Kapitel 12 - Stole My Heart
Jag följde hans blick, och det kändes som om jag frös till is. 3 män, kanske 20 meter bort, stirrade på mig. Dem borde ha blivit förlägna när jag fångade dem tittandes på mig, men dem vek inte av med blicken. Vi stod i några sekunder och glodde på varandra, mest eftersom jag var för rädd att vika av.
Plötsligt drog någon i min arm, och jag vaknade till. Lättnaden var så stor att jag andades kraftigt, som efter ett maratonlopp. Någon drog i min arm, tvingade mig att följa med. Mina ögon registrerade Harry. Han drog med mig genom folkmassan, som skulle på både det ena och det andra hållet. Jag ville bara bort från de tre männen, så jag lät honom dra med mig. Allt kändes som en sjuk James Bond film. Folk kollade konstigt på oss när vi drog förbi, antagligen eftersom mitt ansikte var skräckslaget.
_______________________________________________________________________________
Vi kom in på en lite mer folktom gata, och det kändes som om jag kunde andas igen. Harry fortsatte dra mig, men lite långsammare nu. När vi hade kommit en bit från männen, stannade han och kollade lite oroligt på mig.
”Är du okej?” sa han och jag nickade omtumlat.
”Vad fan var det där?” sa jag och han suckade.
”Jag vet inte… men dem såg inte det minsta trevliga ut..” sa han och ryste till lite. När jag inte svarade fortsatte han. ”Det såg ut som om… dem tänkte dåliga tankar. Jag vill inte vad dem tänkte, men det var definitivt inget bra. Jag bara…” hans ord dog ut. ”Jag antar att jag blev lite rädd” erkände han och log ett prövande leende mot mig. Jag drog in ett djupt andetag, jag var fortfarande lite omtumlad.
”Förlåt” sa han och jag kollade förvånat på honom.
”Varför säger du förlåt?”
”Det var nog inte riktigt snällt att bara dra iväg dig sådär” sa han och jag skrattade. Det kändes skönt att kunna skratta efter vad som just hänt.
”Det är okej, men jag tror att Ellinor har börjat bli lite orolig”
Det visade sig att Ellinor inte alls var orolig, hon hade träffat på Louis och Niall utanför affären. Vi träffade dem senare inne på Milkshake city, där vi berättade vad som hänt. Alla tyckte det var ganska läskigt, så vi beslutade oss för att shoppa tillsammans senare. Vi tänkte sitta kvar på Milkshake City ett tag, eftersom alla var ganska trötta i benen.
”Ursäkta…?” sa plötsligt en tjej bredvid mig och jag hoppade till. Hon kollade nervöst på killarna och fortsatte sedan ”Ni är Louis, Harry och Niall från One Direction va? Skulle jag kunna få ta en bild med er?” sa hon, fortfarande lika nervöst. Vad fan… Tänkte jag. Jag kollade mot Ellinor, och vi verkade ha identiska tankar. Detta var ju helt absurt. Och One Direction? Till min förvåning såg killarna inte alls ut att tycka det var konstigt. Brukade detta hända dem?
”Ja, såklart!” sa Louis. Dem ställde sig upp och tog varsitt foto. Dem pratade lite med tjejen, sedan gick hon. Efter att ha satt sig ner la killarna märke till oss igen.
”Vad?” sa Niall.
”Jag tror ni har lite att berätta för oss…” sa Ellinor. Dem kollade oförstående på oss.
”Vilka är One Direction?” sa jag, och då verkade som om Louis förstod. Dem berättade allt, eller det var mest Louis som berättade 2men Harry och Niall fyllde i luckorna. När han var klar kollade han nervöst på oss, som om han väntade sig att vi skulle bli arga. Som när man berättar för sin mamma att man haft sönder en lampa eller förstört kameran… Jag och Ellinor satt mest mållösa, det förklarade så mycket. Varför han var så rik, varför tjejen hade kommit fram…
”Hm… jag kan i alla fall säga att jag inte väntade mig det…” sa jag och alla skrattade.
”Så det är lugnt? Ni är inte sura på oss för att vi inte berättade?” sa Harry och jag och Ellinor skakade på huvudet.
”Hur kan man vara sur?” sa Ellinor och killarna såg lättade ut.
Efter en galen shoppingrunda (vi hade ju Louis med oss, den var ju allt annat än lugn…) så stack jag och Ellinor hem. Vi skulle till Louis & Harry lite senare på kvällen för att kolla på film.
”Kan du fatta det?” sa jag när vi satt framför tv:n hemma och åt pizza.
”Kan du fatta att din kusin är typ, känd!” skrek Ellinor och jag skrattade. Det var svårt att tänka på honom som en kändis, för mig var han samma gamla Boo Bear.
_________________________________________________________________________________
Fortfarande kort, men längre än igår! Glöm inte att kommentera :D
P.s Läs denna, den är jättebra!
http://truedirectioner.blogg.se/
