TheOneDirectionStory

Hej allihopa! Jag vet att jag är världens segaste på att skriva men jag har knappt någon tid över! På den senaste tiden har jag haft ett stort projekt att redovisa, och dessutom 2 sketcher att lära in (vi hade uppvisning på mitt profilval idag). Men imorgon kväll ska jag försöka lägga upp kapitlet. Annars kommer det antagligen på måndag eftersom jag ska på ett "gig" (eller vad man nu kallar det) på lördag och på söndag ska jag på fotbollsmatch. HIF ALL THE WAY!


Puss!

Efter att jag hade stekt klart äggen kom Louis ut, med ett lite gladare uttryck.

”Varför så glad?” sa han med ett leende.

”Varför ska man inte vara glad?” sa jag och han skrattade.

”Det är för att du och Keira…” han fortsatte inte meningen. Jag  skrattade och kände hur mina kinder blev lite varma.

”Det är du och Keira” skrek han och jag ”shhh” ade honom.  Han tog det som ett ja och log stort.

___________________________________________________________________________________

Keiras perspektiv:

” STARSHIPS WERE MEANT TO FLYYYYYYY, HANDS UP AND TOUCH THE SKYYYYYY!” Sjöng Ellinor medan hon skuttade runt med dammsugaren. Vi hade bestämt att vi skulle ha en städdag, så för att orka hade jag låtit Ellinor dricka 1 liter coca cola. Vilket jag nu ångrade. Hon for runt som en tornado i lägenheten, men till min förvåning lämnade hon mer reda än oreda. ”Starships” dunkade på och livet kändes ovanligt bra. Lyckokänslorna bubblade upp igen när jag kom att tänka på Harry. Jag måste ha drömt mig bort ett tag, för rätt som det var fick jag en blöt trasa i huvudet.

”ELLINOR!” skrek jag.

”Du behövde vakna!” skrattade hon och jag log lite. Det var så svårt att vara arg på henne. Hon stod bara iklädd i ett par mörkblåashorts och ett lila linne. Samma som jag, fast jag hade ett par rosa shorts och ett vitt linne. Hennes hår var utsläppt medans mitt var uppsatt i en vanlig totte. Klockan hade börjat närma sig 2, och ändå hade vi bara städat våra sovrum. Vi hade resten av lägenheten kvar att städa, vilket skulle ta flera timmar. Kläder låg utspridda överallt, tillsammans med kuddar, täcken, papper, klämmor, bh:ar och en massa andra saker. Vi fortsatte att städa ett tag, tills min iPhone började ringa och Ellinor fick sänka volymen på radion.

”Hallå?” sa jag.

”Hej älskling! Du vi är strax klara i studion, så vi undrade om vi kunde komma hem till er?”

”Asså vi har städedag, men om ni känner att ni är sugna på att städa så är ni välkomna” sa jag, helt säker på att dem inte skulle vilja komma och städa.

”Okej, när kan vi komma?” sa han glatt, helt seriöst.

”När som helst antar jag…” sa jag, förvirrat.

”Okej,då kommer vi om en kvart. hej då!” sa han och la på. Vad fan hände nyss? VILLE han städa? I vår lägenhet? Plocka undan våra bh:ar och allt annat… Jag ruskade på mig.

”ELLINOR! KILLARNA ÄR HÄR OM EN KVART!” skrek jag och hörde att hon tappade något i köket.

”VAD?” skrek hon tillbaka. Jag svarade inte, utan skyndade mig in i badrummet för att fixa till mig lite. Jag såg, ärligt talat, hemsk ut. Jag plockade snabbt fram mascaran och drog några gånger, sedan kom jag ihåg att det låg en massa bh:ar  på golvet runt i hela lägenheten, så jag stormade ut och började plocka dem. Tänk så såg dem en…vad pinsamt. Jag hann inte långt innan det knackade på dörren. Jag svor när jag kom på att jag fortfarande bara hade min pyamas på mig innan jag sprang för att öppna.

”Hej Kei!” sa killarna glatt när jag öppnade. Dem verkade inte bry sig om att jag hade pyamas, tur nog. Harry kramade om mig hårt, sedan drog han av sig sin jacka och sina skor som resten av killarna redan gjort.

”Okej, ditt städeteam är här! Vad ska vi göra?” sa Louis glatt och jag suckade. Dem hade inte fattat att jag inte hade varit seriös.

”Asså ni behöver inte…” sa jag.

”Jo, jag tror vi behöver det. Har du sett hur det ser ut här? Inte en chans att detta blir klart idag utan vår hjälp” sa Zayn och jag nickade.

”Är inte Ellinor hemma?” Frågade Niall.

”Jo, men hon gömmer sig nog” sa jag och flinade.

”Gör jag inte alls det!” sa Ellinor som plötsligt hade dykt upp. Hon hade satt upp sitt hår i en totte nu och hon var lite röd om kinderna som om hon precis hade sprungit. Killarna kramade o henne en efter en, sedan gick vi alla in för att städa.

”Vad ska vi göra?” sa Louis.

”Någon kan väl ta in denna korgen på mitt rum? Det är rentvätt. Sedan så kan väl någon hämta dammsugaren som Ellinor slängt på golvet i vardagsrummet?” sa jag.

”Vi fixar det!” sa killarna glatt i kör och skuttade sedan iväg.

”Kei!” väste Ellinor plötsligt och jag vände huvudet åt henne.

”Vad?” sa jag och hon drog ut mig i köket.

”Jag hann inte plocka undan alla saker…” sa hon och jag skrattade.

”Det är nog ingen fara, de...” jag blev avbruten av höga skratt från mitt rum, mest lät det som Niall. Jag och Ellinor kollade konstigt på varandra, sedan satte vi fart mot mitt rum. Skratten fortsatte, och när vi öppnade dörren för att kolla in tappade jag hakan.

________________________________________________________________________

Efterlängtat kapitel eller? :D

Hej! Som ni vet har jag inte skrivit ett inlägg på evigheter. Nu har jag faktiskt ingen ursäkt, jag har bara inte orkat! Men jag skrev halva i söndags, och sen igår skulle vi till Ullared så jag kunde inte skriva. Men idag ska jag! :)

När hans läppar slutligen lämnade mina smekte han min kind försiktigt med sina lena händer.

”Så fin” viskade han och jag kunde inte låta bli att le. Han log stort när han såg min reaktion och famlade efter min hand i mörkret. Jag kramade hans hand och han log mot mig. Inga mer ord behövdes,  jag var hemma.

_________________________________________________________________________________

När vi alla var samlade igen så märkte killarna nog lite att något hade förändrats mellan mig och Harry. Dem kände varandra så pass bra att dem märkte om något hade hänt. Som tur var frågade dem inte, det skulle bara ha blivit väldigt pinsamt att svara. Jag visste inte ens vad jag och Harry var? Var vi ihop eller... betydde det inget? Var vi fortfarande bara vänner? Jag hade inte frågat på hemvägen, och jag kunde inte fråga nu inför alla precis.

”Vad tänker du på?” Viskade Zayn till mig och jag log lite. Eftersom jag knappast kunde svara på vad jag tänkte på rykte jag bara på axlarna och mumlade ”inget”. Han kollade lite oroligt på mig, så jag log mot honom. Han log tillbaka och vände sedan blicken mot filmen igen. Han och Louis hade hyrt en film som säkert var bra, men jag kunde inte riktigt bry mig om den idag.

Harrys perspektiv:

”Inget” viskade Keira till Zayn och jag vände min blick mot dem. Vadå, va? Zayn kollade lite oroligt på henne, men hon log bara tillbaka. Men jag kunde se att det inte var äkta. Det högg till lite i magen. Kan det bero på kyssen..? Tänk om hon ångrade sig? Jag drog ett djupt andetag och funderade om jag skulle gå och prata med henne. Plötsligt reste hon sig upp.

”Harry, kan jag få prata med dig?” sa hon tyst och jag nickade och reste mig upp. Vi gick in på mitt rum och jag stängde dörren.  Hon satte sig på sängen och kollade runt lite.

”Vad är det?” sa jag och hon sig i läppen. Hennes blick fladdrade som om hon var nervös. Jag satte mig ned bredvid henne.

”Jag bara undrar… var är vi nu?” sa hon tyst och kollade ner mot golvet.

”Vad menar du?” sa jag och hon skruvade sig lite, som om hon ångrade att hon drog upp det.

”Efter… kyssen” sa hon och jag förstod plötsligt vad hon menade.

”Jag älskar att ha dig som vän, Keira. Men… jag vill vara mer. Jag gillar dig… mycket” sa jag snabbt utan att tänka. Ja, nu var det sagt. Det fanns inget jag kunde göra nu när orden lämnat min mun. Allt var tyst, som om hela världen höll andan. Jag vände blicken mot Keira igen, och hon kollade chockat på mig. Sedan spred sig ett stort leende på hennes läppar.

”Jag gillar dig med” sa hon. ”Mycket. Jag vill också vara mer än vänner”

Vi log mot varandra innan jag kysste henne.

Nästa morgon:

Jag vaknade av mitt alarm på mobilen, klockan var 6.30 och det var som vanligt lite morgon- mulet ute. Varför skulle det alltid vara mulet? Fast jag visste att det inte alltid var det, några ynka dagar i veckan var det faktiskt sol. Jag log åt min konstiga tanke ett tag, sedan kom jag på att vi skulle vara i studion klockan 8 och var tvungen att sätta fart. Jag gick in i badrummet för att duscha.  Tjugo minuter senare gick jag in till Louis sovrum för att väcka honom. Han ställde alltid sitt eget alarm med somnade nästan alltid efter. Vilket jag antog att han hade gjort även idag.

”Lou, vakna!” sa jag. Han grymtade till lite som betydde ”försvinn” på morgonspråket. Jag suckade och hoppade upp i hans säng och började hoppa runt.

”VAKNA!” Skrek jag och Louis svor till surt, innan han motvilligt drog sig upp och in på toaletten. Jag skrattade och gick ut för att göra lite frukost. Eller jag skuttade nog mer ut. Det var som om världen hade fått en plötslig ljuspunkt, som om allt var vackert och fantastiskt. Ett tag undrade jag om jag hade tagit droger eller något, men sen kom jag ihåg igår. Jag och Keira. Glädjekänslorna bubblade upp igen och jag kom på mig själv med att vissla. Efter att jag hade stekt klart äggen kom Louis ut, med ett lite gladare uttryck.

”Varför så glad?” sa han med ett leende.

”Varför ska man inte vara glad?” sa jag och han skrattade.

”Det är för att du och Keira…” han fortsatte inte meningen. Jag  skrattade och kände hur mina kinder blev lite varma.

”Det är du och Keira!” skrek han och jag ”shhh” ade honom.  Han tog det som ett ja och log stort.

_______________________________________________________________________________

Kapitel 14, done! Även om det inte är det bästa jag gjort precis... Det skulle egentligen kommit ut igårkväll men jag somnade ;) Ska vi säga 5+ kommentarer för nästa?

Efter en galen shoppingrunda (vi hade ju Louis med oss, den var ju allt annat än lugn…) så stack jag och Ellinor hem. Vi skulle till Louis & Harry lite senare på kvällen för att kolla på film.

”Kan du fatta det?” sa jag när vi satt framför tv:n hemma och åt pizza.

”Kan du fatta att din kusin är typ, känd!” skrek Ellinor och jag skrattade. Det var svårt att tänka på honom som en kändis, för mig var han samma gamla Boo Bear.

___________________________________________________________________________________________

”Hur ska vi göra?” sa Louis när vi satt hemma hos Louis & Harry. Alla killarna var här förutom Liam som var ute med sin flickvän Danielle.

”Vi kan dela upp oss så att vi går i par? 2 köper godis, 2 hyr film och två stannar här och fixar till” sa Harry och alla nickade.

”Jag och Ellinor, Harry och Keira och Zayn och Louis?” Sa Niall med ett stort leende. Jag antog att han ville vara med Ellinor.

Ellinors perspektiv:

Jag och Niall stannade för att fixa till Louis & Harrys ställe för kvällen.

”Ska vi fixa lite kuddar då?” sa Niall och jag nickade. Jag följde efter honom in på Louis rum och var tvungen att memorera vägen för framtiden. Deras lägenhet var inte precis, liten. Vi kom in och Niall gick direkt fram till hans säng och hoppade upp. Han började hoppa på sängen som en 5-åring och jag skrattade. Han sträckte ut handen mot mig och drog upp mig. Vi hoppade runt ett tag, sedan kom vi på att vi var tvungna att fixa så vi skyndade ut med kuddarna igen.

Keiras perspektiv:

20 minuter senare stod jag och Harry inne i godisaffären och kollade efter något gott. Niall och Ellinor var kvar och fixade, Zayn och Louis hyrde film.  Vi hade inte låtit Niall och Ellinor gå och handla godis, eftersom dem förmodligen skulle handla upp hela stället. Jag visste hur Ellinor var, och killarna visste hur Niall var.

”Vad ska vi handla då?” sa Harry glatt och avbröt mitt tänkande.  Jag kollade runt mig för att se o det fanns något som fångade min blick. Och det var det, ett helt ställ med Haribo- påsar. Det var ett av mina favorit godis.

”Du har en bra smak” sa Harry och vi gick båda mot stället. Han hade förmodligen sätt min blick. Han tog några påsar som jag pekade på och nickade gillande. Sedan gick vi bort mot chipshyllan och plockade på oss några påsar. Vi var ju faktiskt sex stycken. 5 minuter senare hade vi även lagt till 4 flaskor cola och en påse vanligt godis. Jag var ganska säker på att jag skulle må så dåligt efter ikväll av allt godis.

Vi betalade, sedan gick vi mot lägenheten igen. Det var en mild kväll med bara lite små vindar ibland, vilket jag njöt av.  Jag blundade lite, vilket jag snart ångrade. Jag snubblade till och i sista sekund tog Harry tag i mig så att jag inte trillade.

”Är du okej?” sa han och försökte låta orolig, men jag kunde se hur skrattet inte var långt ifrån.

”Ja” sa jag och skrattade. Vilken idiotisk idé att gå och blunda! Jag hade redan världens sämsta balanssinne.

”Vad snubblade du på?” sa han och kollade ner på marken för att se om det fanns några osynliga stenar.

”Marken” sa jag och då kunde han inte hålla sig längre. Han brast ut i skratt och var tvungen att stanna.  Jag kunde inte heller hålla mig, så jag brast också ut i skratt.

”Hur kan du snubbla på marken? Är det typ inte, omöjligt?” sa han.

”Inte för mig” sa jag och han skrattade.

”Vad menar du?”

”Jag menar att jag har världens sämsta balans och kan snubbla över vad som helst” sa jag och han skrattade igen. Vi fortsatte gå ett tag, men helt plötsligt stannade han och kollade på mig med en blick jag inte kunde förstå. Han lutade sig mot mig sakta och jag kunde inte tänka. Jag lutade mig mot honom och när våra läppar nuddade varandra kändes det som en bomb smällde inom mig. Det var bara vi. Mina känslor var utom kontroll och det kändes som jag hade en trumma i bröstet. Det var en helt ny känsla, som jag inte kunde beskriva med exakta ord. Det enda jag visste var att jag aldrig, aldrig ville att kyssen skulle ta slut. Jag kände mig hemma.

När hans läppar slutligen lämnade mina smekte han min kind försiktigt med sina lena händer.

”Så fin” viskade han och jag kunde inte låta bli att le. Han log stort när han såg min reaktion och famlade efter min hand i mörkret. Jag kramade hans hand och han log mot mig. Inga mer ord behövdes,  jag var hemma.

______________________________________________________________________________________

Nu börjar det hända saker! Ska vi säga 3+ kommentarer för nästa kapitel? :D

Jag följde hans blick, och det kändes som om jag frös till is. 3 män, kanske 20 meter bort, stirrade på mig. Dem borde ha blivit förlägna när jag fångade dem tittandes på mig, men dem vek inte av med blicken.  Vi stod i några sekunder och glodde på varandra, mest eftersom jag var för rädd att vika av.

Plötsligt drog någon i min arm, och jag vaknade till. Lättnaden var så stor att jag andades kraftigt, som efter ett maratonlopp.  Någon drog i min arm, tvingade mig att följa med. Mina ögon registrerade Harry. Han drog med mig genom folkmassan, som skulle på både det ena och det andra hållet. Jag ville bara bort från de tre männen, så jag lät honom dra med mig. Allt kändes som en sjuk James Bond film. Folk kollade konstigt på oss när vi drog förbi, antagligen eftersom mitt ansikte var skräckslaget.

_______________________________________________________________________________

Vi kom in på en lite mer folktom gata, och det kändes som om jag kunde andas igen. Harry fortsatte dra mig, men lite långsammare nu. När vi hade kommit en bit från männen, stannade han och kollade lite oroligt på mig.

”Är du okej?” sa han och jag nickade omtumlat.

”Vad fan var det där?” sa jag och han suckade.

”Jag vet inte… men dem såg inte det minsta trevliga ut..” sa han och ryste till lite. När jag inte svarade fortsatte han. ”Det såg ut som om… dem tänkte dåliga tankar. Jag vill inte vad dem tänkte, men det var definitivt inget bra. Jag bara…” hans ord dog ut.  ”Jag antar att jag blev lite rädd” erkände han och log ett prövande leende mot mig. Jag drog in ett djupt andetag, jag var fortfarande lite omtumlad.

”Förlåt” sa han och jag kollade förvånat på honom.

”Varför säger du förlåt?”

”Det var nog inte riktigt snällt att bara dra iväg dig sådär” sa han och jag skrattade. Det kändes skönt att kunna skratta efter vad som just hänt.

”Det är okej, men jag tror att Ellinor har börjat bli lite orolig”

Det visade sig att Ellinor inte alls var orolig, hon hade träffat på Louis och Niall utanför affären. Vi träffade dem senare inne på Milkshake city, där vi berättade vad som hänt. Alla tyckte det var ganska läskigt, så vi beslutade oss för att shoppa tillsammans senare. Vi tänkte sitta kvar på Milkshake City ett tag, eftersom alla var ganska trötta i benen.

”Ursäkta…?” sa plötsligt en tjej bredvid mig och jag hoppade till. Hon kollade nervöst på killarna och fortsatte sedan ”Ni är Louis, Harry och Niall från One Direction va? Skulle jag kunna få ta en bild med er?” sa hon, fortfarande lika nervöst. Vad fan… Tänkte jag. Jag kollade mot Ellinor, och vi verkade ha identiska tankar. Detta var ju helt absurt. Och One Direction? Till min förvåning såg killarna inte alls ut att tycka det var konstigt. Brukade detta hända dem?

”Ja, såklart!” sa Louis. Dem ställde sig upp och tog varsitt foto. Dem pratade lite med tjejen, sedan gick hon. Efter att ha satt sig ner la killarna märke till oss igen.

”Vad?” sa Niall.

”Jag tror ni har lite att berätta för oss…” sa Ellinor. Dem kollade oförstående på oss.

”Vilka är One Direction?” sa jag, och då verkade som om Louis förstod. Dem berättade allt, eller det var mest Louis som berättade 2men Harry och Niall fyllde i luckorna. När han var klar kollade han nervöst på oss, som om han väntade sig att vi skulle bli arga. Som när man berättar för sin mamma att man haft sönder en lampa eller förstört kameran… Jag och Ellinor satt mest mållösa, det förklarade så mycket. Varför han var så rik, varför tjejen hade kommit fram…

”Hm… jag kan i alla fall säga att jag inte väntade mig det…” sa jag och alla skrattade.

”Så det är lugnt? Ni är inte sura på oss för att vi inte berättade?” sa Harry och jag och Ellinor skakade på huvudet.

”Hur kan man vara sur?” sa Ellinor och killarna såg lättade ut.

Efter en galen shoppingrunda (vi hade ju Louis med oss, den var ju allt annat än lugn…) så stack jag och Ellinor hem. Vi skulle till Louis & Harry lite senare på kvällen för att kolla på film.

”Kan du fatta det?” sa jag när vi satt framför tv:n hemma och åt pizza.

”Kan du fatta att din kusin är typ, känd!” skrek Ellinor och jag skrattade. Det var svårt att tänka på honom som en kändis, för mig var han samma gamla Boo Bear.

_________________________________________________________________________________

Fortfarande kort, men längre än igår! Glöm inte att kommentera :D

P.s Läs denna, den är jättebra!

http://truedirectioner.blogg.se/

”Kan vi inte åka och shoppa idag?” sa hon när vi lite senare satt vi vardags bordet och åt frukost. ”Jo, jag behöver nya kläder”Och så blev det, en timme senare lämnade vi lägenheten. Vi gick fram på gatan och kollade in butikerna. Det fanns jack Wills, H & M osv. Vi bestämde oss för att börja med H&M. ”Vi åker från Sverige för att vidga våra vyer, och så går vi in på H&M” Sa Ellinor och jag skrattade. Ändå lyckades vi komma ut med varsin kasse där ifrån. ”Keira! Kolla!” skrek nästan Ellinor och jag vände huvudet dit hon pekade. Det var ett skyltfönster med väldigt fina kläder. Utan att kolla mig för vände jag dit, och råkade gå in i någon, eller något. ”Hoppsan” sa någon och tog tag i mig, så att jag inte skulle falla. Jag kollade upp mot honom och jag kollade rätt in i ett par välbekanta ögon. Jag tappade andan.

______________________________________________________________________________________

Det var Harry. Förföljde han mig eller?

”Hejsan Kei!” sa han och skrattade. Jag log och ställde mig rakt igen.

”Hej! Följer du efter mig eller?”

”Nä, följer du efter mig?” sa han och jag skakade på huvudet. Det blev lite pinsamt tyst och jag skrapade foten i marken lite. Jag var ganska så säker på att om jag kollade upp så skulle jag bara bli fast i hans ögon och då kunde jag inte prata. Var hade Ellinor förresten tagit vägen? Hon hade nog gått in i affären så länge.

”Så… vad gör du här?” sa han och jag tvingade mig själv att titta upp, för att inte vara oartig. Som väntat, stockade sig orden i halsen på mig. Jag hostade till lite, värst vad det här skulle svårt. Han kollade oroligt på mig, som om han väntade sig att jag skulle få världens hostattack.

”Shoppar” lyckades jag säga. Men han var så himla snygg i sin t-shirt och mörka jeans. Jag märkte plötsligt att jag studerade honom, så jag kollade snabbt ner. Värmen spreds sig på mina kinder och det var inte svårt att gissa att mitt ansikte var knallrött nu.

”Själv?” sa han lite bekymrat. Jag drog ett djupt andetag och kollade upp mot honom. Hans mjuka blick fick mig att slappna av, så jag öppnade munnen igen.

”Nä, Ellinor är där inne” sa jag och gjorde en gest mot affären bredvid mig, sedan fortsatte jag. ”Var är Louis idag då? Ni brukar väl alltid hänga?”

”Jo, han kommer nog snart. Vi killar shoppar också ibland, förstår du” sa han och jag log.

”Det trodde jag inte” sa jag och han gav mig ett väldigt charmigt leende.

”Ibland måste vi. Fast, jag måste erkänna att vi hemligt gillar det” sa han och jag skrattade. Han kollade runt sig, som om han letade efter någon, eller något. Hans ögon blev plötsligt väldigt fientliga och jag blev nästan rädd av den snabba skiftningen. Hans blick var svart, som om han såg något som han verkligen hatade. Jag följde hans blick, och det kändes som om jag frös till is. 3 män, kanske 20 meter bort, stirrade på mig. Dem borde ha blivit förlägna när jag fångade dem tittandes på mig, men dem vek inte av med blicken.  Vi stod i några sekunder och glodde på varandra, mest eftersom jag var för rädd att vika av.

Plötsligt drog någon i min arm, och jag vaknade till. Lättnaden var så stor att jag andades kraftigt, som efter ett maratonlopp.  Någon drog i min arm, tvingade mig att följa med. Mina ögon registrerade Harry. Han drog med mig genom folkmassan, som skulle på både det ena och det andra hållet. Jag ville bara bort från de tre männen, så jag lät honom dra med mig. Allt kändes som en sjuk James Bond film. Folk kollade konstigt på oss när vi drog förbi, antagligen eftersom mitt ansikte var skräckslaget.

_____________________________________________________________________________________

FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT för min uppdatering. Men jag har inte kommit in på Blogg.se överhuvudtaget! Jag har ingen aning varför :/ Kort kapitel, men bättre än inget? :)

”Vakna Ellinor! Skulle ni inte jobba idag?” sa någon. Jag vände mig om från personen i ett försök att få sova igen. Någon petade mig igen och jag suckade. Vänta nu lite… Det var inte Keira, eftersom jag hade känt igen hennes röst. Och vänta lite till. Det här var inte min säng. Panikslaget reste jag mig upp och kollade förvirrat runt om mig.  Personen som jag antog hade väckt mig satt bredvid med ett stort flin på läpparna. Det var Niall.

”Hej på dig med…” sa han och skrattade. Jag kunde inte låta bli att skratta, hans skratt var underbart. Efter ett tag tystnade han och lät blicken svepa över rummet. Och detta var jag medveten om – Eftersom jag stirrade ut honom totalt. Han märkte det rätt snabbt, så han lät blicken fara tillbaka till mig. Hans underbara blåa ögon. Hans blonda hår. Jag blev svag. Han log.

________________________________________________________________________________

Plötsligt blev han träffad med en kudde bakifrån och jag tittade upp. Louis stod med en blå kudde och ett stort flin fastklistrat på ansiktet. Det kändes så typiskt Louis att göra något. Man förstod snabbt att han var den busiga typen. Niall hoppade upp och börja jaga Louis med sin vita kudde. Jag skrattade och så fick jag plötsligt syn på Keira, som satt på madrassen lite längre bort och skrattade.

”Ligger galenheten i släkten eller?!” sa jag och hon började skratta mer.

”Jag tror det!” sa hon och jag skrattade. Killarna hade börjat vakna upp omkring oss nu, dem hade nog väckts av Louis och Niall. Liam reste sig upp bredvid mig och gäspade. Han kollade förvirrat mot Niall, som stod och slog på Louis med sin kudde. Han kollade undrade mot mig och jag bara skrattade. Jag tog upp min mobil för att kolla på klockan. 10.24. Vi var tvungna att sticka hem, annars skulle vi komma försent. Igen.

Dagen gick snabbt, det var ju samma saker man gjorde på Starbucks. En så länge var det kul, och jag hoppades att det skulle hålla i sig. Då skulle jobbet gå så mycket lättare! Zoe berömde oss för vår kämpaglöd, Starbucks var trots allt inget ”lugnt” ställe. Det var alltid folk, så vi hade aldrig någon lugn tid precis. Förutom på rasten, naturligtvis. Tyvärr var det mest händerna som jobbade, så tankarna tog över helt. Niall var det som var fast i mina tankar. Hans blåa ögon gjorde mig svag, även om det bara var bilen i mina tankar. Och hans leende… Vid några tillfällen var Keira tvungen att putta till mig lite för att jag skulle vakna till. Men jag kunde se att hon också tänkte.

Keiras perspektiv:

”Kom nu Harry!” sa en kvinna precis bredvid mig och jag hoppade till. Jag vände mig om och förväntade mig att se Harry där, men det var bara kvinnan som hade ropat på sin pojke. Besviket bet jag mig i läppen och fortsatte att torka bordet. Ljudnivån var ganska hög, och kaffedoften hade jag vant mig vid. När man varit där inne ett tag så vande mig sig vid den. Jag fortsatte över till nästa bord som hade blivit ledigt. Jag tog upp en tidning som låg på bordet, sedan fortsatte jag att torka. Med tidningen och trasan i famnen gick jag snabbt tillbaka till disken, där en kö på 4 personer väntade och Ellinor som snabbt skickade ut. Hon såg ut att drömma lite, så jag puttade till henne. Hon skakade lite på huvudet för att väcka sig själv, innan hon återgick till arbetet. Klockan hade börjat närma sig 8, så att vårt pass var snart slut. Slutligen slog den 8, och vi gick hem.

”Vad drömde du om idag då” sa jag på hemvägen och Ellinor ryckte på axlarna.

”Ska vi handla mat på hemvägen?” sa hon undvikande.

”Du svarar inte på min fråga?” skrattade jag.

”Du svarar inte på min?” skrattade hon och jag suckade.

”Ja, det ska vi. Men på jobbet idag, så var du ju typ helt borta? Är du okej?” frågade jag och Ellinor log lite.

”Ja, men jag… du kommer säkert tycka att jag är jättekonstig!”

”Jag vet redan att du är jättekonstig?” sa jag och hon skrattade igen.

”Okej ... jag tror att jag gillar Niall…” sa hon och jag log. Vi stod nu inne i affären med en korg. Vi gick utmed snabbrätts disken. Vi drog upp varsin rätt och la i korgen. Vi fortsatte och kassan och betalade.

”Jag har märkt det! Ni skulle vara jättesöta tillsammans!” sa jag, och hon log. Vi gick tysta hem, inte för att det var pinsamt eller något, utan vi hade båda mycket att tänka på. Vi kom in i lägenheten och gick snabbt och la oss.

Nästa morgon:

Jag vaknade av det fina ljudet av fågelkvitter och solsken. Det fick mig genast på bra humör, och jag insåg snart också att jag var ledig idag. Det gjorde mig ännu gladare, så jag skuttade ut ur sängen och in i duschen. 20 minuter senare skuttade jag vidare ut i köket, som var tomt, såklart. Ellinor sov nog fortfarande, hon brukade sova längre än mig. Jag tänkte först göra pannkakor, men insåg snart att det inte var möjligt eftersom vi inte hade alla saker hemma. Vi fick nog köpa hem lite sådant snart. Fast jag var inte så hungrig, eftersom vi åt sent igår. Så jag bestämde mig istället för att ha lite kul och väcka Ellinor. Jag fyllde en bunke med vatten och gick sedan in på hennes rum. Hon låg som vanligt ihopkrupen. Jag smög försiktigt fram till hennes säng och räknade till tre, innan jag släppte det kalla vattnet över henne. Det dröjde inte länge innan hon skrek och började jaga mig runt lägenheten.

”JAG SKA DÖDA DIG DIN FIS!” skrek hon och jag skrattade så mycket så att jag var tvungen att stanna och hämta andan. Jag föll ihop på marken och kippade efter luft. Ellinor gick iväg, 1 minut senare kom hon tillbaka med samma bunke, men hon hade förmodligen fyllt den med nytt vatten.  Hon hällde ut allt och, nu var det min tur att skrika. Det slutade med att vi båda satt och skrattade.

”Kan vi inte åka och shoppa idag?” sa hon när vi lite senare satt vi vardags bordet och åt frukost.

”Jo, jag behöver nya kläder”

Och så blev det, en timme senare lämnade vi lägenheten. Vi gick fram på gatan och kollade in butikerna. Det fanns jack Wills, H & M osv. Vi bestämde oss för att börja med H&M.

”Vi åker från Sverige för att vidga våra vyer, och så går vi in på H&M” Sa Ellinor och jag skrattade. Ändå lyckades vi komma ut med varsin kasse där ifrån.

”Keira! Kolla!” skrek nästan Ellinor och jag vände huvudet dit hon pekade. Det var ett skyltfönster med väldigt fina kläder. Utan att kolla mig för vände jag dit, och råkade gå in i någon, eller något.

”Hoppsan” sa någon och tog tag i mig, så att jag inte skulle falla. Jag kollade upp mot honom och jag kollade rätt in i ett par välbekanta ögon. Jag tappade andan.

______________________________________________________________________________________

Kapitel 10, klart! Hade lite problem eftersom jag inte riktigt visste vad jag skulle skriva. Men nästa kommer imorgon eller på söndag- senast måndag :)

”Hej Kei, hej Ellinor!” sa han och kramade oss båda. Vi gick in och tog av oss skorna, innan vi fortsatte in i lägenheten. Skriken och skratten hade tystnat lite.  Vi kom ut i vardags rummet och jag brast nästan ut i skratt. Det var så typiskt en killkväll! Med Louis och Harry var det 5 killar totalt. Det satt 3 killar i soffan. Den längst ut var ganska vältränad, sedan var det en lite mörkare kille som såg ut som en modell. Sedan längst ut satt Harry. Nedanför satt en söt blond kille med världen leende på läpparna och med en kontroll i handen. Hans blick var helt fastklistrad i tv:n, där jag såg att dem spelade något fotbollsspel. Jag var inte säker på vilket, men antagligen fifa. Ellinors blick fastnade på den blonda killen, och jag såg att hon var fast. Den blonda killen märkte nog att han blev ut stirrad av henne, så han vände blicken mot henne. Hans leende blev större.  Det hela skedde på bara någon sekund.

_______________________________________________________________________________

”Hej tjejer!” ropade Harry och kramade mig och den lite rubbade Ellinor. Resten av killarna log glatt mot oss.

”Okej, dags att vi presenterar er!” utropade Louis och presenterade alla helt själv. Killarna hette Liam, Zayn, Harry, sedan där nere satt Niall och Louis då.  Efter ett tag kom jag på mig själv med att redan älska dem. Fast än vi precis hade träffats – så kändes det som om vi hade känt varandra hela livet. Det var något med dem som gjorde att man kände sig… glad och välkommen. Man hade helt enkelt kul. Dem var så lätta att umgås med, och deras carefria, loving life sätt gjorde att man hade kul helt enkelt. Zayn hade varit lite blyg först, men det släppte snart. Dem lärde oss att spela fifa, och förvånande nog var det kul. Jag hade verkligen inte väntat mig att det skulle vara så kul! Fast vi hade aldrig en chans mot killarna. Dem var killar, så dem hade det ju nästan i blodet. Efter ett tag bestämde vi oss för att sätta på en film. Killarna ville helst se en skräckis, men jag och Ellinor ville se en komedi. Det slutade med att ALLA killarna gjorde puppyface så Ellinor och jag fick ge med oss. Vi satte på Paranormal Activity 2, eftersom det var den enda alla kom överens om. Louis satte i filmen, sedan kurrade vi alla upp oss i soffan. Som tur var det en väldigt stor soffa, så alla fick plats. Filmen startade och desto längre vi kom in i filmen, desto tätare satt vi. På en scen där alla luckor öppnades blev jag så rädd att jag spenderade resten av filmen i Harrys knä. När den var slut ville jag inte upp där ifrån. Ellinor stönade plötsligt till.

”Klockan är halv 1…” sa hon och jag suckade. I och för sig började vi inte förens 12 imorgon, men vi skulle jobba till 8. Det var inte det roligaste sättet att spendera sin söndag, precis.

”Ska ni jobba imorgon?” sa Harry och vi båda nickade.

”Ni kan sova här om ni vill?” sa Louis och jag log.

”Ja tack”

Harrys perspektiv:

Att ha Keira i mitt knä var underbart. Mitt hjärta slog hårt, undrar om hon hörde det? Det skulle vara pinsamt. När Louis frågade om dem ville sova här i natt, ville jag inget hellre än att dem svarade ja. När dem gjorde det, exploderade mina lyckokänslor om dem inte hade gjort det innan.

”Kan vi inte också sova här? Så har vi en översovningsfest!” sa Niall glatt. Jag antog att det var för att Ellinor skulle sova här. Man kunde se på honom att han gillade henne. I alla fall så bestämde vi oss för att alla skulle sova här, så vi la ut några madrasser på golvet.

Alla gjorde sig iordning, sedan somnade alla snabbt.

Nästa morgon – Ellinors perspektiv:

”Vakna Ellinor! Skulle ni inte jobba idag?” sa någon. Jag vände mig om från personen i ett försök att få sova igen. Någon petade mig igen och jag suckade. Vänta nu lite… Det var inte Keira, eftersom jag hade känt igen hennes röst. Och vänta lite till. Det här var inte min säng. Panikslaget reste jag mig upp och kollade förvirrat runt om mig.  Personen som jag antog hade väckt mig satt bredvid med ett stort flin på läpparna. Det var Niall.

”Hej på dig med…” sa han och skrattade. Jag kunde inte låta bli att skratta, hans skratt var underbart. Efter ett tag tystnade han och lät blicken svepa över rummet. Och detta var jag medveten om – Eftersom jag stirrade ut honom totalt. Han märkte det rätt snabbt, så han lät blicken fara tillbaka till mig. Hans underbara blåa ögon. Hans blonda hår. Jag blev svag. Han log.