat runt om mig.  Personen som jag antog hade väckt mig satt bredvid med ett stort flin på läpparna. Det var Niall.

”Hej på dig med…” sa han och skrattade. Jag kunde inte låta bli att skratta, hans skratt var underbart. Efter ett tag tystnade han och lät blicken svepa över rummet. Och detta var jag medveten om – Eftersom jag stirrade ut honom totalt. Han märkte det rätt snabbt, så han lät blicken fara tillbaka till mig. Hans underbara blåa ögon. Hans blonda hår. Jag blev svag. Han log.

”Första dagen? Imponerande” sa han och jag suckade lite.

”Vi måste dra…” sa jag och Louis skakade bara på huvudet.

”Jag kör er. Var ska ni?” sa han.

”Starbucks” sa jag lättat och han nickade. Vi hoppade in i bilen bredvid som tydligen var hans och den började snart rulla.

”Vad gör du här då?” sa jag och han började flina lite.

”Handlade” sa han och pekade på påsen som låg där bak. Jag nickade och lutade huvudet på nackstödet.

_____________________________________________________________________________________

3 minuter senare släppte han av oss och vi tackade innan vi sprang in till Starbucks. Vi kom precis i tid, och tjejen som redan stod vi kassan log tacksamt mot oss.

”Det var på tiden tjejer!” sa hon och vi log ursäktande.

”Ledsen, det ska inte hända igen!” sa Ellinor och hon log bara. Det var nog ingen stor deal. Vi gick med snabba steg in och bytte om, sedan gick vi ut till kassan igen. Tjejen, som hette Zoey, fast kallades för Zoe, Visade oss hur vi skulle göra. Det var ganska enkelt. Hon var lite bossig först, sedan blev hon väldigt trevlig och snäll. Hon var 25 år gammal och hade jobbat här sedan hon var 23, berättade hon. Det var ganska mycket folk hela tiden, så vi hade inte så mycket tid över, men det gick. Själva jobbet var roligare än vad jag trodde att det skulle bli, fast jag antar att jobba med sin bästa vän gjorde det kul. Vi höll på till klockan 5, då vi slutade. Vi var ganska glada med dagen, Zoe verka vara nöjda över oss. Trötta gick vi, och köpte med grejer till pasta och köttfärssås hem.

När klockan slog 8 satt vi mätta i soffan och kollade på någon tråkig serie. Jag hatade serier, eftersom om jag missade ett avsnitt fattade man knappt något. Därför gillade jag inte så många serier, förutom One Tree Hill och The Big Bang Theory. De var något speciellt med dem. Plötsligt vibrerade min mobil till och jag tog upp den. Det var från Louis.

”Hej Kei! Har du och Ellinor lust att komma hem till oss och kolla på film eller något? Det är några killar som vill träffa min kusin ”

Jag log och visade SMS:ET för Ellinor. Hon nickade och jag började skriva tillbaka.

”Det vill vi gärna! Kan vi komma nu J?” skrev jag och bara några sekunder senare svarade han.

”Såklart!”

Jag brydde mig inte om att svara på det.  Vi gick ut i hallen och satte på oss våra skor, sen öppnade vi lägenhetsdörren och gick ut. Det hade hunnit mörkna, så vi gick fort. Man visste aldrig vad som kunde hända. Jag hade läst för några månader sedan hur många det var som blev misshandlade eller våldtagna i storstäder på kvällen. Fast det var skönt att jag hade Ellinor i alla fall. Om hon inte hade varit med, hade jag nog inte ens gått ut. Till min förvåning kunde vi vägen hem till dem, jag som brukade suga på att komma ihåg var människor bodde. Snart stod vi utanför deras lägenhet och plingade på. Vi hörde lite skrik och skratt där inne ifrån, och jag och Ellinor sneglade på varandra.  Vad höll dem på med? Vi hörde steg och dörren öppnades. Louis glada med lite röda ansikte tittade ut.

”Hej Kei, hej Ellinor!” sa han och kramade oss båda. Vi gick in och tog av oss skorna, innan vi fortsatte in i lägenheten. Skriken och skratten hade tystnat lite.  Vi kom ut i vardags rummet och jag brast nästan ut i skratt. Det var så typiskt en killkväll! Med Louis och Harry var det 5 killar totalt. Det satt 3 killar i soffan. Den längst ut var ganska vältränad, sedan var det en lite mörkare kille som såg ut som en modell. Sedan längst ut satt Harry. Nedanför satt en söt blond kille med världen leende på läpparna och med en kontroll i handen. Hans blick var helt fastklistrad i tv:n, där jag såg att dem spelade något fotbollsspel. Jag var inte säker på vilket, men antagligen fifa. Ellinors blick fastnade på den blonda killen, och jag såg att hon var fast. Den blonda killen märkte nog att han blev ut stirrad av henne, så han vände blicken mot henne. Hans leende blev större.  Det hela skedde på bara någon sekund.

____________________________________________________________________________________________

Okej, jag ör fortfarande ledsen för den sämsta uppdateringen, ni vill förmodligen banka någontiong väldigt hårt i min skalle. Men som alla andra novellbloggar säger, skolan går före novellen. Jag har haft 2 (?!?!) prov idag, och det var på mina sämsta ämnen. Så jag har spenderat dem mesta tiden till att plugga, och när jag inte pluggade var jag så trött att jag inte kunde skriva. Och jag vill ju inte skriva ett jättedåligt kapitel heller? Men nu är kapitel 8 här! Jag hoppas verkligen att ni fortsätter att läsa, även om uppdateringen suger. Jag lägger ändå 3 timmar på att skriva varje gång. Får se om det kommer något i helgen, har en ENORM teater läxa som jag ska plugga in.

Puss på er i alla fall!

”Men vi får hänga någon annan gång!” sa Keira och Louis nickade glatt. Han gav Keira och Ellinor som den andra tjejen hette en kram. Vi bytte nummer och pratade lite.  Vi sa sen hejdå, sedan gick vi ut i vardags rummet igen och jag sjönk ner i soffan.

”Är du kär i Kei?” sa Louis och jag suckade. Det gick inte att hålla något hemligt för honom.

”Kanske” sa jag och Louis började flina.

”Jag visste det! Utbrast han stolt på sitt vanliga Louis – vis.

_____________________________________________________________________________________________

Keiras perspektiv:

”Var ligger Starbucks nu då?” sa Ellinor.

”Ditåt” sa jag och pekade. Vi gick i kanske 10 minuter innan vi kom fram till en byggnad med Starbucksmärket på. Vi öppnade dörren och gick in. Våra pappor hade reda fixat jobben, vi skulle bara ”checka” in oss. Och det gjorde vi, vi skulle börja jobba här imorgon. Vi skulle jobba lite extra nu på sommaren, sen när vi skulle börja i skolan så kunde det inte bli lika mycket. Mest på helger osv.

Vi köpte med oss lunch hem, eftersom klockan hade börjat närma sig 1. Kinesiskt fick det bli. Vi kom hem och satte på The Big Bang Theory, och gjorde iordning maten.

Nästa dag:

Jag vaknade av att någon smällde något mjukt i ansiktet på mig.

”KEI FÖRFAN HOPPA UPP! VI ÄR SENA!” Skrek Ellinor och jag flög upp. Först trodde jag att hon menade skolan, men sedan förstod jag att hon menade jobbet. Jag hade aldrig haft ett jobb innan, förutom att hjälpa till hemma osv. Jag var inte bortskämd, men jag hade aldrig behövt något jobb.

”Vadå?!” skrek jag åt Ellinor, som hade sprungit in till hennes rum.

”Vi börjar om 20 minuter!” skrek hon tillbaka och jag satte fart. Det tog en kvart att gå dit, så jag hade alltså 5 minuter på att bli någorlunda klar. Vi skulle nog få springa dit. Jag satte upp mitt hår snabbt och drog sedan på mig ett par jeans och en t- shirt. Vi skulle ändå få en tröja där.  10 minuter senare efter en snabbsminkning sprang jag och Ellinor ut från lägenheten och snabbt nedför trapporna. Vi fortsatte ut och sprang mot Starbucks. Vi skulle börja klockan 9, och klockan var 8.52. Även om vi sprang skulle vi inte hinna. Perfekt att vara sen på första dagen. Efter bara några minuter började jag få panik, vi skulle aldrig hinna.

”Kei! Ellinor!” ropade någon plötsligt och jag stannade till. Louis dök upp bakom mig med ett flin på läpparna.

”Varför springer ni?” sa han och jag var tvungen att hämta andan lite innan jag kunde prata.

”Vi är sena till jobbet!” sa jag och Louis började skratta.

”Första dagen? Imponerande” sa han och jag suckade lite.

”Vi måste dra…” sa jag och Louis skakade bara på huvudet.

”Jag kör er. Var ska ni?” sa han.

”Starbucks” sa jag lättat och han nickade. Vi hoppade in i bilen bredvid som tydligen var hans och den började snart rulla.

”Vad gör du här då?” sa jag och han började flina lite.

”Handlade” sa han och pekade på påsen som låg där bak. Jag nickade och lutade huvudet på nackstödet.

_____________________________________________________________________________________________

Kapitel 7, ÄNTLIGEN! Jag är så så så så så så så ledsen för att det inte har kommit upp tidigare, men man måste ju ta en paus ibland. Skrivlusten försvinner helt ibland, och då finns det ju inget man kan göra. Ska försöka skriva ett till kapitel ikväll, men vi får se, annars kommer det imorn. Kommentera mycket, så kommer det ikväll. Puss på er! :)

Båda kollade på mig lite undrande, som om de försökte klura ut vem jag var. ”Hej…?” sa jag. ”Eh, hej…” sa den blonda. Vi stod några sekunder till utan att någon av dem sa något.  Jag började studera den blonda, hon påminde om någon… hon var liksom bekant på något sätt. ”Känner jag dig… du är bekant på något sätt” sa jag och den blonda sken upp lite. ”Keira Roberts? Kommer du ihåg mig?” sa hon och plötsligt förstod jag. Allting. ______________________________________________________________________________

”Juste ja! Keira! Gud, jag har typ inte sett dig på 11 år! ” utbrast jag och hon flinade.

”Haha, hej Louis!” sa hon och jag kramade henne. Jag hade saknat min kusin.

”Det här är Ellinor, min bästa kompis” sa hon och jag kramade även Ellinor.

”Vill ni komma in lite?” sa jag och dem nickade. Dem tog av skorna och jackorna, sedan fortsatte vi alla 3 in. Vi satte oss i soffan och började prata om gamla minnen. Dem var verkligen jättetrevliga.

Harrys perspektiv:

Rösten. Den skar igenom mig. Den fick mitt hjärta att banka snabbare, som om det kände igen den. Men vad det hon? Ja. Jag var säker på det.  Men om det nu var hon, vad gjorde hon här? Vad gjorde Keira Roberts här? Det förvånade mig inte att jag kom ihåg hennes namn, jag hade gått och tänkt på det de senaste dygnen. Hennes röst hade hörts gång på gång, hennes ansikte hade jag sett varje gång jag blundade. Rösterna kom närmare, så dem gick antagligen in i vardags rummet. Nu hörde jag hennes röst högt och tydligt. Skulle jag gå ut till dem? Eller skulle jag ligga kvar här och lyssna? Det var väldigt frestande att gå, jag ville veta om hon var lika vacker som jag kom ihåg henne. Jag masade mig upp ur sängen och rättade till tröjan. Jag tog en snabb koll i spegeln för att kolla så att jag inte såg yrvaken ut, sedan smög jag ut. Jag fick syn på henne och jag blev helt svag… igen. Hon var ännu vackrare nu. Om det var möjligt. Louis kollade upp och fick syn på mig.

”Det är Harry” sa Louis glatt och tjejerna kollade upp. Keira kollade förvånat på mig och jag log lite.

”Hej Keira” sa jag och blev förvånad hur jag kunde vara så lugn.

”Harry, hej!” sa hon och jag blev helt varm. Hon hade kommit ihåg mitt namn. Louis och den andra tjejen kollade förvirrat på oss.

”Känner ni varandra?” sa Louis och jag skrattade lite.

”Vi sprang på varandra när vi handlade godis” sa jag och Louis började skratta.

”Så det var därför du var så tyst och konstig under hela kvällen?” sa han och jag suckade. Var han tvungen att säga det? Keira och hon andra tjejen började skratta lite och jag log lite lättat.  Dem tog det inte på så stort allvar, som tur var.

”Så vill ni ha typ, något att dricka eller något?” sa Louis.

”Tack, men jag och Ellinor måste nog gå. Vi ska kolla på ett jobb” sa Keira och den andra tjejen nickade instämmande.

”Okej” Sa Louis och vi följde dem ut till hallen.

”Men vi får hänga någon annan gång!” sa Keira och Louis nickade glatt. Han gav Keira och Ellinor som den andra tjejen hette en kram. Vi bytte nummer och pratade lite.  Vi sa sen hejdå, sedan gick vi ut i vardags rummet igen och jag sjönk ner i soffan.

”Är du kär i Kei?” sa Louis och jag suckade. Det gick inte att hålla något hemligt för honom.

”Kanske” sa jag och Louis började flina.

”Jag visste det! Utbrast han stolt på sitt vanliga Louis – vis.

”Kan vi inte hälsa på honom någon dag? Det hade varit skönt att känna någon här” sa hon och drack lite av sin latte. ”Du känner mig” sa jag och hon skrattade.”Ja men du räknas inte. Svara nu på min fråga!” sa hon bestämt och jag log. ”Visst, men jag har inte träffat honom på 11 år. Jag vet inte ens hur han ser ut?!” sa jag. Vi båda började skratta.  När vi kom hem satte vi oss vid Tv:n. Vi båda var trötta i benen efter shoppingen, så vi orkade inte göra något annat.

__________________________________________________________________________________________

”Kan vi inte sätta på One Tree Hill?” sa jag och Ellinor nickade. Jag hämtade DVD:n och satte in skivan. Plötsligt började min mobil ringa och jag plockade upp den. ”Pappa” stod det.

”Hallå?” sa jag.

”Hej tjejen! Hur är det i London?” sa pappa med sin vanliga engelska sväng.

”Bra! Hur är det hemma?”

”Bra, men vi saknar er förstås!” sa han och jag log lite.

”Vi saknar er med”

”Jo, jag tänkte, din kusin bor ju i London. Så att ni kanske skulle hälsa på honom så att ni i alla fall vet var han bor och så? Ni kanske behöver hjälp med något senare, och då finns vi ju inte där” sa han.

”Jo, vi tänkte hälsa på honom imorgon” sa jag.

”Bra! Har ni adressen?”

”Ja!”

Vi fortsatte prata lite grann, sedan var han tvungen att lägga på.

Nästa dag:

”Wow! Är det här han bor?” Utbrast Ellinor. Vi stod utanför min kusins lägenhet.

”Ja, om adressen stämmer... Fast pappa sa att han bor med en annan kille” sa jag och Ellinor kollade tvivlande på mig.

”Vadå, är dem, du vet... bögar?” sa hon och jag började skratta.

”Haha, nej, bara rumskompisar eller vad man ska säga!” sa jag och hon skrattade.

”Vad heter han förresten? Det kanske är bra att veta” sa hon.

”Typ Lukas eller något sådant. Det var så länge sedan och jag har typ tusen kusiner” sa jag och hon nickade. Jag tog ett djupt andetag innan vi gick in. Vi tog hissen upp och kom sedan ut till en korridor. Den var väldigt… modern och fin. Hur rik var min kusin egentligen? Jag kollade mot Ellinor, och hon verkade tänka likadant som jag. Vi kom fram till dörren och jag plingade med ett darrande finger.

Louis perspektiv:

Jag rörde om i teet och doften kittlade i näsan. Åh, kära te. Jag log lite och lyfte upp koppen, innan jag gick ut i vardags rummet igen. Det fanns inga kalsonger i sikt, Harry hade sprungit runt som en galning innan och plockat upp dem. Även om jag var äldst var det han som var äldst, i huvudet alltså.  Han satt just nu inne på sitt rum med sin dator och twittrade. Hans dörr var öppen så att jag kunde höra honom skratta till ibland. När jag precis skulle ta en klunk av teet plingade det plötsligt till på dörren och jag suckade.

”LOUIS DU FÅR TA!” skrek Harry och jag suckade igen. Jag ställde min mugg på bordet, sedan reste jag mig upp och gick med tunga steg mot dörren. Jag öppnade den och fick syn på två tjejer utanför. Var det två fans? Den ena var ganska lång, runt 1,75 cm lång och den andra var några cm kortare. Båda kollade på mig lite undrande, som om de försökte klura ut vem jag var.

”Hej…?” sa jag.

”Eh, hej…” sa den blonda. Vi stod några sekunder till utan att någon av dem sa något.  Jag började studera den blonda, hon påminde om någon… hon var liksom bekant på något sätt.

”Känner jag dig… du är bekant på något sätt” sa jag och den blonda sken upp lite.

”Keira Roberts? Kommer du ihåg mig?” sa hon och plötsligt förstod jag. Allting.

___________________________________________________________________________________________

Haha, jag tror ni fattar vad som kommer hända nu? :) Kort kapitel, men det andra för idag! :D

Glöm inte att kommentera! :)

Hans ögon. Hans hår. Hans fina ansikte. Det var allt jag kunde tänka på. Ändå klarade jag att prata, vilket var konstigt. Jag hade aldrig kunnat prata med killar, om de inte pratade med mig först. Jag log lite, innan jag gick vidare mot kassorna för att möta upp Ellinor.”Kei? Hallå, Kei? Är du där?” sa hon och jag skakade lite på huvudet för att få ut Harry ur tankarna. Jag insåg att jag hade glömt att ta en haribo påse, men det fick vara. Det var som om jag inte brydde mig. Förresten så skulle jag skämma bort mig så mycket om jag gick tillbaka nu för att ta en Haribo påse. Tänk så stod han kvar? Fan, jag var tvungen att sluta tänka på honom. Han var en främling, och jag skulle antagligen aldrig se honom igen.

_______________________________________________________________________________________

Harrys perspektiv:

Hon lämnade inte mina tankar för en minut. Killarna frågade hela tiden om något hade hänt, jag sa bara att jag var trött. Den vanliga ursäkten. Jag är bara trött. En mening som egentligen betyder något annat. Killarna var inte dumma, även om dem verkade du dumma så var dem inte det. Dem fattade att jag inte ville prata om det, och lämnade mig ifred med mina tankar. Jag ville träffa henne igen. Keira. Namnet ekade gång på gång i mitt huvud. Hennes ansikte visades varje gång jag blundade. Hur kunde hon sätta ett sådant avtryck? Det kändes som om hela mitt liv hade förändrats, på den minuten. Kunde man bli kär så fort?

Den natten drömde jag om henne. Hon liknade någon jag kände, men jag var inte säker på vem det var. Allt var förvirrande.

Keiras perspektiv:

Nästa morgon vaknade jag av att solen sken in genom fönstret, vilket tydde på en solig dag. Jag skuttade glatt upp ur sängen och in till badrummet. När jag var klar fortsatte jag med mitt skuttande ut till köket, där Ellinor stod och gjorde pannkakor.

”Men varför är du så söt?” sa jag och Ellinor skrattade. Jag hjälpte henne med det sista, sedan satte vi oss vid tv:n och åt. Pannkakorna smakade underbart, som vanligt.

”Så kära syster, vad ska vi göra idag?” sa jag och Ellinor log. Vi hade alltid kallat varandra för syster, eftersom det kändes som om vi var det ibland. I och för sig var vi inte särskilt lika, hon var brunett och jag var blond. Och hon hade alltid varit smartare än mig. Men vi hade alltid varit lika i personligheten, och det var nog det som gjorde oss så lika.

”Vi måste packa upp och så. Sen kanske vi kan shoppa lite?” sa Ellinor och jag nickade.

De följande 2 timmarna ägnade vi åt att packa upp och fixa. Vi hade gjort det mesta igår, men det fanns saker kvar att göra. När klockan slog halv ett var vi klara, så vi satte på oss lite snyggare kläder, sedan stack vi ut.

Efter 20 minuter hade vi 5 påsar var och vi var på toppen humör. Vi hade till och med hittat H & M, vilket vi tyckte var jättekul. När vi sedan efter några timmar började bli trötta satte vi oss på Starbucks med varsin latte och muffins.

”Bodde inte din kusin här i London?” sa Ellinor plötsligt efter någon minuts tystnad.

”Jo” sa jag och tog ett bett av min muffins.

”Kan vi inte hälsa på honom någon dag? Det hade varit skönt att känna någon här” sa hon och drack lite av sin latte.

”Du känner mig” sa jag och hon skrattade.

”Ja men du räknas inte. Svara nu på min fråga!” sa hon bestämt och jag log.

”Visst, men jag har inte träffat honom på 11 år. Jag vet inte ens hur han ser ut?!” sa jag. Vi båda började skratta.

När vi kom hem satte vi oss vid Tv:n. Vi båda var trötta i benen efter shoppingen, så vi orkade inte göra något annat.

____________________________________________________________________________________________

Kort och tråkigt inlägg, sry! Men det kommer förhoppningsvis ett till ikväll :)

”Ska vi bli osociala?” frågade Ellinor och viftade med sin iPhone. ”Japp” sa jag och plockade upp min iPod. Jag satte i mina hörlurar och lutade mig sedan bakåt och blundade. Jag måste ha somnat, eftersom Ellinor petade till mig efter bara några minuter, kändes det som. Efter en snabb lyckad landning gick vi av planet och in på Heathrow flygplats. Vi var som två barn på julafton, skuttade runt. Folk kollade lite konstigt på oss, men jag brydde mig inte eftersom jag var så van. Vi hämtade våra väskor, sedan gick vi och satte oss på ett Starbucks. Vi beställde varsin latte, sedan satte vi oss ner. Jag tog upp pappret med adressen till vår lägenhet och visade det för Ellinor. ”Bra, då sticker vi dit sen?” sa hon och jag nickade. ”Japp”

___________________________________________________________________________________________

Vi drack upp våra latte, sedan tog vi våra väskor och gick ut. Vi fångade en taxi, som sedan körde oss till lägenheten. Vi betalade och klev sen ut. Själva lägenhets huset var jättefin, ganska modernt men ändå lite gammalt. Ja, ni kan själva tänka hur en lägenhet i London ser ut.

Jag kramade handtaget på resväskan innan jag öppnade porten och gick in. Ellinor var inte sent efter. Vi gick in i hissen och åkte upp. Med ett ”pling” stannade hissen och dörrarna öppnades. Vi gick ut och fram till lägenhetsdörren.

”Nu gäller det” sa jag och tog upp nyckeln. Jag satte in den i låset och vred om. Dörren öppnades och vi båda tappade hakan. Vi visste att det skulle vara fint – Men inte så fint. Hela hallen var vitt och allt kändes så rent. Vilket det snart skulle bli ändring på, men ändå. Vi sparkade snabbt av oss skorna och sprang igenom lägenheten.

”OMG KEI! DETTA STÄMMER INTE! NYP MIG!” Skrek Ellinor från andra rummet och jag skrattade. Fast jag höll med henne totalt, hela stället var helt fantastiskt. Jag gick in i ”mitt rum”, eller jag antog att det var det eftersom min säng stod där. Nästan alla väggar var vita, förutom ”huvudväggen” som var helt svart. Min blick drogs sedan till sängen igen, som var en dubbelsäng. Jag älskade breda sängar, eftersom jag alltid bredde ut mig. Jag fortsatte sedan med blicken till en mörk trä-dörr. Vad kunde det vara? Jag gick fram och öppnade dörren. Jag skrek. En Walk In Closet! Jag kunde inte fatta det. En Walk in closet var typ varje tjejs dröm. Till sidan av den fanns en dörr till, som ledde till ett badrum. Hela rummet var som ett dröm rum. Jag slängde mig på sängen och suckade lyckligt. Kunde det bli bättre? Att flytta till London med sin bästa kompis. Det måste vara toppen.

”Kei, har du sett rummen asså? Allt här är fantastiskt!” sa Ellinor och slängde sig i min säng.

”Jag vet” sa jag och skrattade. Vi låg ett tag tysta sedan satte sig Ellinor upp.

”Vi måste fira vår inflyttning med en filmkväll eller godisvräkar kväll” sa hon och jag skrattade.

”Filmkväll låter ett snäpp trevligare. Ska vi dra till affären då? Vi behöver ändå frukost till imorgon” sa jag och hon nickade. Lite senare tog vi på oss våra skor och började gå mot affären som bara låg några hundra meter från vår lägenhet.

Louis perspektiv:

”Louis, seriöst. Kan du sluta slänga dina kalsonger över hela stället? ”Sa Harry och suckade. När jag bara skrattade tog han upp ett par kalsonger och slängde dem i huvudet på mig. Jag drog av dem kvickt.

”Jag vet att du gillar det!” sa jag och han log lite. Visst kunde jag irritera honom, men han klarade aldrig av att vara arg på mig under någon längre tid. Han slängde sig ner i soffan bredvid mig och drog upp sin mobil.

”Killarna vill komma hit och ha filmkväll, kan vi?” sa Han efter en liten stund.

”Ja!” sa jag och Harry skrattade. Efter 20 minuter plingade det på dörren och Harry sprang och öppnade. Det var Niall, Zayn och Liam såklart. Vi bestämde att Harry, Liam och Zayn skulle gå iväg och handla godis och läsk, medan jag och Niall stannade kvar och fixade.

Harrys perspektiv:

”Vad ska vi ha?” sa Liam. Vi hade precis gått in i mataffären, än så länge hade vi inte blivit upptäckta av fans.

”Chips, cola och haribo” sa jag och killarna nickade.

”Harry, du tar Haribo, Zayn du tar cola så tar jag chips?” sa Liam och vi nickade. Jag vände om och började gå mot godiset i snabb fart, så att vi kunde komma hem någorlunda snabbt. Jag kom fram och började ta ned några påsar från hängarna. Det var ganska svårt att välja, men jag hade mina favoriter. Helt plötsligt stötte någon till mig så att jag tappade min påse.

”Oj, förlåt!” sa tjejen och plockade upp min påse. När hon kom upp igen möttes våra blickar och jag stelnade fast. Hennes ögon. Jag kände hur jag blev helt svag, som om hon tog kraften ur mig. Hela hon var så vacker. Hennes blonda hår låg i vackra små vågor över hennes axlar. Hon var inte så kort, ändå var hon kortare än mig. Men i det ögonblicket kände jag mig ändå mindre än henne.

”Det gör inget...” fick jag fram och tog i mot haribo påsen som hon höll fram.

”Jag heter förresten Keira” sa hon och log lite.

”Ha...Harry” sa jag och hon skrattade lite smått. Det var så underbart.

”Trevligt att träffas…Harry” Hon log lite mot mig, innan hon gick förbi. Jag stod fastfrusen kvar, helt ovetande vad som nyss hade hänt mig.

Keiras perspektiv:

Hans ögon. Hans hår. Hans fina ansikte. Det var allt jag kunde tänka på. Ändå klarade jag att prata, vilket var konstigt. Jag hade aldrig kunnat prata med killar, om de inte pratade med mig först. Jag log lite, innan jag gick vidare mot kassorna för att möta upp Ellinor.

”Kei? Hallå, Kei? Är du där?” sa hon och jag skakade lite på huvudet för att få ut Harry ur tankarna. Jag insåg att jag hade glömt att ta en haribo påse, men det fick vara. Det var som om jag inte brydde mig. Förresten så skulle jag skämma bort mig så mycket om jag gick tillbaka nu för att ta en Haribo påse. Tänk så stod han kvar? Fan, jag var tvungen att sluta tänka på honom. Han var en främling, och jag skulle antagligen aldrig se honom igen.

______________________________________________________________________________________________

Kapitel 3, äntligen! Har uppdaaterat jättedåligt på sista tiden, ska bättra mig! Men jag har inte haft någon skrivlust och blogg.se är jättekonstigt...Förresten, designen kommer att bli fixad, men inte nu för jag somnar snart.

Puss på er!

Efter lite pannkakor satte jag mig vid Tv:n, klockan visade 12.45. Gästerna skulle komma klockan sex, så jag hade ganska mycket tid kvar. Jag zappade över till 5:an där Big Bang Theory visades, min favoritserie. Rätt som det va var klockan 15.36 och jag gick upp på mitt rum och sprang in i duschen.

Klockan 17.56 anlände den första gästen, sedan forsade det bara in människor. Det var alla mammas släktingar. Alla pappas släktningar bodde i England, så det var ju lite onödigt för dem att komma.

______________________________________________________________________________________________

Efter 12 började alla dra sig hem, och jag var helt slutkörd. Jag hade fått mycket presenter, men mest sådana grejor som man aldrig använde. Snart var det bara jag, mamma och pappa kvar. Vi hjälptes åt med disken innan alla gick och la sig, alla var nog ganska trötta.

*Ring Ring Riiiiiiiiiiiiiiiiiiing* jag smällde till klockan så att den flög ned från nattduksbordet. Lite irriterat reste jag mig upp och suckade. Det var ju sommarlov. Fast jag fick nog ta att vänja mig, jag och Ellinor skulle ju båda jobba och gå i skola. Så det skulle nog inte bli så mycket sömn i London ändå. Plötsligt kom jag på, att det var ju idag som jag skulle åka! Det var idag jag och Ellinor skulle sätta oss på planet till London. Jag skuttade upp, redan på bättre humör. Mitt skuttande fortsatte in på toaletten, där jag duschade. 20 minuter senare gick jag ned till köket och hällde upp en skål med flingor. Jag tog ut mjölken och hällde i lite i skålen.

”God morgon, hur är det idag?” sa mamma som kom in i köket med en morgonrock.

”Toppen, hur är det med dig?” sa jag och hon log.

”Jättebra” sa hon och började göra i ordning kaffe. När jag hade ätit upp drog jag på mina converse och gick ut. Jag styrde stegen mot Ellinors hus, som faktiskt låg bredvid mitt. Eftersom våra pappor hade ett företag tillsammans, var dem tvungna att bo nära varandra. Och vad var inte bättre än bredvid varandra? Jag knackade på dörren och Ellinors mamma öppnade.

”Hej, sover Elle?”

”Ja, men jag ger dig turen att få väcka henne” sa hon och log. Jag skrattade och gick in. Jag smög uppför hennes trappa och in på hennes rum. Som väntat låg hon i sängen och sov. Jag räknade till tre tyst, sedan skuttade jag upp i hennes säng.

”Upp och vakna, idag åker vi till London, woo!” skrek jag och hon muttrade något innan hon vände sig om.

”Tvinga mig inte att hämta vatten” sa jag, och det var allt som behövdes för att hon skulle gå upp.

”Jag är uppe!” skrek hon och sprang in på hennes badrum. Jag hörde duschen sättas på och jag började skratta. Jag tog hennes dator från skrivbordet och loggade in. Jag gick in på twitter och skrev:

”Åker till London idag! Kan inte vänta!”

2 timmar senare:

”Kommer du sakna det?” sa Ellinor när vi stod utanför och blickade, för sista gången på länge, ut över husen.

”Lite kanske, men jag tror att det kan bli bättre i London” sa jag och hon nickade.

”Tror jag med!” sa hon.

”Är ni redo tjejer?” ropade pappa från bilen. Jag skulle åka med min familj, och Ellinor med sin.

”Ja!” jag kramade Ellinor innan jag hoppade in i bilen.

Efter 5 minuter kom vi fram till tågstationen, där vi skulle ta tåget ifrån till flygplatsen.

Jag kramade mamma och pappa hårt, och även Ellinors mamma och pappa. Efter ett tårfyllt avsked satte vi oss på tåget och kollade ut genom fönstret. Tåget började röra sig och jag log. Det här skulle bli bra. Jag var lite rädd, men jag hade Ellinor och då skulle allt förmodligen bli bra.

Eftersom vi befann oss i Skåne var det mest åkrar och små hus lite då och då. Snart körde tåget över Öresundsbron och både jag och Ellinor satt och kollade ut. Det var verkligen vackert, även om det var en bro. Efter ännu ett tag körde tåget in på stationen och vi befann oss nu i Danmark, vi skulle ta flyget från Kastrup. Vi tog våra väskor och gick av tåget. Vi checkade in våra väskor osv. vad man nu gjorde på flygplatsen, sedan satte vi oss ned på ett litet Café. Vi köpte varsin varm macka. Vi åt upp, sedan gick vi till vår gate. Snart fick vi gå på ”bussen” som tog oss till planet, sedan letade vi rätt på våra platser och satte oss. Det var 3 platser på varje ”rad” och min plats var längst in vid fönstret, sedan Ellinor. Den sista platsen hade vi ingen aning om vem som skulle sitta där. Vi satt där i kanske 10 minuter innan en kille kom och satte sig på den tomma platsen. Han var minst 40 år och var inte alls snygg. Ellinor vände sin blick mot mig och jag var tvungen att kolla bort för att inte börja gapskratta.

Efter ytterligare 10 minuter började planet röra sig mot startbanan.  Det pirrade i magen, även om jag var ganska van med att flyga var det nervöst. Ellinor lutade sig mot mig.

”Om han spyr kommer jag kicka ut honom ur planet. Med huvudet före” viskade hon och jag började skratta.

”Gärna för mig” viskade jag tillbaka. Hon flinade och satte sig tillrätta igen. Planet stannade plötsligt till lite, innan det gasade på för fullt. 5 minuter senare var vi uppe i luften och jag plockade av mig bältet.

”Det var kul” sa Ellinor plötsligt och jag började skratta. Typiskt henne att komma med en sådan kommentar.

”väldigt” sa jag och vände blicken mot fönstret. Det var ganska klart, lite moln här och var.

”Ska vi bli osociala?” frågade Ellinor och viftade med sin iPhone.

”Japp” sa jag och plockade upp min iPod. Jag satte i mina hörlurar och lutade mig sedan bakåt och blundade. Jag måste ha somnat, eftersom Ellinor petade till mig efter bara några minuter, kändes det som. Efter en snabb lyckad landning gick vi av planet och in på Heathrow flygplats. Vi var som två barn på julafton, skuttade runt. Folk kollade lite konstigt på oss, men jag brydde mig inte eftersom jag var så van. Vi hämtade våra väskor, sedan gick vi och satte oss på ett Starbucks. Vi beställde varsin latte, sedan satte vi oss ner. Jag tog upp pappret med adressen till vår lägenhet och visade det för Ellinor.

”Bra, då sticker vi dit sen?” sa hon och jag nickade.

”Japp”

_____________________________________________________________________________________________

Kapitel 2, check!

Får se hur det blir med uppdateringen, mitt internet vill inte sammarbeta ...

Mitt namn är Keira Roberts, jag är 16 år och jag bor i Helsingborg, Sverige. Egentligen kommer jag från England - Min pappa är engelsk och min mamma är svensk. Dem träffades när min mamma började jobba i England, och så fick dem lilla mig. Vi bodde i England till jag var 5, sedan flyttade vi till Helsingborg. Min bästa kompis heter Ellinor Canavan, och det har varit så sedan första dagen i förskolan. Hon gav mig en penna, vilket var ett sant tecken på vänskap på den tiden. Sedan dess har vi varit tillsammans. Min familj och hennes familj blev sedan bra kompisar också, så Ellinors pappa och min pappa skapade ett företag tillsammans.  Företaget gick bra, så vi hade aldrig problem med pengar.

Jag och Ellinor var aldrig dem populära typerna, som gick runt i märkes väskor osv. Vi var definitivt inte mobbade, men vi tyckte om att bara vara oss själva. Om någon skulle beskriva oss med tre ord skulle det blivit ungefär så här: ”Galna, onormala, roliga” eller nja, något i den stilen i alla fall.

Och nu skulle vi ta ett stort steg. Vi hade nämligen bestämt oss för att flytta till London och plugga. Som tur bodde min kusin i London, så vi var inte helt ensamma. Fast jag hade inte träffat honom på 11 år. Jag hade faktiskt inte ens hört av honom. Efter vår flytt till Sverige hade jag tappat kontakten med alla pappas släktingar, så det skulle bli lite pinsamt om jag skulle stöta på honom. Jag visste inte ens hur han såg ut idag. Folk hade en tendens att ändras på 11 år.

____________________________________________________________________________________________________________________

”Så med detta, vill vi säga glad sommar och hejdå!” sa rektorn och klippte av ballongerna. Alla på gården skrek och klappade händerna, en typisk skolavslutning. Ellinor stod bredvid mig och klappade händerna. Hon skrek lite och jag skrattade. Även om det var en av dem tråkiga skolavslutningarna, varför inte ha kul? Jag skrek och började dansa runt, det var trots allt vår sista på denna skola. Ingen skulle kunna reta mig för det, förutom Ellinor.

Jag lät blicken svepa över skolan, jag skulle faktiskt sakna det lite. Min blick fastnade på några 7:or som stod skrattade lite längre bort. Stackare, dem var tvungna att komma tillbaka nästa år. Och året efter det…

”Vad tänker du på?” skrek Ellinor för att överrösta ropen och musiken.

”På 7:or som måste gå kvar här i 2 år till” ropade jag tillbaka och hon skrattade.

”Kom igen Kei! Vi har slutat 9:an och ska flytta till London, och det du tänker på är några små bortskämda fjortisar?!” skrek hon och jag brast ut i skratt.

”Typ!” skrek jag tillbaka och vi båda skrattade. Snart började alla dra sig hem, så jag kramade om lite kompisar, jag skulle trots allt flytta. Efter att jag hade kramat alla gick jag fram till mamma och pappa som stod och pratade lite längre bort.

”Är du redo att åka hem älskling?” sa mamma och jag nickade. Pappa öppnade grinden och vi gick ut. Jag kollade mot skolan en sista gång. Det var ett stort steg att flytta till London med sin bästa vän, men… Det skulle bli bra. Det skulle bli bättre. Jag log och stängde grinden efter mig.

Senare, på kvällen:

”Du måste hjälpa mig… Den blå eller den röda?” sa Ellinor och höll upp en blå mössa och en röd. Vi satt på Skype och snackade.

”För det första, varför har du två likadana mössor, fast i olika färger? För det andra, den blåa” sa jag och hon skrattade.

”Det var faktiskt rea. Dessutom tar jag den röda, eftersom du sa att jag skulle ta den blåa och jag litar inte på dig” sa hon och slängde iväg den blåa mössan. Typiskt Ellinor.

”Ska jag ta med mig min One Piece?” sa jag och höll upp min rosa One Piece.

”Men hallå ditt pucko. Det är ju klart. Man överlever inte London annars” sa hon och jag brast ut i skratt.

”Jag är inte ett pucko, jag dricker det bara” sa jag och jag såg hur hon började skratta. Jag packade varsamt ner min One Piece i resväskan och log lite. Alla möbler och annat som vi skulle behöva hade redan skickats till lägenheten, det var bara småsakerna kvar. Även om det var en halv månad kvar tills vi skulle åka, hade jag redan börjat packa.  Jag skulle ändå packa om flera gånger, så varför inte börja nu?

”Du jag måste dra! Snackar vi imorgon?” sa Ellinor plötsligt och jag vände mig mot datorskärmen igen.

”Ja, du fyller ju år!” sa jag och hon log lite.

”17, wihoo” sa hon och gjorde ett litet hurra tecken.

”God natt” sa jag och hon nickade.

”God natt fis, ses!” sa hon och loggade ut innan jag hann säga något annat. Jag skrattade lite för mig själv innan jag stängde av datorn och slängde mig i sängen. Jag drog täcket över mig och suckade lite. Jag kunde inte vänta tills den 5 juli, då vi skulle sätta oss på planet till London. Det var dagen efter min födelsedag, som vi hade bestämt att jag skulle fira här. Det var även som ett ”hejdå” kalas.

Jag suckade lite igen och vände mig om i sängen. Från fönstret smet sig ett litet ljus från gatlyktan som sken direkt på min vita vägg, vilket gjorde den lite ljust orange. Det gjorde att hela rummet fick en speciell mys känsla, vilket jag skulle sakna lite. Min blick gled därefter automatiskt till min gamla väckarklocka, som stod på mitt nattduksbord. Den visade 23.59, komiskt nog. Ellinor blev 17 år om en minut. Jag plockade upp mobilen och började skriva ett sms till henne.

”Hej sötnos! Vet du vad? Du är 17 nu! Hoppas att du vaknade av mitt lilla sms. Puss” skrev jag och flinade. Jag visste att hon sov med mobilen bredvid sig varje natt, så hon skulle förmodligen vakna av mitt sms. Mycket riktigt, 1 minut senare pinglade min mobil till.

”Du ska dö. Puss” stod det och jag skrattade lite för mig själv. Jag la tillbaka mobilen på nattduksbordet och la huvudet på kudden igen. Det tog inte lång tid innan jag somnade.

21 dagar senare:

”Happy Birthday Keeeei!” skrek mamma och kramade mig.

”Tack, men senaste gången jag kollade var jag svensk?” sa jag och skrattade.

”Halv svensk. Vi förbereder dig bara för England! Där är det inte många som snackar svenska!” sa pappa och jag skrattade. Dem satte ett stort paket på min säng och jag kollade tvivlande på det.

”Jag trodde lägenheten var min och Ellinors födelsedagspresent?” sa jag och pappa log.

”Det var dels det, ja. Men vi ville ändå ge dig något” sa Mamma och jag log stort. Jag rev bort pappret. Jag tappade hakan, där låg en helt ny Mac.

”Tack Tack!” skrek jag och kramade mina föräldrar. Dem skrattade.

Efter lite pannkakor satte jag mig vid Tv:n, klockan visade 12.45. Gästerna skulle komma klockan sex, så jag hade ganska mycket tid kvar. Jag zappade över till 5:an där Big Bang Theory visades, min favoritserie. Rätt som det var var klockan 15.36 och jag gick upp på mitt rum och sprang in i duschen.

Klockan 17.56 anlände den första gästen, sedan forsade det bara in människor. Det var alla mammas släktingar. Alla pappas släktningar bodde i England, så det var ju lite onödigt för dem att komma.

______________________________________________________________________________________________

Första kapitlet, WOO! Kommentera om ni har några önskemål eller tips, eller synpunkter eller vad det nu kan vara! Får se om det kommer upp ett kapitel imorgon. Skolan börjar, så jag kommer nog vara ganska förrvirrad och trött när jag kommer hem ;)

MMen om ni kommer upp i 10 kommentarer LOVAR jag att kapitlet kommer upp imorgon! :D Jag vet att ni kan :)

P.s Om ni vill ha tips om en bra novellblogg, läs http://thatonedthing.blogg.se/ ! Hon har precis börjat :)