TheOneDirectionStory

”Kom nu Mel!” ropade mamma. I alla dessa tankarna hade jag totalt missat att vi fick gå in och jag började springa ikapp min familj.

Vi ställde oss i kön och väntade på att få våra pass kollade och biljetter. När det var min tur så gick jag fram. Damen som stod och kollade kollade lite konstigt på mig och det ända jag kunde tänka var FAN FAN FAN vad var det för fel?

”Det måste ha blivit något fel här” sa hon. Jag stelnade till. Min pappa gick fram och började prata med damen.

Sedan kom han tillbaka och sa:

”Det hade blivit något fel, du hade fått en första klass biljett istället och vi fick inte byta den. Är det okej om du sitter i första klass? ”

Jag tog ett djupt andetag och nickade. Sedan skildes jag från min familj för att jag skulle gå till 1:a klass och min familj gick till 2:a klass. Vad hade jag gett mig in på?!

När jag kom till 1:a klass tappade jag nästan hakan. Det var så mycket lyxigare än vad jag hade väntat mig. Stolarna var vita och prydliga. Allt kändes så fräscht. Man satt liksom 2 och 2 . Jag kollade min biljett och letade upp min plats. När jag kom fram så såg jag att jag inte satt ensam.  Det satt en annan kille där… och han var snygg. 
På min plats låg det en väska, vad pinsamt. Skulle jag bli tvungen att säga till honom att flytta den? Och ännu värre, skulle jag bli tvungen att sitta bredvid honom hela vägen till England?

Jag suckade och fortsatte vägen fram till min plats. När jag kom fram kollade han upp på mig.

”Oj, ska du sitta här?” frågade han.

”ja… ”

”oj, sorry” han flyttade väskan. Han hade lockigt mörkt brunt hår och oh min gud vad snygg han var.

Jag satte mig ner och kollade ner i golvet.  Det var ett sånt riktigt awkward moment. Som tur så avbröt rösten i högtalarna att vi skulle sätta på oss bältet. Darrande knäppte jag bältet och intalade mig själv att andas.

”Nervös?” frågade han. Jag gav han ett snett leende.

”Lite”

”Har du aldrig flugit innan? ”

”Jo, när jag var 3 åkte jag till Grekland, men det var så länge sedan” Varför pladdrade jag på som en idiot? Han brydde sig knappast om var du var när du var 3, tänkte jag.

”Okej, men det är inte så farligt, jag lovar” sa han med ett snett leende.

”Fresten , jag heter Harry” sa han.

”Melinda”

Plötsligt började planet röra på sig och jag drog in ett djupt andetag. Han började gapflabba. Jag kollade surt på honom men han fortsatte bara skratta. Sedan började jag också skratta. Folket runt om oss kollade konstigt på oss.

När jag insåg att vi var på startbanan så slutade jag skratta och spände mitt bälte som redan satt hårt. 

Plötsligt satte planet igång på riktigt och jag blundade.

_______________________________________________________________________________________________

Litet men andra kapitlet, vad tycker ni? Känns lite tråkigt att skriva när ingen kommenterar...
Glöm inte att ge mig tips på vad jaag kan göra bättre osv!
Det kanske kommer ett kapitel till ikväll, får se för jag har ganska mycket läxor.

Puss!