TheOneDirectionStory

Sannas perspektiv:

Jag och Melinda satt och åt när det plötsligt ringde på dörren. Melinda reste sig upp och gick ut till dörren. Jag följde efter henne. Hon kollade i det lilla fönstret för att se vem det var, sedan suckade hon och vände sig mot mig. Jag förstod att det var killarna.

”Vi kommer inte gå” hörde jag plötsligt från dörren. Melinda skakade bara på huvudet och vi gick ut till maten igen. När vi hade ätit upp satte vi oss i soffan.

”Tror du att dem är kvar?” frågade jag.

”Bara ett sätt att få reda på det” sa hon och reste sig upp och gick ut. Hon kollade i det lilla fönstret och kollade sedan chockat på mig.

”Dem sitter fortfarande kvar”

_________________________________________________________________________________________

Melindas perspektiv:

Dem satt där ute, lutade mot väggen. Skulle dem sitta kvar där ute, hela tiden? Hur långt skulle de gå egentligen?

”Vad ska vi göra?” frågade Sanna och jag ryckte på axlarna.

”Har du någon idé?” sa jag och hon skakade på huvudet. Jag suckade och la min hand på dörrhandtaget.

”Jag tror det är bäst att vi öppnar” sa jag och Sanna nickade. Jag öppnad dörren och backade sedan. Jag hörde att killarna reste sig upp och dem blev synliga i dörröppningen. Jag tog tag i Harrys hand och drog in honom på mitt rum. Det skulle bli pinsamt ändå. Jag stängde dörren efter oss och Harry satte sig på min säng. Han signalerade att jag skulle sätta mig bredvid honom, så jag satte mig försiktigt.

”Melinda, jag är ledsen. Jag borde inte ha accepterat vad dem sa. För när jag inte är med dig, känns det som om jag saknar en stor del av mig själv. Och jag vill bara att du ska vara min igen” sa han.

”Men du fick inte” sa jag tonlöst.

”Kanske inte. Men jag bryr mig inte om vad dem säger” sa han och jag log lite.

”Förlåter du mig?” frågade han tyst och jag log lite. Det var så typiskt honom.

”Kanske” sa jag och flinade. Ett stort leende spred sig på hans läppar och han kastade sig över mig och började kyssa mig i hela mitt ansikte.

Sannas perspektiv:

Killarna gick in och Melinda tog tag i Harrys hand och drog med honom. Detta skulle bli pinsamt ändå utan dem.

”Sanna, kan du snälla berätta vad jag har gjort för fel?” viskade Louis och jag vände mig mot honom. Jag skakade bara på huvudet och gick in i vardagsrummet och satte mig i soffan.  Louis följde efter och satte sig ner bredvid mig.

”Snälla” sa han. Jag visste inte vad jag skulle göra riktigt. Skulle jag berätta för honom? Eller skulle jag bara ignorera honom?

”Jag ville bara inte bli sårad” viskade jag. Louis blev tyst en liten stund.

”Jag skulle aldrig såra dig Sanna!”

”Ni fick ju inte ha flickvänner…”

”Det bestämmer inte dem. Vi fixar detta på ett eller annat sätt” sa han och kysste mig försiktigt.

_______________________________________________________________________________________________

Kort kapitel, jag vet. Men det kommer ett till ikväll eller ett långt imorgon!