TheOneDirectionStory

Detta har hänt:

Jag stod och kollade in i mitt rum eller mitt gamla rum. Det var helt tomt. Men ändå kände jag ingen sorg. Jag skulle börja om mitt liv. Det ända jag skulle sakna härifrån var Sanna och kompisarna från skolan och Erik, min kära bror. Han skulle stanna hos mamma. Jag suckade och släckte ljuset i rummet och gick ut.

_______________________________________________________________________________________________

6 timmar senare satt jag och pappa på Arlanda. Vi hade checkat in väskorna och satt nu och åt vasin toast. Pappa hade kommit över mamma väldigt bra, eller han såg faktiskt ut att må... bra. Och det fick mig att må bra, även om jag saknade Zayn, Niall, Liam, Louis och Harry som fan. Fast jag skulle snart träffa dem igen, som tur var. Fast jag skulle sakna mina kompisar.

 

Hur fan jag än gör, så kommer jag alltid sakna någon, tänkte jag och suckade. Pappa vände bekymrat blicken mot mig och jag skakade bara på huvudet.

 

”Jag vill bara komma ifrån flygplatsen” ljög jag.

 

Han nickade förstående. Ett tag senare satt vi på flygplanet. Den här gången, på 2klass. Hela flygturen rotade upp minnena från förra flygresan till London.  Tänk om biljetten aldrig hade blivit fel? Då hade jag aldrig träffat killarna. Var det ödet? När vi lyfte var jag inte rädd längre. För trots att, allt som flyger upp måste landa någon gång. På något sätt.

 

Pappa hade somnat, så jag kände mig inte längre skyldig till att hålla han sällskap, så jag satte in mina hörlurar och lutade mig bak och blundade.

 

3 timmar senare:

 

Vi landade problemfritt, och vi tog våra väskor, och fångade en taxi, som körde oss till vår lägenhet.

Konstigt nog, kände jag igen mig. Till min förvåning stannade utanför en lägenhet inte så långt ifrån killarnas. Pappa betalade taxichaffisen och vi båda hoppade ur och tog våra väskor.

Pappa hade redan skickat möbler osv, så vi hade inte så mycket med oss.

Vi tog hissen upp, och när jag kom innanför dörren skrek jag till av glädje. Pappa flinade när jag sprang runt i lägenheten och kollade. Det glädje mig att se honom glad för en gångs skull.

 

”ÄR DETTA MITT?!” skrek jag när jag kom fram till ett av rummet.

 

”Ja” svarade pappa och log.

Rummet var vitt och så...lyxigt. Precis som jag ville ha det.  Det var en dubbelsäng vilket jag började skratta åt.

 

”Vadå? Du brukar ju sträcka dig jättemycket när du sover” sa pappa och skrattade.

Jag hoppade på honom.

 

”TACK TACK TACK TACK! JAG ÄLSKAR DET!” Sa jag.

 

”Vad bra, jag ska lämna dig ifred så du kan packa upp” sa han och gick iväg nynnade.

 

Jag hämtade min väska och började packa upp småsakerna som var kvar.  När jag var klar så såg rummet helt fantastiskt ut, precis som jag ville ha det.  Harrys tröja hade jag självklart tagit med mig, och den låg under kudden. Den doftade fortfarande underbart....

 

Efter jag hade stått och beundrat mitt rum ett tag, bestämde jag mig för att kolla resten av lägenheten.  Jag skuttade ut och gick in i rummet bredvid mitt. Det var också ett sovrum, och jag antog att det var till gäster eftersom det inte fanns så mycket därinne. Det var som mitt rum, vitt.

 

När jag hade kollat runt i lägenheten ropade pappa från köket att maten var klar. Jag gick in i köket och pappa hade dukat fram tacos, min favoriträtt. Jag satte mig vid köksbordet och började äta.

 

”Pappa?” sa jag.

 

”Ja?” sa han och log.

 

”Du vet killarna jag träffade när vi var i London förra gången?”

 

”Ja?”

 

”Skulle jag kunna få åka och hälsa på dem? Det var ett tag sedan jag träffade dem”

 

Han såg lite eftertänksam ut. Sedan log han.

 

”Såklart! Ska jag ringa en taxi?”

 

Jag blev lite förvånad. Han brukade vara ganska hård mot sådana saker som killar. Jag log och nickade mot honom.

 

30 minuter senare stod jag utanför killarnas dörr och försökte att andas normalt. Tänk så hade det bara varit en engångsgrej? Tänk så ville dem inte ens veta av mig? Jag skakade av mig tankarna och ringde på. Jag hörde steg innanför och något lås vreds om. Dörren öppnades och där stod Niall.

Han kollade chockat på mig, sen log han ett stort leende mot mig.

 

”MELINDA!!!” Skrek han och hoppade på mig. Det blev först tyst i hela lägenheten, sedan hördes springande steg och plötsligt hoppade resten av killarna på mig.

Jag trillade ner på marken under deras tyngd och vi alla skrattade.

 

”Vad gör du här?” sa Liam och skrattade.

 

”Vadå vill du inte ha mig här?” sa jag och låtsades bli sur.

 

”Jo, såklart! Men jag trodde du åkte hem till Sverige?”

 

”Jo det gjorde jag…men pappa ville börja om på nytt, så vi två flyttade till London!”

 

”BOR DU I LONDON NU ?!” Skrek Harry och jag skrattade.

 

”JA!” skrek jag tillbaka.

Lite senare satt vi och kollade på film. Jag satt uppgosad på Harry och Niall och Liam satt nedanför soffan.  Jag hade Louis på min andra sida och bredvid Harry satt Zayn.  Jag var så lycklig i det ögonblicket, trots skilsmässan. Allt verkade bli ganska bra ändå.

 

Jag log och drog in doften av Harry och han kysste mig på pannan.

Plötsligt fick jag ett sms och jag tog upp mobilen.

 

”Hur går det? Klockan är snart 10 , dags att åka hem?” det var från pappa.

Jag började skriva tillbaka:

 

”Det går jättebra, och jag kommer hem snart antar jag”

 

”Jag måste hem , min pappa är lite.. ni vet.. eftersom jag hänger med killar som han aldrig har träffat”

Louis reste sig upp.

 

”Ja, jag kör dig hem?”

 

”Ja, tack!” sa jag och log ett tacksamt leende mot honom.

Vi sa hejdå till killarna och gick sedan ner till bilen.

_____________________________________________________________________________________________

FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT för den urdåliga uppdateringen! Har verkligen inte haft några ideer. Men det kommer kanske ett kapitel till ikväll!

PUSS!

 

 

 

.