R.I.P
0 Kommentarer?
Kapitel 12 - Stole My Heart
Jag följde hans blick, och det kändes som om jag frös till is. 3 män, kanske 20 meter bort, stirrade på mig. Dem borde ha blivit förlägna när jag fångade dem tittandes på mig, men dem vek inte av med blicken. Vi stod i några sekunder och glodde på varandra, mest eftersom jag var för rädd att vika av.
Plötsligt drog någon i min arm, och jag vaknade till. Lättnaden var så stor att jag andades kraftigt, som efter ett maratonlopp. Någon drog i min arm, tvingade mig att följa med. Mina ögon registrerade Harry. Han drog med mig genom folkmassan, som skulle på både det ena och det andra hållet. Jag ville bara bort från de tre männen, så jag lät honom dra med mig. Allt kändes som en sjuk James Bond film. Folk kollade konstigt på oss när vi drog förbi, antagligen eftersom mitt ansikte var skräckslaget.
_______________________________________________________________________________
Vi kom in på en lite mer folktom gata, och det kändes som om jag kunde andas igen. Harry fortsatte dra mig, men lite långsammare nu. När vi hade kommit en bit från männen, stannade han och kollade lite oroligt på mig.
”Är du okej?” sa han och jag nickade omtumlat.
”Vad fan var det där?” sa jag och han suckade.
”Jag vet inte… men dem såg inte det minsta trevliga ut..” sa han och ryste till lite. När jag inte svarade fortsatte han. ”Det såg ut som om… dem tänkte dåliga tankar. Jag vill inte vad dem tänkte, men det var definitivt inget bra. Jag bara…” hans ord dog ut. ”Jag antar att jag blev lite rädd” erkände han och log ett prövande leende mot mig. Jag drog in ett djupt andetag, jag var fortfarande lite omtumlad.
”Förlåt” sa han och jag kollade förvånat på honom.
”Varför säger du förlåt?”
”Det var nog inte riktigt snällt att bara dra iväg dig sådär” sa han och jag skrattade. Det kändes skönt att kunna skratta efter vad som just hänt.
”Det är okej, men jag tror att Ellinor har börjat bli lite orolig”
Det visade sig att Ellinor inte alls var orolig, hon hade träffat på Louis och Niall utanför affären. Vi träffade dem senare inne på Milkshake city, där vi berättade vad som hänt. Alla tyckte det var ganska läskigt, så vi beslutade oss för att shoppa tillsammans senare. Vi tänkte sitta kvar på Milkshake City ett tag, eftersom alla var ganska trötta i benen.
”Ursäkta…?” sa plötsligt en tjej bredvid mig och jag hoppade till. Hon kollade nervöst på killarna och fortsatte sedan ”Ni är Louis, Harry och Niall från One Direction va? Skulle jag kunna få ta en bild med er?” sa hon, fortfarande lika nervöst. Vad fan… Tänkte jag. Jag kollade mot Ellinor, och vi verkade ha identiska tankar. Detta var ju helt absurt. Och One Direction? Till min förvåning såg killarna inte alls ut att tycka det var konstigt. Brukade detta hända dem?
”Ja, såklart!” sa Louis. Dem ställde sig upp och tog varsitt foto. Dem pratade lite med tjejen, sedan gick hon. Efter att ha satt sig ner la killarna märke till oss igen.
”Vad?” sa Niall.
”Jag tror ni har lite att berätta för oss…” sa Ellinor. Dem kollade oförstående på oss.
”Vilka är One Direction?” sa jag, och då verkade som om Louis förstod. Dem berättade allt, eller det var mest Louis som berättade 2men Harry och Niall fyllde i luckorna. När han var klar kollade han nervöst på oss, som om han väntade sig att vi skulle bli arga. Som när man berättar för sin mamma att man haft sönder en lampa eller förstört kameran… Jag och Ellinor satt mest mållösa, det förklarade så mycket. Varför han var så rik, varför tjejen hade kommit fram…
”Hm… jag kan i alla fall säga att jag inte väntade mig det…” sa jag och alla skrattade.
”Så det är lugnt? Ni är inte sura på oss för att vi inte berättade?” sa Harry och jag och Ellinor skakade på huvudet.
”Hur kan man vara sur?” sa Ellinor och killarna såg lättade ut.
Efter en galen shoppingrunda (vi hade ju Louis med oss, den var ju allt annat än lugn…) så stack jag och Ellinor hem. Vi skulle till Louis & Harry lite senare på kvällen för att kolla på film.
”Kan du fatta det?” sa jag när vi satt framför tv:n hemma och åt pizza.
”Kan du fatta att din kusin är typ, känd!” skrek Ellinor och jag skrattade. Det var svårt att tänka på honom som en kändis, för mig var han samma gamla Boo Bear.
_________________________________________________________________________________
Fortfarande kort, men längre än igår! Glöm inte att kommentera :D
P.s Läs denna, den är jättebra!
http://truedirectioner.blogg.se/
Kapitel 11 - Stole My Heart
”Kan vi inte åka och shoppa idag?” sa hon när vi lite senare satt vi vardags bordet och åt frukost. ”Jo, jag behöver nya kläder”Och så blev det, en timme senare lämnade vi lägenheten. Vi gick fram på gatan och kollade in butikerna. Det fanns jack Wills, H & M osv. Vi bestämde oss för att börja med H&M. ”Vi åker från Sverige för att vidga våra vyer, och så går vi in på H&M” Sa Ellinor och jag skrattade. Ändå lyckades vi komma ut med varsin kasse där ifrån. ”Keira! Kolla!” skrek nästan Ellinor och jag vände huvudet dit hon pekade. Det var ett skyltfönster med väldigt fina kläder. Utan att kolla mig för vände jag dit, och råkade gå in i någon, eller något. ”Hoppsan” sa någon och tog tag i mig, så att jag inte skulle falla. Jag kollade upp mot honom och jag kollade rätt in i ett par välbekanta ögon. Jag tappade andan.
______________________________________________________________________________________
Det var Harry. Förföljde han mig eller?
”Hejsan Kei!” sa han och skrattade. Jag log och ställde mig rakt igen.
”Hej! Följer du efter mig eller?”
”Nä, följer du efter mig?” sa han och jag skakade på huvudet. Det blev lite pinsamt tyst och jag skrapade foten i marken lite. Jag var ganska så säker på att om jag kollade upp så skulle jag bara bli fast i hans ögon och då kunde jag inte prata. Var hade Ellinor förresten tagit vägen? Hon hade nog gått in i affären så länge.
”Så… vad gör du här?” sa han och jag tvingade mig själv att titta upp, för att inte vara oartig. Som väntat, stockade sig orden i halsen på mig. Jag hostade till lite, värst vad det här skulle svårt. Han kollade oroligt på mig, som om han väntade sig att jag skulle få världens hostattack.
”Shoppar” lyckades jag säga. Men han var så himla snygg i sin t-shirt och mörka jeans. Jag märkte plötsligt att jag studerade honom, så jag kollade snabbt ner. Värmen spreds sig på mina kinder och det var inte svårt att gissa att mitt ansikte var knallrött nu.
”Själv?” sa han lite bekymrat. Jag drog ett djupt andetag och kollade upp mot honom. Hans mjuka blick fick mig att slappna av, så jag öppnade munnen igen.
”Nä, Ellinor är där inne” sa jag och gjorde en gest mot affären bredvid mig, sedan fortsatte jag. ”Var är Louis idag då? Ni brukar väl alltid hänga?”
”Jo, han kommer nog snart. Vi killar shoppar också ibland, förstår du” sa han och jag log.
”Det trodde jag inte” sa jag och han gav mig ett väldigt charmigt leende.
”Ibland måste vi. Fast, jag måste erkänna att vi hemligt gillar det” sa han och jag skrattade. Han kollade runt sig, som om han letade efter någon, eller något. Hans ögon blev plötsligt väldigt fientliga och jag blev nästan rädd av den snabba skiftningen. Hans blick var svart, som om han såg något som han verkligen hatade. Jag följde hans blick, och det kändes som om jag frös till is. 3 män, kanske 20 meter bort, stirrade på mig. Dem borde ha blivit förlägna när jag fångade dem tittandes på mig, men dem vek inte av med blicken. Vi stod i några sekunder och glodde på varandra, mest eftersom jag var för rädd att vika av.
Plötsligt drog någon i min arm, och jag vaknade till. Lättnaden var så stor att jag andades kraftigt, som efter ett maratonlopp. Någon drog i min arm, tvingade mig att följa med. Mina ögon registrerade Harry. Han drog med mig genom folkmassan, som skulle på både det ena och det andra hållet. Jag ville bara bort från de tre männen, så jag lät honom dra med mig. Allt kändes som en sjuk James Bond film. Folk kollade konstigt på oss när vi drog förbi, antagligen eftersom mitt ansikte var skräckslaget.
_____________________________________________________________________________________
FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT för min uppdatering. Men jag har inte kommit in på Blogg.se överhuvudtaget! Jag har ingen aning varför :/ Kort kapitel, men bättre än inget? :)
Kapitel 10 - Stole My Heart
”Vakna Ellinor! Skulle ni inte jobba idag?” sa någon. Jag vände mig om från personen i ett försök att få sova igen. Någon petade mig igen och jag suckade. Vänta nu lite… Det var inte Keira, eftersom jag hade känt igen hennes röst. Och vänta lite till. Det här var inte min säng. Panikslaget reste jag mig upp och kollade förvirrat runt om mig. Personen som jag antog hade väckt mig satt bredvid med ett stort flin på läpparna. Det var Niall.
”Hej på dig med…” sa han och skrattade. Jag kunde inte låta bli att skratta, hans skratt var underbart. Efter ett tag tystnade han och lät blicken svepa över rummet. Och detta var jag medveten om – Eftersom jag stirrade ut honom totalt. Han märkte det rätt snabbt, så han lät blicken fara tillbaka till mig. Hans underbara blåa ögon. Hans blonda hår. Jag blev svag. Han log.
________________________________________________________________________________
Plötsligt blev han träffad med en kudde bakifrån och jag tittade upp. Louis stod med en blå kudde och ett stort flin fastklistrat på ansiktet. Det kändes så typiskt Louis att göra något. Man förstod snabbt att han var den busiga typen. Niall hoppade upp och börja jaga Louis med sin vita kudde. Jag skrattade och så fick jag plötsligt syn på Keira, som satt på madrassen lite längre bort och skrattade.
”Ligger galenheten i släkten eller?!” sa jag och hon började skratta mer.
”Jag tror det!” sa hon och jag skrattade. Killarna hade börjat vakna upp omkring oss nu, dem hade nog väckts av Louis och Niall. Liam reste sig upp bredvid mig och gäspade. Han kollade förvirrat mot Niall, som stod och slog på Louis med sin kudde. Han kollade undrade mot mig och jag bara skrattade. Jag tog upp min mobil för att kolla på klockan. 10.24. Vi var tvungna att sticka hem, annars skulle vi komma försent. Igen.
Dagen gick snabbt, det var ju samma saker man gjorde på Starbucks. En så länge var det kul, och jag hoppades att det skulle hålla i sig. Då skulle jobbet gå så mycket lättare! Zoe berömde oss för vår kämpaglöd, Starbucks var trots allt inget ”lugnt” ställe. Det var alltid folk, så vi hade aldrig någon lugn tid precis. Förutom på rasten, naturligtvis. Tyvärr var det mest händerna som jobbade, så tankarna tog över helt. Niall var det som var fast i mina tankar. Hans blåa ögon gjorde mig svag, även om det bara var bilen i mina tankar. Och hans leende… Vid några tillfällen var Keira tvungen att putta till mig lite för att jag skulle vakna till. Men jag kunde se att hon också tänkte.
Keiras perspektiv:
”Kom nu Harry!” sa en kvinna precis bredvid mig och jag hoppade till. Jag vände mig om och förväntade mig att se Harry där, men det var bara kvinnan som hade ropat på sin pojke. Besviket bet jag mig i läppen och fortsatte att torka bordet. Ljudnivån var ganska hög, och kaffedoften hade jag vant mig vid. När man varit där inne ett tag så vande mig sig vid den. Jag fortsatte över till nästa bord som hade blivit ledigt. Jag tog upp en tidning som låg på bordet, sedan fortsatte jag att torka. Med tidningen och trasan i famnen gick jag snabbt tillbaka till disken, där en kö på 4 personer väntade och Ellinor som snabbt skickade ut. Hon såg ut att drömma lite, så jag puttade till henne. Hon skakade lite på huvudet för att väcka sig själv, innan hon återgick till arbetet. Klockan hade börjat närma sig 8, så att vårt pass var snart slut. Slutligen slog den 8, och vi gick hem.
”Vad drömde du om idag då” sa jag på hemvägen och Ellinor ryckte på axlarna.
”Ska vi handla mat på hemvägen?” sa hon undvikande.
”Du svarar inte på min fråga?” skrattade jag.
”Du svarar inte på min?” skrattade hon och jag suckade.
”Ja, det ska vi. Men på jobbet idag, så var du ju typ helt borta? Är du okej?” frågade jag och Ellinor log lite.
”Ja, men jag… du kommer säkert tycka att jag är jättekonstig!”
”Jag vet redan att du är jättekonstig?” sa jag och hon skrattade igen.
”Okej ... jag tror att jag gillar Niall…” sa hon och jag log. Vi stod nu inne i affären med en korg. Vi gick utmed snabbrätts disken. Vi drog upp varsin rätt och la i korgen. Vi fortsatte och kassan och betalade.
”Jag har märkt det! Ni skulle vara jättesöta tillsammans!” sa jag, och hon log. Vi gick tysta hem, inte för att det var pinsamt eller något, utan vi hade båda mycket att tänka på. Vi kom in i lägenheten och gick snabbt och la oss.
Nästa morgon:
Jag vaknade av det fina ljudet av fågelkvitter och solsken. Det fick mig genast på bra humör, och jag insåg snart också att jag var ledig idag. Det gjorde mig ännu gladare, så jag skuttade ut ur sängen och in i duschen. 20 minuter senare skuttade jag vidare ut i köket, som var tomt, såklart. Ellinor sov nog fortfarande, hon brukade sova längre än mig. Jag tänkte först göra pannkakor, men insåg snart att det inte var möjligt eftersom vi inte hade alla saker hemma. Vi fick nog köpa hem lite sådant snart. Fast jag var inte så hungrig, eftersom vi åt sent igår. Så jag bestämde mig istället för att ha lite kul och väcka Ellinor. Jag fyllde en bunke med vatten och gick sedan in på hennes rum. Hon låg som vanligt ihopkrupen. Jag smög försiktigt fram till hennes säng och räknade till tre, innan jag släppte det kalla vattnet över henne. Det dröjde inte länge innan hon skrek och började jaga mig runt lägenheten.
”JAG SKA DÖDA DIG DIN FIS!” skrek hon och jag skrattade så mycket så att jag var tvungen att stanna och hämta andan. Jag föll ihop på marken och kippade efter luft. Ellinor gick iväg, 1 minut senare kom hon tillbaka med samma bunke, men hon hade förmodligen fyllt den med nytt vatten. Hon hällde ut allt och, nu var det min tur att skrika. Det slutade med att vi båda satt och skrattade.
”Kan vi inte åka och shoppa idag?” sa hon när vi lite senare satt vi vardags bordet och åt frukost.
”Jo, jag behöver nya kläder”
Och så blev det, en timme senare lämnade vi lägenheten. Vi gick fram på gatan och kollade in butikerna. Det fanns jack Wills, H & M osv. Vi bestämde oss för att börja med H&M.
”Vi åker från Sverige för att vidga våra vyer, och så går vi in på H&M” Sa Ellinor och jag skrattade. Ändå lyckades vi komma ut med varsin kasse där ifrån.
”Keira! Kolla!” skrek nästan Ellinor och jag vände huvudet dit hon pekade. Det var ett skyltfönster med väldigt fina kläder. Utan att kolla mig för vände jag dit, och råkade gå in i någon, eller något.
”Hoppsan” sa någon och tog tag i mig, så att jag inte skulle falla. Jag kollade upp mot honom och jag kollade rätt in i ett par välbekanta ögon. Jag tappade andan.
______________________________________________________________________________________
Kapitel 10, klart! Hade lite problem eftersom jag inte riktigt visste vad jag skulle skriva. Men nästa kommer imorgon eller på söndag- senast måndag :)
Kapitel 9 - Stole My Heart
”Hej Kei, hej Ellinor!” sa han och kramade oss båda. Vi gick in och tog av oss skorna, innan vi fortsatte in i lägenheten. Skriken och skratten hade tystnat lite. Vi kom ut i vardags rummet och jag brast nästan ut i skratt. Det var så typiskt en killkväll! Med Louis och Harry var det 5 killar totalt. Det satt 3 killar i soffan. Den längst ut var ganska vältränad, sedan var det en lite mörkare kille som såg ut som en modell. Sedan längst ut satt Harry. Nedanför satt en söt blond kille med världen leende på läpparna och med en kontroll i handen. Hans blick var helt fastklistrad i tv:n, där jag såg att dem spelade något fotbollsspel. Jag var inte säker på vilket, men antagligen fifa. Ellinors blick fastnade på den blonda killen, och jag såg att hon var fast. Den blonda killen märkte nog att han blev ut stirrad av henne, så han vände blicken mot henne. Hans leende blev större. Det hela skedde på bara någon sekund.
_______________________________________________________________________________
”Hej tjejer!” ropade Harry och kramade mig och den lite rubbade Ellinor. Resten av killarna log glatt mot oss.
”Okej, dags att vi presenterar er!” utropade Louis och presenterade alla helt själv. Killarna hette Liam, Zayn, Harry, sedan där nere satt Niall och Louis då. Efter ett tag kom jag på mig själv med att redan älska dem. Fast än vi precis hade träffats – så kändes det som om vi hade känt varandra hela livet. Det var något med dem som gjorde att man kände sig… glad och välkommen. Man hade helt enkelt kul. Dem var så lätta att umgås med, och deras carefria, loving life sätt gjorde att man hade kul helt enkelt. Zayn hade varit lite blyg först, men det släppte snart. Dem lärde oss att spela fifa, och förvånande nog var det kul. Jag hade verkligen inte väntat mig att det skulle vara så kul! Fast vi hade aldrig en chans mot killarna. Dem var killar, så dem hade det ju nästan i blodet. Efter ett tag bestämde vi oss för att sätta på en film. Killarna ville helst se en skräckis, men jag och Ellinor ville se en komedi. Det slutade med att ALLA killarna gjorde puppyface så Ellinor och jag fick ge med oss. Vi satte på Paranormal Activity 2, eftersom det var den enda alla kom överens om. Louis satte i filmen, sedan kurrade vi alla upp oss i soffan. Som tur var det en väldigt stor soffa, så alla fick plats. Filmen startade och desto längre vi kom in i filmen, desto tätare satt vi. På en scen där alla luckor öppnades blev jag så rädd att jag spenderade resten av filmen i Harrys knä. När den var slut ville jag inte upp där ifrån. Ellinor stönade plötsligt till.
”Klockan är halv 1…” sa hon och jag suckade. I och för sig började vi inte förens 12 imorgon, men vi skulle jobba till 8. Det var inte det roligaste sättet att spendera sin söndag, precis.
”Ska ni jobba imorgon?” sa Harry och vi båda nickade.
”Ni kan sova här om ni vill?” sa Louis och jag log.
”Ja tack”
Harrys perspektiv:
Att ha Keira i mitt knä var underbart. Mitt hjärta slog hårt, undrar om hon hörde det? Det skulle vara pinsamt. När Louis frågade om dem ville sova här i natt, ville jag inget hellre än att dem svarade ja. När dem gjorde det, exploderade mina lyckokänslor om dem inte hade gjort det innan.
”Kan vi inte också sova här? Så har vi en översovningsfest!” sa Niall glatt. Jag antog att det var för att Ellinor skulle sova här. Man kunde se på honom att han gillade henne. I alla fall så bestämde vi oss för att alla skulle sova här, så vi la ut några madrasser på golvet.
Alla gjorde sig iordning, sedan somnade alla snabbt.
Nästa morgon – Ellinors perspektiv:
”Vakna Ellinor! Skulle ni inte jobba idag?” sa någon. Jag vände mig om från personen i ett försök att få sova igen. Någon petade mig igen och jag suckade. Vänta nu lite… Det var inte Keira, eftersom jag hade känt igen hennes röst. Och vänta lite till. Det här var inte min säng. Panikslaget reste jag mig upp och kollade förvirrat runt om mig. Personen som jag antog hade väckt mig satt bredvid med ett stort flin på läpparna. Det var Niall.
”Hej på dig med…” sa han och skrattade. Jag kunde inte låta bli att skratta, hans skratt var underbart. Efter ett tag tystnade han och lät blicken svepa över rummet. Och detta var jag medveten om – Eftersom jag stirrade ut honom totalt. Han märkte det rätt snabbt, så han lät blicken fara tillbaka till mig. Hans underbara blåa ögon. Hans blonda hår. Jag blev svag. Han log.
____________________________________________________________________________________