TheOneDirectionStory

”Ta din jävla jacka och dra här ifrån” sa hon ilsket och både jag och Louis kollade förvånat på henne. ”Älskling vad är det?” sa Louis oroligt. ”Hörde du inte vad jag sa? Gå!” skrek hon och puttade ut honom genom dörren. Hon smällde igen dörren och jag kollade förvånat på henne.”Vafan?” sa jag och hon drog ett djupt andetag. ”Han tänkte göra slut ändå. Du och Harry fick ju inte vara ihop, då får ju inte jag och Louis det heller. Och om han gjorde slut med mig, skulle det göra mer ont...” sa Sanna och snyftade lite.Jag kramade henne, och det slutade med att vi båda hamnade i soffan snyftandes med varsin ben & jerry och en film.

______________________________________________________________________________________________

Harrys perspektiv:

 

Jag satt kvar i bilen och lyssnade på musik. Musik var inte så bra som den brukade- den gjorde mig faktiskt illamående nu. Det var som… att musik var dåligt. Det fanns inget som gjorde musiken bra. Plötsligt såg jag hur porten öppnades och Louis gick ut. Hans ansikte var annorlunda. Han såg både förvånad och ledsen ut. Vad hade hänt? Han öppnade dörren och hoppade in bredvid mig.

 

”Vad har hänt?” sa jag och Louis la händerna på ratten. Han startade sedan bilen och körde ut på vägen. Han bet sig i läppen och gasade. Med det förstod jag att jag inte skulle få ett svar på min fråga, så jag lutade mig tillbaka. Hela bilresan skedde i tysthet, vilket var väldigt konstigt med tanke på att Louis… ja han var aldrig tyst. Men när han var det, så var något fel. Man behövde inte vara ett geni för att förstå det. När vi kom fram parkerade Louis snabbt och gick sedan ut. Jag hoppade ut efter honom och började gå mot vår lägenhet. Klockan hade börjat närma sig 10 och det var helt mörkt ute. Man kunde känna att det fortfarande regnade, och marken var full av pölar. När vi kom in i hallen tog vi av oss skorna och gick ut till vardags rummet.

 

”Hur gick det?” sa Zayn.

 

”Bra” sa Louis snabbt och gick sedan iväg, in på sitt rum.

 

”Vad är det med honom?” Frågade Niall och jag ryckte på axlarna.

 

”Har ingen aning, ska kolla”   sa jag och gick efter Louis.

 

Han hade stängt dörren, så jag var tvungen att knacka på.

 

”Louis, kan jag komma in?” sa jag. När han inte svarade öppnade jag dörren och gick in. Han satt på sägen med benen uppdragna. Till min förvåning grät han, vilket han inte brukade göra så ofta.

 

”Vad fan har hänt Louis?” sa jag och satte mig bredvid honom.

 

”Hon gjorde slut” sa han bara. Tonlöst.

 

”Jag vet inte ens varför” fortsatte han och kollade på mig.

 

”Vi kanske bara ska glömma tjejer och gifta oss med varandra” sa jag för att pigga upp honom lite. Han log och sedan suckade han.

 

”Om det ändå vore så enkelt”

 

Louis perspektiv:

 

5 dagar gick, utan att jag hörde något från varken Sanna eller Melinda. Jag visste inte hur många sms jag hade skickat, hur många gånger jag hade ringt. De svarade inte. Det var som om dem hade försvunnit från jordens yta. Jag hade till och med åkt hem till dem, men de öppnade inte dörren.

 

Vi satt och åt när plötsligt Liam slängde sina bestick på bordet och blängde på mig och Harry.

 

”Nu räcker det! Jag orkar inte med er längre” sa han irriterat.

 

”Vadå?” Frågade Harry.

 

”Ni sitter helt tysta ju! Det är inte normalt. I alla fall inte för er!” sa Niall och Zayn och Liam nickade.

 

”Vill ni att vi ska prata bara?” sa jag.

 

”Nä , ni ska åka hem till Melinda och Sanna” Sa Liam och jag skakade på huvudet.

 

”Dem öppnar inte dörren”

 

”Då får ni sitta där tills dem gör det! Ni är inte er själva utan dem”

 

Sannas perspektiv:

 

Jag och Melinda satt och åt när det plötsligt ringde på dörren. Melinda reste sig upp och gick ut till dörren. Jag följde efter henne. Hon kollade i det lilla fönstret för att se vem det var, sedan suckade hon och vände sig mot mig. Jag förstod att det var killarna.

 

”Vi kommer inte gå” hörde jag plötsligt från dörren. Melinda skakade bara på huvudet och vi gick ut till maten igen. När vi hade ätit upp satte vi oss i soffan.

 

”Tror du att dem är kvar?” frågade jag.

”Bara ett sätt att få reda på det” sa hon och reste sig upp och gick ut. Hon kollade i det lilla fönstret och kollade sedan chockat på mig.

 

”Dem sitter fortfarande kvar”

_____________________________________________________________________________________________

Förlåt för ett kort och konstigt kapitel, men har så ont i huvudet nu så att jag orkade inte skriva mer...glöm inte att kommentera! :)