TheOneDirectionStory

Mitt namn är Keira Roberts, jag är 16 år och jag bor i Helsingborg, Sverige. Egentligen kommer jag från England - Min pappa är engelsk och min mamma är svensk. Dem träffades när min mamma började jobba i England, och så fick dem lilla mig. Vi bodde i England till jag var 5, sedan flyttade vi till Helsingborg. Min bästa kompis heter Ellinor Canavan, och det har varit så sedan första dagen i förskolan. Hon gav mig en penna, vilket var ett sant tecken på vänskap på den tiden. Sedan dess har vi varit tillsammans. Min familj och hennes familj blev sedan bra kompisar också, så Ellinors pappa och min pappa skapade ett företag tillsammans.  Företaget gick bra, så vi hade aldrig problem med pengar.

 

Jag och Ellinor var aldrig dem populära typerna, som gick runt i märkes väskor osv. Vi var definitivt inte mobbade, men vi tyckte om att bara vara oss själva. Om någon skulle beskriva oss med tre ord skulle det blivit ungefär så här: ”Galna, onormala, roliga” eller nja, något i den stilen i alla fall.

 

Och nu skulle vi ta ett stort steg. Vi hade nämligen bestämt oss för att flytta till London och plugga. Som tur bodde min kusin i London, så vi var inte helt ensamma. Fast jag hade inte träffat honom på 11 år. Jag hade faktiskt inte ens hört av honom. Efter vår flytt till Sverige hade jag tappat kontakten med alla pappas släktingar, så det skulle bli lite pinsamt om jag skulle stöta på honom. Jag visste inte ens hur han såg ut idag. Folk hade en tendens att ändras på 11 år.

____________________________________________________________________________________________________________________

 

”Så med detta, vill vi säga glad sommar och hejdå!” sa rektorn och klippte av ballongerna. Alla på gården skrek och klappade händerna, en typisk skolavslutning. Ellinor stod bredvid mig och klappade händerna. Hon skrek lite och jag skrattade. Även om det var en av dem tråkiga skolavslutningarna, varför inte ha kul? Jag skrek och började dansa runt, det var trots allt vår sista på denna skola. Ingen skulle kunna reta mig för det, förutom Ellinor.

 

Jag lät blicken svepa över skolan, jag skulle faktiskt sakna det lite. Min blick fastnade på några 7:or som stod skrattade lite längre bort. Stackare, dem var tvungna att komma tillbaka nästa år. Och året efter det…

 

”Vad tänker du på?” skrek Ellinor för att överrösta ropen och musiken.

 

”På 7:or som måste gå kvar här i 2 år till” ropade jag tillbaka och hon skrattade.

 

”Kom igen Kei! Vi har slutat 9:an och ska flytta till London, och det du tänker på är några små bortskämda fjortisar?!” skrek hon och jag brast ut i skratt.

 

”Typ!” skrek jag tillbaka och vi båda skrattade. Snart började alla dra sig hem, så jag kramade om lite kompisar, jag skulle trots allt flytta. Efter att jag hade kramat alla gick jag fram till mamma och pappa som stod och pratade lite längre bort.

 

”Är du redo att åka hem älskling?” sa mamma och jag nickade. Pappa öppnade grinden och vi gick ut. Jag kollade mot skolan en sista gång. Det var ett stort steg att flytta till London med sin bästa vän, men… Det skulle bli bra. Det skulle bli bättre. Jag log och stängde grinden efter mig.

 

Senare, på kvällen:

”Du måste hjälpa mig… Den blå eller den röda?” sa Ellinor och höll upp en blå mössa och en röd. Vi satt på Skype och snackade.

 

”För det första, varför har du två likadana mössor, fast i olika färger? För det andra, den blåa” sa jag och hon skrattade.

 

”Det var faktiskt rea. Dessutom tar jag den röda, eftersom du sa att jag skulle ta den blåa och jag litar inte på dig” sa hon och slängde iväg den blåa mössan. Typiskt Ellinor.

 

”Ska jag ta med mig min One Piece?” sa jag och höll upp min rosa One Piece.

 

”Men hallå ditt pucko. Det är ju klart. Man överlever inte London annars” sa hon och jag brast ut i skratt.

 

”Jag är inte ett pucko, jag dricker det bara” sa jag och jag såg hur hon började skratta. Jag packade varsamt ner min One Piece i resväskan och log lite. Alla möbler och annat som vi skulle behöva hade redan skickats till lägenheten, det var bara småsakerna kvar. Även om det var en halv månad kvar tills vi skulle åka, hade jag redan börjat packa.  Jag skulle ändå packa om flera gånger, så varför inte börja nu?

 

”Du jag måste dra! Snackar vi imorgon?” sa Ellinor plötsligt och jag vände mig mot datorskärmen igen.

 

”Ja, du fyller ju år!” sa jag och hon log lite.

 

”17, wihoo” sa hon och gjorde ett litet hurra tecken.

 

”God natt” sa jag och hon nickade.

 

”God natt fis, ses!” sa hon och loggade ut innan jag hann säga något annat. Jag skrattade lite för mig själv innan jag stängde av datorn och slängde mig i sängen. Jag drog täcket över mig och suckade lite. Jag kunde inte vänta tills den 5 juli, då vi skulle sätta oss på planet till London. Det var dagen efter min födelsedag, som vi hade bestämt att jag skulle fira här. Det var även som ett ”hejdå” kalas.

 

Jag suckade lite igen och vände mig om i sängen. Från fönstret smet sig ett litet ljus från gatlyktan som sken direkt på min vita vägg, vilket gjorde den lite ljust orange. Det gjorde att hela rummet fick en speciell mys känsla, vilket jag skulle sakna lite. Min blick gled därefter automatiskt till min gamla väckarklocka, som stod på mitt nattduksbord. Den visade 23.59, komiskt nog. Ellinor blev 17 år om en minut. Jag plockade upp mobilen och började skriva ett sms till henne.

 

”Hej sötnos! Vet du vad? Du är 17 nu! Hoppas att du vaknade av mitt lilla sms. Puss” skrev jag och flinade. Jag visste att hon sov med mobilen bredvid sig varje natt, så hon skulle förmodligen vakna av mitt sms. Mycket riktigt, 1 minut senare pinglade min mobil till.

 

”Du ska dö. Puss” stod det och jag skrattade lite för mig själv. Jag la tillbaka mobilen på nattduksbordet och la huvudet på kudden igen. Det tog inte lång tid innan jag somnade.

 

21 dagar senare:

”Happy Birthday Keeeei!” skrek mamma och kramade mig.

 

”Tack, men senaste gången jag kollade var jag svensk?” sa jag och skrattade.

 

”Halv svensk. Vi förbereder dig bara för England! Där är det inte många som snackar svenska!” sa pappa och jag skrattade. Dem satte ett stort paket på min säng och jag kollade tvivlande på det.

 

”Jag trodde lägenheten var min och Ellinors födelsedagspresent?” sa jag och pappa log.

 

”Det var dels det, ja. Men vi ville ändå ge dig något” sa Mamma och jag log stort. Jag rev bort pappret. Jag tappade hakan, där låg en helt ny Mac.

 

”Tack Tack!” skrek jag och kramade mina föräldrar. Dem skrattade.

 

Efter lite pannkakor satte jag mig vid Tv:n, klockan visade 12.45. Gästerna skulle komma klockan sex, så jag hade ganska mycket tid kvar. Jag zappade över till 5:an där Big Bang Theory visades, min favoritserie. Rätt som det var var klockan 15.36 och jag gick upp på mitt rum och sprang in i duschen.

 

Klockan 17.56 anlände den första gästen, sedan forsade det bara in människor. Det var alla mammas släktingar. Alla pappas släktningar bodde i England, så det var ju lite onödigt för dem att komma.

______________________________________________________________________________________________

Första kapitlet, WOO! Kommentera om ni har några önskemål eller tips, eller synpunkter eller vad det nu kan vara! Får se om det kommer upp ett kapitel imorgon. Skolan börjar, så jag kommer nog vara ganska förrvirrad och trött när jag kommer hem ;)

MMen om ni kommer upp i 10 kommentarer LOVAR jag att kapitlet kommer upp imorgon! :D Jag vet att ni kan :)

 

P.s Om ni vill ha tips om en bra novellblogg, läs http://thatonedthing.blogg.se/ ! Hon har precis börjat :)