TheOneDirectionStory

Detta har hänt:

Jag blundade hela färden, och när den väl stannade fick jag vänta ett tag innan jag kunde gå ur vagnen. Jag kände mig helt snurrig och illamående. Men lite hjälp från räcket lyckades jag ta mig ner till gänget, och när jag kom ner, skrattade alla. ”Du är helt vit i huvudet Mel!” sa Harry och kysste mig. Mina ben gav plötsligt vika och jag föll ihop i hans famn.

________________________________________________________________________________________________

”Mel?!” Det var Harry. Han lät chockad, och orolig. Som tur hade han fångat mig, annars hade jag störtat mot marken. Jag blinkande förvånat och försökte ställa mig upp, vilket inte gick så bra, eftersom dem vek sig igen.

”Herregud! Mår du bra?” sa han panikslaget.

”Ja..” svarade jag. Äntligen kunde jag stå upp och alla pustade ut.

”Var det mina kysskunskaper eller berg o dalbanan som fick dig att svimma?” sa Harry.

Jag skakade bara på huvudet.

När klockan började närma sig 5 satte vi oss i bilarna igen och bestämde oss för att åka och äta på restaurang. När vi precis hade beställt mat ringde min mobil, så jag gick iväg.

”Hallå?”

”Mel? Var är du?!” Fan det var pappa. Jag hade glömt att säga till honom om att jag skulle iväg.

”Skit förlåt pappa! Jag glömde att säga att jag skulle till killarna idag” Han suckade.

”Ja, men det är okej. När kommer du hem? ”

”Jag vet inte, vi sitter på en restaurang”

”Okej, men jag jobbar imorgon, och ska upp tidigt, bara så att du vet”

”Ja, hej då”

Vi la på och jag joinde samtalet.

En vecka senare :

Jag och pappa satt på flygplatsen och väntade på Sanna. Hennes plan hade landat så hon skulle komma snart. Jag stod och hoppade upp och ner, jag saknade henne så mycket. När jag slutligen fick se henne komma med en resväska sprang jag fram till henne och hoppade på henne.

”HEEEEEEJ!” Skrek hon och skrattade.

Vi båda tog oss upp skrattandes och pappa kom fram och gav Sanna en snabb kram.

”Ska vi åka då tjejer?” sa han och flinade.

”JA!” Skrek vi och skrattandes gick vi alla 3 ut till bilen. Vi pratade om allt som hade hänt i Sverige, vad som hänt i London, osv.

När vi kom in i lägenheten visade jag Sanna runt, pappa hade varit tvungen att kolla upp en sak på jobbet, så det var bara jag och Sanna.

 

Sannas perspektiv:

 

Jag kunde inte fatta att jag fick bo här. Det skulle bli så kul! Att bo med sin kompis…i London!

Plötsligt ringde Melindas mobil och hon plockade upp den med ett leende och svarade.

Till min förvåning pratade hon engelska. Och hon hade ett leende hela tiden när hon pratade. Hade hon träffat någon kille…? Hon satte sig på sängen. Jag ryckte på axlarna och plockade upp min dator.

Jag loggade in på Twitter och skrev:

Kan inte fatta att jag ska bo i London!

Sedan klickade jag upp onedirectionswe för att kolla upp om något nytt hade hänt med One Direction.

”GILLAR DU ONE DIRECTION?!”  Skrek Melinda, som tydligen hade slutat att snacka i mobilen.

”Ja” sa jag och log.

”Sen när?” sa hon och jag skymtade oro i hennes blick.

”Sen Ellen visade mig dem för 2 veckor sedan” sa jag och log.

Melinda nickade och suckade. Hon bet sig i läppen och kollade ut genom fönstret.

”Vad? Hatar du dem eller?” sa jag och gav henne ett snett leende.

”Nej…det är inte det”

Melindas perspektiv:

Fan. Om Sanna nu var värsta fanet så skulle detta bli problem. Jag hade hoppats att hon inte visste vem dem var, så att vi alla sju hade kunnat umgås. Men så blev det inte tydligen. Och jag visste att jag inte kunde hålla detta hemligt för henne. Någon gång skulle hon räkna ut det. Dessutom, hade vi inte hemligheter för varandra. Men vad skulle jag säga? ”hej, bara så att du vet så brukar jag hänga med One Direction. Jag vet att du gillar dem och så. Hoppas det inte gör något” Det lät ju inte riktigt friskt. Jag suckade igen. Varför blev allting plötsligt så svårt?

Plötsligt pep min mobil till och jag plockade upp den.

”Jag ska äta middag med en kompis från jobbet, klarar ni er?” det var från pappa.

”Ja, såklart” skrev jag tillbaka och log lite. Han kallade det middag med en kompis, jag kallade det  dejt.

”Pappa ska på dejt ikväll, så vi blir ensamma hemma!” sa jag och Sanna skrattade.

”Kan vi inte beställa pizza?” sa hon och jag nickade.

En halvtimme senare fick vi pizzorna och vi gosade upp oss i soffan framför tvn. Det visades någon rolig komedi serie som vi genast fastnade för.

”Jag ska bara på toa” sa Sanna och jag nickade. Hon reste sig upp och gick iväg till toan. Plötsligt plingade det på dörren och jag reste mig upp och gick till dörren.  Jag öppnade den och där utanför stod till min förvåning och förfäran killarna. Varför just nu? Jag kunde ju inte bara säga åt dem att gå. Snart skulle Sanna komma ut från toan och då skulle hon se killarna. Alla dessa tankarna flög genom mitt huvud på mindre än en sekund.

”Hej Mel!” sa dem och kramade mig en efter en.

”Hej..” Harry kysste mig och borrade sedan ner näsan i mitt hår.

”Jag har saknat dig” sa han och jag kunde inte låta bli att le.

”Jag har saknat dig med”

”Men, kom igen. Ska vi stå här hela kvällen eller?” sa Louis och jag började skratta.

Harry släppte mig motvilligt och plötsligt fick killarna fart mot vardagsrummet, med Niall först. Förmodligen eftersom det luktade pizza.

”HAR DU PIZZAPARTY UTAN ATT BJUDA OSS!?” Skrek Louis och skuttade ner i soffan.

Jag svarade inte på det, eftersom jag hörde toadörren stängas. Alla blev helt tysta. Killarna hade nog trott att jag var ensam. Sanna kom ut i vardagsrummet och när hon såg oss, stelnade hon till. Killarna glodde på henne, och hon glodde på dem. Sedan vände alla sina blickar mot mig. Jag bet mig i läppen.

”Det är en lång historia…” sa jag när Sanna kollade, fortfarande chockat på mig.

Vi alla satte oss i soffan, och Sanna kollade på mig.

”Berätta” sa hon och jag blev riktigt lättad när hon gav mig ett halvt leende efteråt.

Jag suckade och började berätta allt från flygresan så vi möttes till när jag gick vilse i London. Alla satt helt tysta och lyssnade. Plötsligt la jag märke till att Louis kollade väldigt mycket på Sanna, kanske lite väl mycket. Jag log och fortsatte berätta.

Som tur visade det sig att Sanna inte var värsta galna fanet. Snart satt vi alla ner och delade pizzorna, skrattade och njöt av varandras sällskap.

_______________________________________________________________________________________________

Somsagt, förlåt för den dåliga uppdateringen!

Här är iallfall kapitel 18 ;) Kommentera!