TheOneDirectionStory

Detta har hänt….

”HEEEEJ!!” hörde jag inifrån lägenheten.

Jag tog av mig mina skor och satte upp min jacka, Harry stod och väntade på mig och Louis hade redan gått in. Harry la handen på min rygg och drog med mig in i vardagsrummet. 

När jag kom in vändes 3 ansikten mot mig.

 

”Mel? Hej!” Alla gick fram och krama mig.

”Vill du ringa dina föräldrar? Dem är nog oroliga ” Frågade Harry.

”Ja, tack!”

Han log och gav mig sin mobil. Jag knappade in mammas nummer och hon svarade efter 2 toner.

”Hallå?” Jag blev chockad av hennes röst. Hon lät verkligen orolig.

”Hej mamma det är jag”

”Mel?! Var är du? Mår du bra ?! Va..” jag avbröt henne.

”Mamma! Ta det lugnt, jag mår bra. Jag tappade bort mig när jag var ute, men Harry hittade mig och jag är hemma hos dem nu”

”Vem är Harry!?” Skrek hon nästan i telefonen. Fan, jag hade inte berättat vem Harry var.

”En kompis! Men vad heter vårt hotell? ”

”Okej, men det heter central park hotel !”

”Okej mamma, jag kommer snart. Det är ingen fara ”

Vi la på och jag gav mobilen till Harry.

”Tack” sa jag

”Ingen fara, vad hette hotellet?”

”central park hotel"

Jag sa hej då till killarna och Louis och Harry gick med mig ut till Jeepen igen. Louis startade motorn. När vi kom fram till hotellet gav först Louis mig en kram, sedan Harry. När jag kramade honom…Så kände jag mig hemma.

 Jag vet inte hur länge vi stod där och kramades, men när Louis hostade till släppte han mig.


”Ska jag följa med in? Man vet aldrig om du tappar bort dig i hotellet” sa han och skrattade.

”Du kommer aldrig släppa det va? Men du måste jag skynda mig innan min mamma svimmar. Tack för skjutsen, tack för allt ”

”Haha, allt för dig!” sa dem och jag log. Jag klev ut bilen och gick in i hotellet. När jag kom in vände jag mig om och jag såg dem köra iväg.

-2 timmar senare, kl.23.00

Jag låg i sängen och försökte sova, men det enda jag kunde tänka på var Harry. Till och med när mamma stod och skällde ut mig för att jag inte hade ringt eller stannat hos dem, tänkte jag på honom. Hans ögon, hans fina gröna ögon. Och hans leende. När han log mot mig… så kändes det som jag flög, jag blev helt varm.

Jag suckade och skakade på huvudet åt mig själv. Varför skulle jag plötsligt bli kär? Och varför i just honom? Jag var ändå inte tillräckligt bra för hans perfektion…

-Samtidigt, Harrys perspektiv-

Jag satt vid tv:n med killarna och kollade på någon konstig film. jag kollade, men ändå visste jag inte vad det var för någon film. Jag suckade och puttade till Niall för att kunna sträcka på benen lite.

Jag förstod att det inte ens var lönt för mig att kolla på filmen, eftersom jag ändå inte kunde koncentrera mig. Jag reste mig därför upp och sa god natt till killarna, sedan gick jag in på mitt badrum och gjorde mig iordning för sängen.

När jag lite senare väl låg i sängen kunde jag inte sova. Jag vände och vred på mig, men det var omöjligt att somna. Det enda som fanns i mina tankar var Melinda. Vackra Melinda. När jag höll om henne idag innan hon skulle gå ur bilen… så ville jag inte släppa.  Det skrämde mig, eftersom att starta ett förhållande nu skulle vara svårt. Jag behövde fokusera på min karriär med killarna, det skulle bara bli problem med en tjej. Men kärlek hade inga gränser… sa en liten röst inom mig. Men, hon gillade säkert inte mig ändå. Dessutom, visste hon inte ens om att jag var i ett känt band. Och jag ville inte att hon skulle veta. Jag ville inte ta risken att bli utnyttjad. Jag suckade. 
Varför var kärlek så svårt?

__________________________________________________________________________________________________

Lite kort, men vad tycker ni ? Det kommer ett kapitel till ikväll! :)