TheOneDirectionStory

”Vakna Ellinor! Skulle ni inte jobba idag?” sa någon. Jag vände mig om från personen i ett försök att få sova igen. Någon petade mig igen och jag suckade. Vänta nu lite… Det var inte Keira, eftersom jag hade känt igen hennes röst. Och vänta lite till. Det här var inte min säng. Panikslaget reste jag mig upp och kollade förvirrat runt om mig.  Personen som jag antog hade väckt mig satt bredvid med ett stort flin på läpparna. Det var Niall.

”Hej på dig med…” sa han och skrattade. Jag kunde inte låta bli att skratta, hans skratt var underbart. Efter ett tag tystnade han och lät blicken svepa över rummet. Och detta var jag medveten om – Eftersom jag stirrade ut honom totalt. Han märkte det rätt snabbt, så han lät blicken fara tillbaka till mig. Hans underbara blåa ögon. Hans blonda hår. Jag blev svag. Han log.

________________________________________________________________________________

Plötsligt blev han träffad med en kudde bakifrån och jag tittade upp. Louis stod med en blå kudde och ett stort flin fastklistrat på ansiktet. Det kändes så typiskt Louis att göra något. Man förstod snabbt att han var den busiga typen. Niall hoppade upp och börja jaga Louis med sin vita kudde. Jag skrattade och så fick jag plötsligt syn på Keira, som satt på madrassen lite längre bort och skrattade.

 

”Ligger galenheten i släkten eller?!” sa jag och hon började skratta mer.

 

”Jag tror det!” sa hon och jag skrattade. Killarna hade börjat vakna upp omkring oss nu, dem hade nog väckts av Louis och Niall. Liam reste sig upp bredvid mig och gäspade. Han kollade förvirrat mot Niall, som stod och slog på Louis med sin kudde. Han kollade undrade mot mig och jag bara skrattade. Jag tog upp min mobil för att kolla på klockan. 10.24. Vi var tvungna att sticka hem, annars skulle vi komma försent. Igen.

 

Dagen gick snabbt, det var ju samma saker man gjorde på Starbucks. En så länge var det kul, och jag hoppades att det skulle hålla i sig. Då skulle jobbet gå så mycket lättare! Zoe berömde oss för vår kämpaglöd, Starbucks var trots allt inget ”lugnt” ställe. Det var alltid folk, så vi hade aldrig någon lugn tid precis. Förutom på rasten, naturligtvis. Tyvärr var det mest händerna som jobbade, så tankarna tog över helt. Niall var det som var fast i mina tankar. Hans blåa ögon gjorde mig svag, även om det bara var bilen i mina tankar. Och hans leende… Vid några tillfällen var Keira tvungen att putta till mig lite för att jag skulle vakna till. Men jag kunde se att hon också tänkte.

 

Keiras perspektiv:

”Kom nu Harry!” sa en kvinna precis bredvid mig och jag hoppade till. Jag vände mig om och förväntade mig att se Harry där, men det var bara kvinnan som hade ropat på sin pojke. Besviket bet jag mig i läppen och fortsatte att torka bordet. Ljudnivån var ganska hög, och kaffedoften hade jag vant mig vid. När man varit där inne ett tag så vande mig sig vid den. Jag fortsatte över till nästa bord som hade blivit ledigt. Jag tog upp en tidning som låg på bordet, sedan fortsatte jag att torka. Med tidningen och trasan i famnen gick jag snabbt tillbaka till disken, där en kö på 4 personer väntade och Ellinor som snabbt skickade ut. Hon såg ut att drömma lite, så jag puttade till henne. Hon skakade lite på huvudet för att väcka sig själv, innan hon återgick till arbetet. Klockan hade börjat närma sig 8, så att vårt pass var snart slut. Slutligen slog den 8, och vi gick hem.

 

”Vad drömde du om idag då” sa jag på hemvägen och Ellinor ryckte på axlarna.

 

”Ska vi handla mat på hemvägen?” sa hon undvikande.

 

”Du svarar inte på min fråga?” skrattade jag.

 

”Du svarar inte på min?” skrattade hon och jag suckade.

 

”Ja, det ska vi. Men på jobbet idag, så var du ju typ helt borta? Är du okej?” frågade jag och Ellinor log lite.

 

”Ja, men jag… du kommer säkert tycka att jag är jättekonstig!”

 

”Jag vet redan att du är jättekonstig?” sa jag och hon skrattade igen.

 

”Okej ... jag tror att jag gillar Niall…” sa hon och jag log. Vi stod nu inne i affären med en korg. Vi gick utmed snabbrätts disken. Vi drog upp varsin rätt och la i korgen. Vi fortsatte och kassan och betalade.

 

”Jag har märkt det! Ni skulle vara jättesöta tillsammans!” sa jag, och hon log. Vi gick tysta hem, inte för att det var pinsamt eller något, utan vi hade båda mycket att tänka på. Vi kom in i lägenheten och gick snabbt och la oss.

 

Nästa morgon:

Jag vaknade av det fina ljudet av fågelkvitter och solsken. Det fick mig genast på bra humör, och jag insåg snart också att jag var ledig idag. Det gjorde mig ännu gladare, så jag skuttade ut ur sängen och in i duschen. 20 minuter senare skuttade jag vidare ut i köket, som var tomt, såklart. Ellinor sov nog fortfarande, hon brukade sova längre än mig. Jag tänkte först göra pannkakor, men insåg snart att det inte var möjligt eftersom vi inte hade alla saker hemma. Vi fick nog köpa hem lite sådant snart. Fast jag var inte så hungrig, eftersom vi åt sent igår. Så jag bestämde mig istället för att ha lite kul och väcka Ellinor. Jag fyllde en bunke med vatten och gick sedan in på hennes rum. Hon låg som vanligt ihopkrupen. Jag smög försiktigt fram till hennes säng och räknade till tre, innan jag släppte det kalla vattnet över henne. Det dröjde inte länge innan hon skrek och började jaga mig runt lägenheten.

 

”JAG SKA DÖDA DIG DIN FIS!” skrek hon och jag skrattade så mycket så att jag var tvungen att stanna och hämta andan. Jag föll ihop på marken och kippade efter luft. Ellinor gick iväg, 1 minut senare kom hon tillbaka med samma bunke, men hon hade förmodligen fyllt den med nytt vatten.  Hon hällde ut allt och, nu var det min tur att skrika. Det slutade med att vi båda satt och skrattade.

 

”Kan vi inte åka och shoppa idag?” sa hon när vi lite senare satt vi vardags bordet och åt frukost.

 

”Jo, jag behöver nya kläder”

 

Och så blev det, en timme senare lämnade vi lägenheten. Vi gick fram på gatan och kollade in butikerna. Det fanns jack Wills, H & M osv. Vi bestämde oss för att börja med H&M.

 

”Vi åker från Sverige för att vidga våra vyer, och så går vi in på H&M” Sa Ellinor och jag skrattade. Ändå lyckades vi komma ut med varsin kasse där ifrån.

 

”Keira! Kolla!” skrek nästan Ellinor och jag vände huvudet dit hon pekade. Det var ett skyltfönster med väldigt fina kläder. Utan att kolla mig för vände jag dit, och råkade gå in i någon, eller något.

 

”Hoppsan” sa någon och tog tag i mig, så att jag inte skulle falla. Jag kollade upp mot honom och jag kollade rätt in i ett par välbekanta ögon. Jag tappade andan.

______________________________________________________________________________________

Kapitel 10, klart! Hade lite problem eftersom jag inte riktigt visste vad jag skulle skriva. Men nästa kommer imorgon eller på söndag- senast måndag :)