TheOneDirectionStory

”Hej Kei, hej Ellinor!” sa han och kramade oss båda. Vi gick in och tog av oss skorna, innan vi fortsatte in i lägenheten. Skriken och skratten hade tystnat lite.  Vi kom ut i vardags rummet och jag brast nästan ut i skratt. Det var så typiskt en killkväll! Med Louis och Harry var det 5 killar totalt. Det satt 3 killar i soffan. Den längst ut var ganska vältränad, sedan var det en lite mörkare kille som såg ut som en modell. Sedan längst ut satt Harry. Nedanför satt en söt blond kille med världen leende på läpparna och med en kontroll i handen. Hans blick var helt fastklistrad i tv:n, där jag såg att dem spelade något fotbollsspel. Jag var inte säker på vilket, men antagligen fifa. Ellinors blick fastnade på den blonda killen, och jag såg att hon var fast. Den blonda killen märkte nog att han blev ut stirrad av henne, så han vände blicken mot henne. Hans leende blev större.  Det hela skedde på bara någon sekund.

_______________________________________________________________________________

”Hej tjejer!” ropade Harry och kramade mig och den lite rubbade Ellinor. Resten av killarna log glatt mot oss.

”Okej, dags att vi presenterar er!” utropade Louis och presenterade alla helt själv. Killarna hette Liam, Zayn, Harry, sedan där nere satt Niall och Louis då.  Efter ett tag kom jag på mig själv med att redan älska dem. Fast än vi precis hade träffats – så kändes det som om vi hade känt varandra hela livet. Det var något med dem som gjorde att man kände sig… glad och välkommen. Man hade helt enkelt kul. Dem var så lätta att umgås med, och deras carefria, loving life sätt gjorde att man hade kul helt enkelt. Zayn hade varit lite blyg först, men det släppte snart. Dem lärde oss att spela fifa, och förvånande nog var det kul. Jag hade verkligen inte väntat mig att det skulle vara så kul! Fast vi hade aldrig en chans mot killarna. Dem var killar, så dem hade det ju nästan i blodet. Efter ett tag bestämde vi oss för att sätta på en film. Killarna ville helst se en skräckis, men jag och Ellinor ville se en komedi. Det slutade med att ALLA killarna gjorde puppyface så Ellinor och jag fick ge med oss. Vi satte på Paranormal Activity 2, eftersom det var den enda alla kom överens om. Louis satte i filmen, sedan kurrade vi alla upp oss i soffan. Som tur var det en väldigt stor soffa, så alla fick plats. Filmen startade och desto längre vi kom in i filmen, desto tätare satt vi. På en scen där alla luckor öppnades blev jag så rädd att jag spenderade resten av filmen i Harrys knä. När den var slut ville jag inte upp där ifrån. Ellinor stönade plötsligt till.

”Klockan är halv 1…” sa hon och jag suckade. I och för sig började vi inte förens 12 imorgon, men vi skulle jobba till 8. Det var inte det roligaste sättet att spendera sin söndag, precis.

”Ska ni jobba imorgon?” sa Harry och vi båda nickade.

”Ni kan sova här om ni vill?” sa Louis och jag log.

”Ja tack”

Harrys perspektiv:

Att ha Keira i mitt knä var underbart. Mitt hjärta slog hårt, undrar om hon hörde det? Det skulle vara pinsamt. När Louis frågade om dem ville sova här i natt, ville jag inget hellre än att dem svarade ja. När dem gjorde det, exploderade mina lyckokänslor om dem inte hade gjort det innan.

”Kan vi inte också sova här? Så har vi en översovningsfest!” sa Niall glatt. Jag antog att det var för att Ellinor skulle sova här. Man kunde se på honom att han gillade henne. I alla fall så bestämde vi oss för att alla skulle sova här, så vi la ut några madrasser på golvet.

Alla gjorde sig iordning, sedan somnade alla snabbt.

Nästa morgon – Ellinors perspektiv:

”Vakna Ellinor! Skulle ni inte jobba idag?” sa någon. Jag vände mig om från personen i ett försök att få sova igen. Någon petade mig igen och jag suckade. Vänta nu lite… Det var inte Keira, eftersom jag hade känt igen hennes röst. Och vänta lite till. Det här var inte min säng. Panikslaget reste jag mig upp och kollade förvirrat runt om mig.  Personen som jag antog hade väckt mig satt bredvid med ett stort flin på läpparna. Det var Niall.

”Hej på dig med…” sa han och skrattade. Jag kunde inte låta bli att skratta, hans skratt var underbart. Efter ett tag tystnade han och lät blicken svepa över rummet. Och detta var jag medveten om – Eftersom jag stirrade ut honom totalt. Han märkte det rätt snabbt, så han lät blicken fara tillbaka till mig. Hans underbara blåa ögon. Hans blonda hår. Jag blev svag. Han log.