TheOneDirectionStory

Detta har hänt:

”Sa jag något fel Melinda?” sa han och lät orolig.

”Nej, det är inget. Du jag måste gå nu, ringer dig sen” sa jag.

”Vänta me-” jag la på, orkade inte.  Orkade inte honom nu. Mobilen började vibrera igen, och jag ignorerade den bara.  Det gjorde ont, så jävla ont. Det var konstigt hur några ord kunde få mig att må såhär. Och alla de ord han sagt till mig. Menade han inget av de?

Mobilen fortsatte att vibrera.

__________________________________________________________________________________________

 

Harrys perspektiv:

 

Jag la ner min iPhone på bordet och bet mig i läppen. Det var ingen ide att fortsätta ringa, hon svarade inte.

Jag önskar att jag inte hade sagt så, ändå visste jag varför jag hade sagt det. Det var för att skydda henne. Om jag hade sagt att jag dejtade henne, så skulle hon säkert få så mycket hat. Jag älskar våra fans, men ibland kunde dem bli lite överdrivna.  Jag var tvungen att förklara för Melinda, men hon ville inte svara i telefonen. Jag suckade.

 

”Hur är det med dig?” sa Louis plötsligt och jag hoppade till. Jag hade varit inne i mina tankar så att jag inte hade hört när han kom in.

 

”Inte så bra..”

 

”Vad är det?” sa Louis och satte sig bredvid mig på soffan.

 

”Mel är sur på mig” sa jag och suckade.

 

”Hon såg intervjun va?” sa Louis och jag nickade.

 

”Du får nog snacka med henne” sa han igen.

 

”Hon svarar inte på mobilen!”

 

”Kom, jag kör dig hem till henne” sa Louis och drog upp mig i soffan.

 

20 minuter senare stod vi utanför hennes lägenhet.  Jag knackade på och det hördes steg. Dörren öppnades och det var Sanna.

 

”Hej, är Melinda hemma?” sa jag och min röst darrade till lite.

 

”Ja, men jag tror inte hon vill prata med dig” sa hon bestämt och det gjorde ont att höra orden.

 

”Snälla, jag måste prata med henne” sa jag och hon suckade.

 

”Visst, kom in då. Hon är i vardagsrummet”

 

”Tack” Jag tog av mig skorna och Sanna gick ut med Louis. Jag fortsatte sedan in i till vardagsrummet.

 

Melindas perspektiv:

 

Jag och Sanna satt i soffan och kollade på Titanic när det plötsligt plingade på dörren. Sanna reste sig upp och gick ut. Jag satt kvar och kollade när jag hörde en bekant röst. Jag stelnade till. Varför var han här?

”Visst, kom in då. Hon är i vardagsrummet” Hörde jag och suckade. Kunde han inte bara dra? Jag hörde hur ytterdörren stängdes och det blev tyst. Sanna måste ha gått ut.

 

”Mel…” sa Harry bakom mig och jag vände mig om. Han såg ledsen ut.

 

”Vad är det?” sa jag surt och vände mig mot tv:n igen. Han suckade lite och satte sig bredvid mig.

 

”Jag vet att du är sur på mig. Men det finns faktiskt en anledning till varför jag sa att … jag inte träffar någon” sa han. När jag inte svarade fortsatte han.

 

”Jag ville bara skydda dig. Jag älskar våra fans… men ibland kan dem bli lite överdrivna. Jag vill inte att de ska hata dig, eftersom jag är rädd att jag… kommer förlora dig då” sa han och hans röst darrade.

 

Jag lät orden sjunka in. Var det därför? Jag kände mig plötsligt så dum.

 

”Jag trodde det var för att… du skämdes för mig” viskade jag. Harry la händerna på mina kinder och drog böjde sig så att våra ansikten var i samma höjd.

 

”Jag skulle aldrig skämmas för en fantastisk tjej som dig” viskade han och kollade mig i ögonen. Jag log och kysste honom. Sedan lutade jag mig mot honom och kurrade upp mig i hans hals. Han kysste mig på hjässan.

Louis perspektiv:

 

”Vi kanske ska låta dem vara ifred?” sa jag och Sanna nickade. Vi gick ut ur lägenheten och ner till bilen.

 

”Kan vi inte gå på bio?” sa Sanna och nu var det min tur att nicka. Jag startade bilen och körde ut på vägen. Lite senare kom vi fram till biografen och vi gick in.

 

”Vad ska vi se?” frågade jag och Sanna ryckte på axlarna. Vi kollade ett tag, sedan bestämde vi oss för en romantisk komedi. Vi fixade popcorn och läsk, sedan gick vi in och efter bara några minuter började filmen.  Jag kollade i smyg på henne, och fattade mod och tog hennes hand. Hon kollade på mig och log och kramade min hand. Jag kunde inte koncentrera mig på resten av filmen, utan kollade bara i smyg på henne.

 

När filmen var slut gick vi hand i hand ut till bilen igen och började köra hem åt. När vi sedan stod utanför lägenheten lutade jag mig in mot henne och kysste henne. Det var helt fantastiskt.

Hon log mot mig och öppnade sedan dörren. Vi gick in och hittade Melinda och Harry sovandes i soffan. Det såg ut som de var sams igen, och vi båda pustade ut.

Jag och Sanna satte oss ner bredvid dem i soffan och dem rörde på sig.

 

”Ops” skrattade Sanna och jag började också skratta.

 

”Var har ni varit?” sa Melinda och gäspade.

 

”Bio” sa Sanna och jag log.

Sannas perspektiv:

 

Klockan började närma sig 3 när Louis mobil plötsligt ringde. Han la snart på igen och kollade med en liten ledsen min mot oss.

 

”Vi måste gå Harry. Vi har tydligen en till intervju ” sa han.

 

”Okej” Harry reste sig ur soffan och kysste Melinda. Plötsligt kände jag två armar runt mig och Louis kysste mig. Han log och sedan gick han och Harry ut.

 

”BERÄTTA ALLT!” Skrek både jag och Melinda samtidigt. Jag berättade först om vad som hade hänt mellan mig och Louis på bion och sen berättade Melinda varför Harry hade sagt som han hade.

 

”Jag är hungrig” sa Melinda plötsligt och jag skrattade.

 

”Du låter som Niall” sa jag och vi båda skrattade. Efter en stunds tystnad reste sig Melinda och kollade på mig.

 

”Tacos?”

 

”Tacos”

_____________________________________________________________________________________________

Kapitel 22! Har varit på 1D-träff idag så jag har inte kunnat skriva. Sedan slutade mitt internet funka så kapitlet kom inte ut förens nu. Glöm inte att kommentera! :D