TheOneDirectionStory

Detta har hänt

Jag lät dem leda mig tillbaka mot bilen, hoppade in, sedan satt jag bara och kollade ut genom fönstret hela bilresan.

Jag kunde inte förstå, jag kunde inte ta in att mina föräldrar skulle skilja sig. Då var jag tvungen att åka hem till tråkiga Sverige igen och lämna killarna. Sedan skulle jag få leva hela mitt liv, och undra vad som hänt om jag hade stannat i London.

_______________________________________________________________________________________________

Killarna blev lite förvånade när jag kom.  Vi bestämde oss för att kolla på film, och det blev en komedi. För en stund glömde jag vad som hänt, men det kom snart tillbaka. När eftertexterna började rulla, satt alla tysta. Ingen verkade vilja säga något. Det ända som hördes var det svaga ljudet av bilar utanför och bakgrundsmusiken till filmen vi just sett.  Plötsligt bröt Louis tystnaden.

 

”Mel… Vad har hänt? Jag hatar att se dig såhär” Jag hade väntat på frågan; den skulle ju komma förr eller senare. Jag ville inte krångla till det, så jag sa det rakt ut.

 

”Mina föräldrar ska skilja sig, så vi ska åka hem till Sverige igen”

 

Det blev knäppt tyst. Inte ens bilarna hördes längre.  Ett ljust smattrande på fönstret hördes plötsligt och det blev starkare. Jag mindes hur jag för en vecka sedan hade suttit på mitt rum och det hade börjat regna såhär. Om jag bara hade vetat då, vad som skulle hända. Jag hade inte trott mig själv. Allt kändes som en dröm, som om jag snart skulle vakna upp. Gå tillbaka till vardagen.

 

”Kommer du ihåg vad jag sa?” sa Harry och jag ryckte till.

 

”Vad?”

 

”Att allt kommer bli bra” sa han och kramade mig.

 

”Men hur kan du veta säkert?”

 

”För att jag vet. Det finns ingen anledning att tro något annat eftersom livet finner sin egen väg”

 

Jag log åt hans djupa sanning och kramade honom.

 

”Tack för att du finns” sa jag och kysste honom.  Resten av killarna hoppade på oss och vi kramades allihop, i världens gruppkram.

 

Killarna sa snart god natt och jag och Harry gick in på hans rum.  Han plockade ut min mobil och gav den till mig. Jag tog den och la ner den i fickan.

 

”Jag kan sova i soffan så kan du sova i min säng” sa han.

 

”Du, jag sover i soffan” sa jag.

 

”Nä, du är gäst”

 

”Ja, det är just därför jag ska sova i soffan”

 

Vi suckade.

 

”Om vi inte båda sover i sängen…” Sa Harry och vickade på ögonbrynen.

 

”Jag har inget i mot det” sa jag och flinade.

 

”Men vad ska jag sova i?” fortsatte jag.

 

”Jag har nog någon t-shirt du kan sova i” sa Harry och plockade upp en t- shirt från hans garderob.

 

”Här” sa han och räckte mig den. Sedan pekade han mot toan och jag skrattade.

 

”Om du inte vill byta om här alltså” sa han och flinade.

 

”I dina drömmar” sa jag och gick in på toan och gjorde mig iordning för sängen.

 

När jag kom ut studerade Harry mig från topp till tå, sedan flinade han.

”Den passar dig” sa han och vickade på ögonbrynen.  Jag suckade bara och skakade på huvudet. Han skrattade och gick in på toan.

Jag kollade runt i sovrummet, och la min klädhög som jag haft med mig ut från toan på sängen.

 

För att vara ett killrum var rummet väldigt stilfullt. Det var vitt, alltså väldigt enkelt. På den ena sidan av rummet stod ett par garderober och i mitten av rummet stod en stor dubbelsäng. Jag fnös. En dubbelsäng? Han sov ju själv här.

Fast han kanske alltid tog hem sällskap…

 

Jag skakade av mig tanken och bet mig i läppen.  Vad skulle jag göra nu då? Plötsligt pep det till från min klädhög och jag fiskade upp min mobil ur fickan.

”Var är du?”

 

Det var från mamma. Hade hon inte sms:at mig förens nu? Kom hon inte på att jag var borta förens nu? Jävla mamma. Jävla pappa. Varför skulle det bli såhär? Jag stängde av mobilen, orkade inte med någon förutom Harry nu. Som tur öppnades toadörren just då och jag var inte ensam längre.

Vi la oss ner och jag kurrade ihop mig i hans famn.  Han kysste mig på pannan.

 

”God natt sötnos” viskade han.

 

”God natt” viskade jag.

Nästa morgon-Harrys perspektiv.

 

Jag vaknade av att jag fick ett sms.  Försiktigt – utan att väcka Melinda – tog jag mobilen och kollade sms:et, som var från Zayn.

”Ville inte gå in och väcka er, men vi måste till studion om en timme ”

 

Jag sms:ade tillbaka ett ”okej”. Plötsligt började Melinda röra på sig och yrvaket kollade hon upp på mig.

 

”Vad gör du..?” sa hon och gäspade.

 

”Jag måste gå upp och duscha. Men du kan fortsätta sova” sa jag och kysste henne.

 

”Men…” sa hon och suckade.

 

”Ledsen. Vi måste till studion idag” sa jag beklagande.

”Det är okej…” sa hon och kollade besviket bort.

 

”Jag ser ju att det inte är okej” sa jag. Hon suckade bara och kollade ner på sina händer.  Jag satte mitt pekfinger under hennes haka och drog upp hennes ansikte i jämn höjd med mitt.

 

”Vad är det Mel?” Hon vek undan med blicken.

 

”Jag måste hem” sa hon och en tår rann ned för hennes kind.

 

”Men det är ingen fara! Lou skjutsar dig” sa jag och hon gav mig ett halvt leende.

 

”Jag menar inte till hotellet Harry. Jag menar hem till Sverige”

_____________________________________________________________________________________________

DUN DUN DUUUUN, som min kompis Belle skulle sagt ( Jag vet att du ser detta, din fis).

I alla fall, detta kapitelet blev kort, men det är bara för att jag har ett matteprov imorgon, och har varit ganska död hela dagen. Imorgon kommer jag nog också vara ganska trött, men jag ska ändå försöka få upp ett bra kapitel. Puss, och glöm inte att kommentera!