TheOneDirectionStory

                                 

Regnet smattrade utanför mitt fönster och en rysning gick igenom min kropp. Att sitta hemma i regniga Helsingborg på en lördag var så tråkigt. Fast jag satt nog hellre här i mitt rum skuren från omvärlden- än att vara med kompisar idag. Förstå mig inte fel, Jag älskade att vara med mina kompisar, men inte riktigt idag.

Men jag behövde inte stå ut med regnet så mycket till- imorgon skulle jag och min familj för första gången åka till London. Fast det regnade nog där också, nu när man tänker efter...

Plötsligt vibrerade min mobil till och jag plockade upp den och såg att jag hade fått ett sms från min mamma.

"Har du packat klart för imorgon?"

Jag fällde ut tangentbordet och började skriva tillbaka:

"Ja"

Det pirrade till i magen, om 24 timmar skulle jag vara i London ...

-Nästa morgon , klockan 5.00 (på morgonen…) -

"Melinda, vakna! "Mamma drog upp gardinen och jag kisade med ögonen.

"Vad gör du?!" ropade jag och drog upp täcket.

"Men lille du, har du glömt att vi ska till London idag? Eller du kanske vill missa flyget och stanna hemma"

Jag suckade och drog undan täcket, ställde mig upp och gick in i badrummet och satte igång duschen. När jag var klar, gick jag till garderoben och plockade på mig ett par svarta jeans och en skjorta, blåste håret och sminkade mig lätt. Jag tog min resväska som stod i hörnet och började gå neråt.

”För en gångs skull har du inte med dig 50 resväskor” slängde min bror ut sig när jag kom ner.

Jag räckte tungan mot honom och öppnade kylskåpet. Ett par mackor blev det till frukost idag. Plötsligt hörde jag steg och mamma och pappa kom ut från deras sovrum med varsin stor resväska.

”Vad bra att ni är uppe, vi sticker om 2 timmar!” sa pappa och tog själv en macka. Mamma hade redan satt sig ner och läste nu tidningen.

”Mel, vet du vilka One Direction är?” sa hon och kollade upp från tidningen.

”Jag vet att det är ett känt pojkband från England, och typ att alla tjejer i min årskurs gillar dem?”

”Okej, för det står här att dem är i Stockholm och alla tjejer där uppe är som galna”

Mamma återgick till tidningen och jag åt upp mina mackor.

 

 

-4 timmar senare på Stockholms flygplats, Arlanda

 

Vi hade tagit tåget från Helsingborg upp till Arlanda, sedan hade vi checkat in väskorna osv.

Och nu stog vi här utanför gaten och väntade på att få komma in. Jag var nervös, det var flera år sedan jag åkte flygplan. Det var när jag var 3, då vi hade åkt till Grekland.

 Jag försökte intala mig själv att det var större risk att man skulle krascha med bilen än med flygplan, men ändå var jag rädd. Sedan kom jag på en annan grej. Tänk så fick jag inte ens gå på planet? tänk så var min biljett fel? Jag drog in ett djupt andetag.

__________________________________________________________________________________

Första kapitlet, vad tycker ni? Ge mig gärna tips vad jag kan förbättra med mitt skrivande!
One Direction kommer komma in i novellen snart, för er som undrar :)
Designen är inte klar, jag jobbar på den. Lite senare kommer det komma chanser att få vara med i novellen:)