TheOneDirectionStory

Båda kollade på mig lite undrande, som om de försökte klura ut vem jag var. ”Hej…?” sa jag. ”Eh, hej…” sa den blonda. Vi stod några sekunder till utan att någon av dem sa något.  Jag började studera den blonda, hon påminde om någon… hon var liksom bekant på något sätt. ”Känner jag dig… du är bekant på något sätt” sa jag och den blonda sken upp lite. ”Keira Roberts? Kommer du ihåg mig?” sa hon och plötsligt förstod jag. Allting. ______________________________________________________________________________

”Juste ja! Keira! Gud, jag har typ inte sett dig på 11 år! ” utbrast jag och hon flinade.

”Haha, hej Louis!” sa hon och jag kramade henne. Jag hade saknat min kusin.

”Det här är Ellinor, min bästa kompis” sa hon och jag kramade även Ellinor.

”Vill ni komma in lite?” sa jag och dem nickade. Dem tog av skorna och jackorna, sedan fortsatte vi alla 3 in. Vi satte oss i soffan och började prata om gamla minnen. Dem var verkligen jättetrevliga.

Harrys perspektiv:

Rösten. Den skar igenom mig. Den fick mitt hjärta att banka snabbare, som om det kände igen den. Men vad det hon? Ja. Jag var säker på det.  Men om det nu var hon, vad gjorde hon här? Vad gjorde Keira Roberts här? Det förvånade mig inte att jag kom ihåg hennes namn, jag hade gått och tänkt på det de senaste dygnen. Hennes röst hade hörts gång på gång, hennes ansikte hade jag sett varje gång jag blundade. Rösterna kom närmare, så dem gick antagligen in i vardags rummet. Nu hörde jag hennes röst högt och tydligt. Skulle jag gå ut till dem? Eller skulle jag ligga kvar här och lyssna? Det var väldigt frestande att gå, jag ville veta om hon var lika vacker som jag kom ihåg henne. Jag masade mig upp ur sängen och rättade till tröjan. Jag tog en snabb koll i spegeln för att kolla så att jag inte såg yrvaken ut, sedan smög jag ut. Jag fick syn på henne och jag blev helt svag… igen. Hon var ännu vackrare nu. Om det var möjligt. Louis kollade upp och fick syn på mig.

”Det är Harry” sa Louis glatt och tjejerna kollade upp. Keira kollade förvånat på mig och jag log lite.

”Hej Keira” sa jag och blev förvånad hur jag kunde vara så lugn.

”Harry, hej!” sa hon och jag blev helt varm. Hon hade kommit ihåg mitt namn. Louis och den andra tjejen kollade förvirrat på oss.

”Känner ni varandra?” sa Louis och jag skrattade lite.

”Vi sprang på varandra när vi handlade godis” sa jag och Louis började skratta.

”Så det var därför du var så tyst och konstig under hela kvällen?” sa han och jag suckade. Var han tvungen att säga det? Keira och hon andra tjejen började skratta lite och jag log lite lättat.  Dem tog det inte på så stort allvar, som tur var.

”Så vill ni ha typ, något att dricka eller något?” sa Louis.

”Tack, men jag och Ellinor måste nog gå. Vi ska kolla på ett jobb” sa Keira och den andra tjejen nickade instämmande.

”Okej” Sa Louis och vi följde dem ut till hallen.

”Men vi får hänga någon annan gång!” sa Keira och Louis nickade glatt. Han gav Keira och Ellinor som den andra tjejen hette en kram. Vi bytte nummer och pratade lite.  Vi sa sen hejdå, sedan gick vi ut i vardags rummet igen och jag sjönk ner i soffan.

”Är du kär i Kei?” sa Louis och jag suckade. Det gick inte att hålla något hemligt för honom.

”Kanske” sa jag och Louis började flina.

”Jag visste det! Utbrast han stolt på sitt vanliga Louis – vis.