TheOneDirectionStory

Detta har hänt:

Niall och Zayn kom tillbaka med chips och godis och vi alla gosade ner oss i soffan och vi satte på filmen. Jag satt bredvid Louis och Harry dumt nog. Louis räckte mig en filt och jag gosade ner mig. Harry lutade sig närmare och utan att någon annan än vi två märkte det, la han filten över honom också.

Jag hindrade mig själv från att sucka. Varför gjorde han det så svårt att ignorera honom ?

___________________________________________________________________________________

Filmen var bra, men den var så läskig att jag och Harry på något sätt kom närmare varandra. Det dåliga var... att jag gillade det. Så därför flyttade jag mig lite ifrån honom. Han flyttade också ifrån mig lite, vilket verkligen gjorde ont.

När filmen var slut tackade jag för mig, eftersom det kändes som om jag inte kunde andas. Jag gick ut i hallen och killarna följde efter mig.

”Vill du ha skjuts hem Mel?” frågade Louis.

”Nä men tack ändå. Min bror kommer och hämtar mig” Ljög jag, och som tur gick de på det. Jag sa hejdå till dem och gick sedan nedför trapporna, ut genom porten och började gå längs gatan, hem. Det var en lite halvvarmt ute eftersom det var sommar, så jag frös inte i min skinnjacka. Men eftersom det var mörkt ute, gick jag fort. Det var knappt en halvtimme att gå tillbaka till hotellet, och vägen var enkel.

 

När jag kom tillbaka till hotellet gick jag direkt och la mig.

 

 

Dagen efter vid frukostbordet var pappa tyst. Ovanligt tyst. Jag kollade konstigt på mamma,  hon bara ryckte på axlarna. Men jag kunde se i hennes blick, att något inte stämde. Det såg ut som om hon hade saker att tänka på.  Det hade vi alla.

Plötsligt fick jag ett sms.

”Vi måste prata. Milkshake City om 30 minuter? ” Det var Harry.

“okej”

 

Harrys perspektiv:

 

“Du vet att du kommer få berätta det för henne någon gång”

Jag och Louis stod i köket. Niall var ute med en kompis som var i London för tillfället, Liam var ute med Danielle och Zayn var ute med Rebecca, så det var bara jag och Louis hemma.

 

”Jag antar det” sa jag och plockade upp mobilen.

 

Louis satte sig på en stol och kollade upp på mig.

 

”Sms:ar du henne nu?” frågade han.

 

”Ja”

”Vi måste prata. Milkshake City om 30 minuter? ” skrev jag. Efter bara några sekunder fick jag ett svar.

”Okej”

 

Jag gick ut i hallen och tog på mig mina skor.

”Hejdå!” ropade jag innan jag stängde dörren och började gå mot milkshake city. När jag kom fram stod Melinda redan där. Vackra Melinda. Som vanligt blev jag alldeles varm när jag såg henne.

 

”Hej” sa jag när jag kom fram till henne.

 

”Hej” Hon flackade lite med blicken.

 

”Kan vi gå och prata, lite mer... avskilt? Frågade jag.

 

”Visst” svarade hon vi började gå.

Plötsligt stannade hon. Vi var vid ett ganska folktomt område.

 

”Vad är det med dig egentligen?” sa hon.

 

”Va?”

 

”Ända sedan vi... kysstes har du varit helt konstig och dryg? Och varför är du så hemlighetsfull?” sa hon och kollade argt på mig.

 

”Det har du inte med att göra” sa jag surt. Det var inte meningen at det skulle låta så, och jag ångrade mina ord direkt.

 

 

”Nähä” hon vände på klacken och började gå tillbaka.

 

”Melinda, vänta!” ropade jag men hon lyssnade inte. Jag ville skrika ut allt, alla hemligheter jag hade, men jag visste att jag inte fick. Jag ville skita i världen , och bara vara med henne.

 

Jag sprang ifatt henne och la en hand på hennes axel.

 

”Jag önskar att jag kunde berätta allt, alla mina hemligheter. Men det får jag inte” Hon vände sig om till mig.

 

”Okej. Men vänta dig inte att jag stannar här”

 

Sedan gick hon, men hennes ord stannade kvar. Det gjorde ont, så ont.

 

En tår trillade ner för min kind och jag började gå. Ett par fans kom och frågade om de fick ta en bild med mig, men jag puttade bara iväg dem. Jag visste att jag var så dryg, men jag orkade inte.  Jag gick hem.

 

När jag gick in i lägenheten kom Louis för att säga hej, men han gick bara och kramade mig och jag gick sedan in på mitt rum. Han visste att jag inte ville prata, och lämnade mig ifred.

 

Melindas perspektiv:

 

Jag kunde inte fatta vem Harry var. Den Harry som jag suttit bredvid i flyget och den Harry som räddat mig när jag tappade bort mig, fanns tydligen inte kvar. Tårarna rann där jag satt i mitt rum.

Jag tog upp mina hörlurar och satte i dem i öronen. Jag satte på Jessie J – Who You Are och höjde till högsta volym. Det gjorde ont, men jag brydde mig inte.

 

Louis perspektiv:

 

När Harry kom hem gick han direkt in på sitt rum, och jag visste att något var fel, men även att han ville vara ensam.

 

Sedan han träffat Melinda hade han inte varit sig själv. Han verkade ofta drömma sig bort och han var lite off. Jag satte på lite te och hällde sedan upp det i kopp. Jag rörde om och såg hur väskan for runt.

 

______________________________________________________________________________________________

Där har ni kapitel 9! Vad tycker ni? Jag ska iväg och "parta"  nu, så det blir tyvärr inga fler ikväll.

PUSS!!