TheOneDirectionStory

När hans läppar slutligen lämnade mina smekte han min kind försiktigt med sina lena händer.

”Så fin” viskade han och jag kunde inte låta bli att le. Han log stort när han såg min reaktion och famlade efter min hand i mörkret. Jag kramade hans hand och han log mot mig. Inga mer ord behövdes,  jag var hemma.

_________________________________________________________________________________

När vi alla var samlade igen så märkte killarna nog lite att något hade förändrats mellan mig och Harry. Dem kände varandra så pass bra att dem märkte om något hade hänt. Som tur var frågade dem inte, det skulle bara ha blivit väldigt pinsamt att svara. Jag visste inte ens vad jag och Harry var? Var vi ihop eller... betydde det inget? Var vi fortfarande bara vänner? Jag hade inte frågat på hemvägen, och jag kunde inte fråga nu inför alla precis.

 

”Vad tänker du på?” Viskade Zayn till mig och jag log lite. Eftersom jag knappast kunde svara på vad jag tänkte på rykte jag bara på axlarna och mumlade ”inget”. Han kollade lite oroligt på mig, så jag log mot honom. Han log tillbaka och vände sedan blicken mot filmen igen. Han och Louis hade hyrt en film som säkert var bra, men jag kunde inte riktigt bry mig om den idag.

 

Harrys perspektiv:

”Inget” viskade Keira till Zayn och jag vände min blick mot dem. Vadå, va? Zayn kollade lite oroligt på henne, men hon log bara tillbaka. Men jag kunde se att det inte var äkta. Det högg till lite i magen. Kan det bero på kyssen..? Tänk om hon ångrade sig? Jag drog ett djupt andetag och funderade om jag skulle gå och prata med henne. Plötsligt reste hon sig upp.

 

”Harry, kan jag få prata med dig?” sa hon tyst och jag nickade och reste mig upp. Vi gick in på mitt rum och jag stängde dörren.  Hon satte sig på sängen och kollade runt lite.

 

”Vad är det?” sa jag och hon sig i läppen. Hennes blick fladdrade som om hon var nervös. Jag satte mig ned bredvid henne.

 

”Jag bara undrar… var är vi nu?” sa hon tyst och kollade ner mot golvet.

 

”Vad menar du?” sa jag och hon skruvade sig lite, som om hon ångrade att hon drog upp det.

 

”Efter… kyssen” sa hon och jag förstod plötsligt vad hon menade.

 

”Jag älskar att ha dig som vän, Keira. Men… jag vill vara mer. Jag gillar dig… mycket” sa jag snabbt utan att tänka. Ja, nu var det sagt. Det fanns inget jag kunde göra nu när orden lämnat min mun. Allt var tyst, som om hela världen höll andan. Jag vände blicken mot Keira igen, och hon kollade chockat på mig. Sedan spred sig ett stort leende på hennes läppar.

 

”Jag gillar dig med” sa hon. ”Mycket. Jag vill också vara mer än vänner”

 

Vi log mot varandra innan jag kysste henne.

 

Nästa morgon:

Jag vaknade av mitt alarm på mobilen, klockan var 6.30 och det var som vanligt lite morgon- mulet ute. Varför skulle det alltid vara mulet? Fast jag visste att det inte alltid var det, några ynka dagar i veckan var det faktiskt sol. Jag log åt min konstiga tanke ett tag, sedan kom jag på att vi skulle vara i studion klockan 8 och var tvungen att sätta fart. Jag gick in i badrummet för att duscha.  Tjugo minuter senare gick jag in till Louis sovrum för att väcka honom. Han ställde alltid sitt eget alarm med somnade nästan alltid efter. Vilket jag antog att han hade gjort även idag.

 

”Lou, vakna!” sa jag. Han grymtade till lite som betydde ”försvinn” på morgonspråket. Jag suckade och hoppade upp i hans säng och började hoppa runt.

 

”VAKNA!” Skrek jag och Louis svor till surt, innan han motvilligt drog sig upp och in på toaletten. Jag skrattade och gick ut för att göra lite frukost. Eller jag skuttade nog mer ut. Det var som om världen hade fått en plötslig ljuspunkt, som om allt var vackert och fantastiskt. Ett tag undrade jag om jag hade tagit droger eller något, men sen kom jag ihåg igår. Jag och Keira. Glädjekänslorna bubblade upp igen och jag kom på mig själv med att vissla. Efter att jag hade stekt klart äggen kom Louis ut, med ett lite gladare uttryck.

 

”Varför så glad?” sa han med ett leende.

 

”Varför ska man inte vara glad?” sa jag och han skrattade.

 

”Det är för att du och Keira…” han fortsatte inte meningen. Jag  skrattade och kände hur mina kinder blev lite varma.

 

”Det är du och Keira!” skrek han och jag ”shhh” ade honom.  Han tog det som ett ja och log stort.

 

_______________________________________________________________________________

Kapitel 14, done! Även om det inte är det bästa jag gjort precis... Det skulle egentligen kommit ut igårkväll men jag somnade ;) Ska vi säga 5+ kommentarer för nästa?