TheOneDirectionStory

Jag vaknade av att den irriterande solen lös mig rätt i mina ögon. Jag tog upp min mobil som låg bredvid sängen och såg att klockan var 8.45. När jag äntligen var på semester skulle jag tvunget vakna tidigt.  Plötsligt plingade min mobil till och jag såg att jag hade fått ett sms från min bästis, Sanna.

”Görs? C: ”

”Vaknade precis, saknar dig tolle :)”

”Saknar dig med tolle ;)”

Jag skrattade lite för mig själv, reste mig upp ur sängen och trippade in på badrummet för att ta en dusch. När jag kom ut skuttade jag direkt fram till min resväska med bara handduken om mig och letade upp en svart cardigan och ett blått linne och ett par svarta jeans.

Sen gick jag ner till frukosten där resten av familjen redan satt.

”God morgon! Vad gör du uppe så tidigt?” sa pappa.

”Jag vet inte…” Jag tog frukost och satte mig med dem andra.

”Vad ska vi göra idag då?” det var mamma som ställde frågan.

”Jag vill shoppa och bara kolla runt i staden” sa jag med munnen full av mat.

Både pappa & Erik suckade och jag började skratta.

”Vi gör det idag tycker jag, så kan vi göra något annat i morgon” sa mamma och vi log mot varandra.

Och så blev det, 1 timme senare var vi redan i full gång. Det var helt galet hur mycket det fanns att shoppa i London. Jag och mamma sprang runt som galningar medan pappa och Erik sakta gick efter. Efter några timmars shoppande kände vi oss ganska slut allihopa. Vi gick förbi Milkshake City, och bestämde oss för att gå in.

När vi kom in gick vi direkt fram till kassan. Plötsligt hörde jag en bekant röst skrika mitt namn.

”MELINDA!”

Jag vände mig chockat om och såg att Harry satt med dem andra 4 killarna i ett hörn av rummet.När han såg att jag såg honom lyfte han armen och vinkade. Jag gick fram till dem.

”Förföljer du mig eller?” sa Harry och skrattade.

”Förföljer du mig?” sa jag och skrattade också.

Killarna skrattade.

Louis, som jag tror han hette, slog till Harry lätt på armen och kollade menande på honom.

”Em…” sa Harry och lät plötsligt väldigt nervös. ”Skulle jag kunna få ditt nummer?”

”Visst” sa jag och kände hur fjärilarna började flyga i min mage igen.

Han gav mig hans mobil och jag slog in mitt nummer sedan gav jag den tillbaka till honom. Plötsligt kom jag ihåg min familj, så jag sa hejdå till killarna och gick tillbaka. Ingen sa något när jag kom tillbaka, men när vi hade satt oss ner och killarna hade gått så fick dem mål i munnen igen.

”Jag lovar, jag känner igen dem killarna från någonstans” sa mamma.

Jag ryckte på axlarna och kollade ner i min milkshake. Plötsligt plingade min mobil till och jag drog upp den ur fickan.

”Haha” Det var okänt nummer.

”Um.. Harry? Är det du? ”

”Ja.. kolla ut genom fönstret”

Jag kollade ut mot fönstret och jag såg killarna stå och vinka, sedan gick dem skrattande iväg. Jag log, vad gulliga dem var. Jag klickade upp Harrys nummer och sparade det som en kontakt.

-Nästa morgon, vid frukosten-

”Vad ska vi göra idag då? Jag pratade med receptionisten, och hon sa att det fanns ett väldigt intressant muséum som inte ligger så långt här ifrån” Sa pappa medan jag tuggade på en macka med jordgubbssylt.

Vi alla tyckte det var en bra idé, så 2 timmar senare satt vi alla i en taxi på väg till museet. Det var inte så nära som pappa hade sagt, märkte vi. Vi körde i säkert 20 minuter innan vi var framme. Själva museet var jättefint, men inte så stort. Vi köpte biljetter och gick in. Det var faktiskt intressant, men inte precis hur jag hade velat spendera en dag i London. Jag såg några bitar av ett skepp och jag ryste till.

”Mamma, kan jag inte få gå en runda själv i London? Det var inte speciellt kul här… ”

Mamma och pappa var så uppe i att läsa om något gammalt fartyg och Erik var och kollade på någon kanon (….)  dem mumlade något med

”okej, gör som du vill, ha bara med mobilen” jag nickade och skyndade till närmsta utgång.

Jag kom ut och drog ett djup andetag. Jag hade aldrig gillat dessa ”krigs” museum, eftersom de bara påminde om död och damm.  Med snabba steg gick jag in i kvarteret som låg rakt framför mig. Jag gick runt ett tag, kollade in i lite affärer och plötsligt märkte jag att klockan var 5 så det var nog dags att gå tillbaka.

Jag gick tillbaka, men efter ett tag så kändes det som jag var på helt fel väg. Jag vände om , men jag kände inte alls igen mig här. Paniken hade börjat stiga och jag tog upp min mobil för att ringa mamma. Jag klickade på den men den var helt svart, den var helt död. FAN. Min mobil hade dött och jag var helt lost.


_________________________________________________________________________________________________

Lite längre kapitel, vad tycker ni ? Jag vill än en gång tacka för alla urgulliga kommentarer :) Sedan vill jag också tacka alla som har skickat in mejl till mig om att vara med i novellen. Oj nu låter det som jag har ett sånt tacktal på en MTV gala ...
Jag tänker inte skriva 4  kommentarer eller något för nästa kapitel, eftersom jag inte skriver för kommentarer, utan för er. Men jag klagar inte om någon ger något tips , eller något ;) Och snälla, om något är dåligt eller om ni har några synpunkter, så skriv det, va inte rädda för att såra mig eller något, haah :)

PUSS!