Förlåt
Förlåt
Kapitel 14 - Stole My Heart
När hans läppar slutligen lämnade mina smekte han min kind försiktigt med sina lena händer.
”Så fin” viskade han och jag kunde inte låta bli att le. Han log stort när han såg min reaktion och famlade efter min hand i mörkret. Jag kramade hans hand och han log mot mig. Inga mer ord behövdes, jag var hemma.
_________________________________________________________________________________
När vi alla var samlade igen så märkte killarna nog lite att något hade förändrats mellan mig och Harry. Dem kände varandra så pass bra att dem märkte om något hade hänt. Som tur var frågade dem inte, det skulle bara ha blivit väldigt pinsamt att svara. Jag visste inte ens vad jag och Harry var? Var vi ihop eller... betydde det inget? Var vi fortfarande bara vänner? Jag hade inte frågat på hemvägen, och jag kunde inte fråga nu inför alla precis.
”Vad tänker du på?” Viskade Zayn till mig och jag log lite. Eftersom jag knappast kunde svara på vad jag tänkte på rykte jag bara på axlarna och mumlade ”inget”. Han kollade lite oroligt på mig, så jag log mot honom. Han log tillbaka och vände sedan blicken mot filmen igen. Han och Louis hade hyrt en film som säkert var bra, men jag kunde inte riktigt bry mig om den idag.
Harrys perspektiv:
”Inget” viskade Keira till Zayn och jag vände min blick mot dem. Vadå, va? Zayn kollade lite oroligt på henne, men hon log bara tillbaka. Men jag kunde se att det inte var äkta. Det högg till lite i magen. Kan det bero på kyssen..? Tänk om hon ångrade sig? Jag drog ett djupt andetag och funderade om jag skulle gå och prata med henne. Plötsligt reste hon sig upp.
”Harry, kan jag få prata med dig?” sa hon tyst och jag nickade och reste mig upp. Vi gick in på mitt rum och jag stängde dörren. Hon satte sig på sängen och kollade runt lite.
”Vad är det?” sa jag och hon sig i läppen. Hennes blick fladdrade som om hon var nervös. Jag satte mig ned bredvid henne.
”Jag bara undrar… var är vi nu?” sa hon tyst och kollade ner mot golvet.
”Vad menar du?” sa jag och hon skruvade sig lite, som om hon ångrade att hon drog upp det.
”Efter… kyssen” sa hon och jag förstod plötsligt vad hon menade.
”Jag älskar att ha dig som vän, Keira. Men… jag vill vara mer. Jag gillar dig… mycket” sa jag snabbt utan att tänka. Ja, nu var det sagt. Det fanns inget jag kunde göra nu när orden lämnat min mun. Allt var tyst, som om hela världen höll andan. Jag vände blicken mot Keira igen, och hon kollade chockat på mig. Sedan spred sig ett stort leende på hennes läppar.
”Jag gillar dig med” sa hon. ”Mycket. Jag vill också vara mer än vänner”
Vi log mot varandra innan jag kysste henne.
Nästa morgon:
Jag vaknade av mitt alarm på mobilen, klockan var 6.30 och det var som vanligt lite morgon- mulet ute. Varför skulle det alltid vara mulet? Fast jag visste att det inte alltid var det, några ynka dagar i veckan var det faktiskt sol. Jag log åt min konstiga tanke ett tag, sedan kom jag på att vi skulle vara i studion klockan 8 och var tvungen att sätta fart. Jag gick in i badrummet för att duscha. Tjugo minuter senare gick jag in till Louis sovrum för att väcka honom. Han ställde alltid sitt eget alarm med somnade nästan alltid efter. Vilket jag antog att han hade gjort även idag.
”Lou, vakna!” sa jag. Han grymtade till lite som betydde ”försvinn” på morgonspråket. Jag suckade och hoppade upp i hans säng och började hoppa runt.
”VAKNA!” Skrek jag och Louis svor till surt, innan han motvilligt drog sig upp och in på toaletten. Jag skrattade och gick ut för att göra lite frukost. Eller jag skuttade nog mer ut. Det var som om världen hade fått en plötslig ljuspunkt, som om allt var vackert och fantastiskt. Ett tag undrade jag om jag hade tagit droger eller något, men sen kom jag ihåg igår. Jag och Keira. Glädjekänslorna bubblade upp igen och jag kom på mig själv med att vissla. Efter att jag hade stekt klart äggen kom Louis ut, med ett lite gladare uttryck.
”Varför så glad?” sa han med ett leende.
”Varför ska man inte vara glad?” sa jag och han skrattade.
”Det är för att du och Keira…” han fortsatte inte meningen. Jag skrattade och kände hur mina kinder blev lite varma.
”Det är du och Keira!” skrek han och jag ”shhh” ade honom. Han tog det som ett ja och log stort.
_______________________________________________________________________________
Kapitel 14, done! Även om det inte är det bästa jag gjort precis... Det skulle egentligen kommit ut igårkväll men jag somnade ;) Ska vi säga 5+ kommentarer för nästa?
Kapitel 13 - Stole My Heart
Efter en galen shoppingrunda (vi hade ju Louis med oss, den var ju allt annat än lugn…) så stack jag och Ellinor hem. Vi skulle till Louis & Harry lite senare på kvällen för att kolla på film.
”Kan du fatta det?” sa jag när vi satt framför tv:n hemma och åt pizza.
”Kan du fatta att din kusin är typ, känd!” skrek Ellinor och jag skrattade. Det var svårt att tänka på honom som en kändis, för mig var han samma gamla Boo Bear.
___________________________________________________________________________________________
”Hur ska vi göra?” sa Louis när vi satt hemma hos Louis & Harry. Alla killarna var här förutom Liam som var ute med sin flickvän Danielle.
”Vi kan dela upp oss så att vi går i par? 2 köper godis, 2 hyr film och två stannar här och fixar till” sa Harry och alla nickade.
”Jag och Ellinor, Harry och Keira och Zayn och Louis?” Sa Niall med ett stort leende. Jag antog att han ville vara med Ellinor.
Ellinors perspektiv:
Jag och Niall stannade för att fixa till Louis & Harrys ställe för kvällen.
”Ska vi fixa lite kuddar då?” sa Niall och jag nickade. Jag följde efter honom in på Louis rum och var tvungen att memorera vägen för framtiden. Deras lägenhet var inte precis, liten. Vi kom in och Niall gick direkt fram till hans säng och hoppade upp. Han började hoppa på sängen som en 5-åring och jag skrattade. Han sträckte ut handen mot mig och drog upp mig. Vi hoppade runt ett tag, sedan kom vi på att vi var tvungna att fixa så vi skyndade ut med kuddarna igen.
Keiras perspektiv:
20 minuter senare stod jag och Harry inne i godisaffären och kollade efter något gott. Niall och Ellinor var kvar och fixade, Zayn och Louis hyrde film. Vi hade inte låtit Niall och Ellinor gå och handla godis, eftersom dem förmodligen skulle handla upp hela stället. Jag visste hur Ellinor var, och killarna visste hur Niall var.
”Vad ska vi handla då?” sa Harry glatt och avbröt mitt tänkande. Jag kollade runt mig för att se o det fanns något som fångade min blick. Och det var det, ett helt ställ med Haribo- påsar. Det var ett av mina favorit godis.
”Du har en bra smak” sa Harry och vi gick båda mot stället. Han hade förmodligen sätt min blick. Han tog några påsar som jag pekade på och nickade gillande. Sedan gick vi bort mot chipshyllan och plockade på oss några påsar. Vi var ju faktiskt sex stycken. 5 minuter senare hade vi även lagt till 4 flaskor cola och en påse vanligt godis. Jag var ganska säker på att jag skulle må så dåligt efter ikväll av allt godis.
Vi betalade, sedan gick vi mot lägenheten igen. Det var en mild kväll med bara lite små vindar ibland, vilket jag njöt av. Jag blundade lite, vilket jag snart ångrade. Jag snubblade till och i sista sekund tog Harry tag i mig så att jag inte trillade.
”Är du okej?” sa han och försökte låta orolig, men jag kunde se hur skrattet inte var långt ifrån.
”Ja” sa jag och skrattade. Vilken idiotisk idé att gå och blunda! Jag hade redan världens sämsta balanssinne.
”Vad snubblade du på?” sa han och kollade ner på marken för att se om det fanns några osynliga stenar.
”Marken” sa jag och då kunde han inte hålla sig längre. Han brast ut i skratt och var tvungen att stanna. Jag kunde inte heller hålla mig, så jag brast också ut i skratt.
”Hur kan du snubbla på marken? Är det typ inte, omöjligt?” sa han.
”Inte för mig” sa jag och han skrattade.
”Vad menar du?”
”Jag menar att jag har världens sämsta balans och kan snubbla över vad som helst” sa jag och han skrattade igen. Vi fortsatte gå ett tag, men helt plötsligt stannade han och kollade på mig med en blick jag inte kunde förstå. Han lutade sig mot mig sakta och jag kunde inte tänka. Jag lutade mig mot honom och när våra läppar nuddade varandra kändes det som en bomb smällde inom mig. Det var bara vi. Mina känslor var utom kontroll och det kändes som jag hade en trumma i bröstet. Det var en helt ny känsla, som jag inte kunde beskriva med exakta ord. Det enda jag visste var att jag aldrig, aldrig ville att kyssen skulle ta slut. Jag kände mig hemma.
När hans läppar slutligen lämnade mina smekte han min kind försiktigt med sina lena händer.
”Så fin” viskade han och jag kunde inte låta bli att le. Han log stort när han såg min reaktion och famlade efter min hand i mörkret. Jag kramade hans hand och han log mot mig. Inga mer ord behövdes, jag var hemma.
______________________________________________________________________________________
Nu börjar det hända saker! Ska vi säga 3+ kommentarer för nästa kapitel? :D
