TheOneDirectionStory

Detta har hänt:

”Dem kommer om 20 minuter” sa jag och Sanna flög upp, som om hon inte nyss klagat om att hon var trött. Hon sprang in på sitt rum och jag skrattade.

20 minuter senare plingade det på dörren, och jag sprang ut och öppnade.

”Hej” sa Harry och drog in mig i en kram. Resten av killarna kramade om mig snabbt sedan gick dem in till vardagsrummet.  Vi gick snart också in till dem och dem satt redan framför tvn.

”Vad säger ni om ytterligare en pizzakväll?” sa jag och alla skrattade.

”Pizza två dagar i rad? Är jag i himlen?” sa Niall och alla började skratta mer.

Vi beställde pizza och en halvtimme senare satt vi alla med varsin pizza.

___________________________________________________________________________________________

”Tjejer, vi måste tyvärr åka hem nu, vi ska upp tidigt imorgon” sa Liam och alla nickade

 

”Var ska ni imorgon då?” sa Sanna och log.

 

”Vi ska på en intervju klockan 10 typ” svarade Zayn.

 

”På tv eller på en tidning?” frågade jag.

 

”Tv” sa Niall och log.

10 minuter senare var det bara jag och Sanna kvar. Jag gäspade till, klockan var inte så mycket men både jag och Sanna var trötta, så vi gick och la oss. Nästa morgon vaknade jag runt 9 av att jag fick ett sms. Jag suckade och reste mig trött upp ur sängen och plockade upp mobilen.

”Vågar inte gå in på ditt rum, men vakna! Intervjun börjar om 30 minuter din tolle!”

 

Det var Sanna, hon skickade sms till mig, även om hon var i samma lägenhet som mig. Jag log lite, hon fick mig alltid på bra humör. Jag fällde ut mitt tangentbord och började skriva.

 

”Jag ÄR vaken, eller nu är jag det. Och det är okej att komma in på mitt rum, jag kommer inte skada dig. Så mycket”

 

Jag reste mig upp ur sängen och sträckte mig lite, sedan skuttade jag in i badrummet och tog en snabb dusch. Tjugo minuter senare slängde jag mig ner i soffan bredvid Sanna.

 

”Jag har gjort frukost” sa hon stolt och pekade på några mackor som stod på vardags bordet.

 

”Men pluttis då!” sa jag och tog ett bett av en macka.

 

Snart startade intervjun och killarna gick in.

Det kändes konstigt att kolla på dem. Dem var såklart snygga här, men i verkligheten… var dem snyggare. Om det var möjligt, alltså. Frågorna började och hela intervjun flöt på.

 

Harrys perspektiv:

 

Intervjun flöt på bra. Allt gick som det skulle, även om tv-kamerorna var lite jobbiga. Dessutom var det live. Om jag, eller någon, sa något fel så skulle vi inte på något sätt kunna hindra det för att sändas. Men jag kände mig lugn. Med Louis här, skulle ingen ta det på allvar endå.

 

”Så… har ni några flickvänner?” sa intervjuaren plötsligt och jag stelnade till lite. Vad skulle jag svara? Skulle jag säga att jag hade? Tänk så ville inte Melinda det? Tänk så ville hon det?

 

”Jag är på gång med en” sa Liam och log. Intervjuaren log, säker för att hon fick lite sanning, och vände sedan blicken mot Louis.

 

”Jag kan väl säga att det finns en tjej som får mig lite varm…” sa han och skrattade nervöst. Intervjuaren log återigen.

 

”Jag har ingen, jag är singel!” Sa Niall.

 

”Jag har, som ni alla vet, flickvän” sa Zayn och intervjuaren nickade. Sedan var det bara jag kvar, och jag hade ingen aning om vad jag skulle säga.

 

”Harry då?” sa intervjuaren och alla vände blicken mot mig.

 

”Hm…ja…” sa jag för att vinna tid.

 

”Jag.. har väl ingen så, som jag..um  jag.eh ...träffar” sa jag och bannade mig själv. Varför sa jag så?

 

Resten av killarna kollade lite konstigt på mig, men sedan vände dem blicken mot intervjuaren igen, som började med nya frågor.

 

Melindas perspektiv:

Jag satt helt mållös i soffan och kollade på tv:n. Tankarna flög runt i mitt huvud. Var jag inget för honom? Betydde jag inget? Jag reste mig upp ur soffan sakta. Jag ville inte se mer.

 

”Melinda, vänta!” sa Sanna när jag började gå mot mitt rum.

 

”Vad?!” sa jag argt och vände mig om. Hon stannade chockat till, jag var inte den arga typen.

 

”Jag vet att du är arg nu, men jag tror Harry har en bra förklaring till varför han sa så” sa hon.

 

”Kanske det” sa jag och sedan gick ja in på mitt rum och smällde igen dörren.

 

Jag fattade inte ens varför jag var arg på Sanna, hon hade inte gjort något fel. Hon försökte bara trösta mig. Jag suckade och öppnade dörren igen. Jag gick ut till Sanna igen, som satt i soffan.

 

”Förlåt” sa jag och hon log lite.

 

”Det gör inget, jag fattar varför” sa hon och jag log lite och satte mig bredvid henne i soffan. Intervjun hade slutat och istället visades det någon dålig serie. Jag sjönk helt in i mina egna tankar. Vad skulle jag göra? Skulle jag fråga honom varför han sa så, eller skulle jag bara inte bry mig om det?

 

”Melinda, din mobil ringer” sa Sanna plötsligt och väckte mig ur mina tankar.

 

”Oj” sa jag och plockade upp mobilen. Det stod Harry på skärmen. Jag skulle precis klicka honom när Sanna puttade till mig.

 

”Du vet att ni måste prata om det. Om du inte svarar kommer han att fatta att något är fel” sa hon och jag suckade innan jag svarade.

 

”Hallå?” sa jag.

 

”Hej älskling!” sa Harry glatt i andra änden. Han fattade inte hur sårad jag var.

 

”Hej..”

 

”Vad är det? Du låter lite…ledsen” sa han, och lät nu inte lika glad längre.

 

”Det är inget…” sa jag.

 

”Jo, något måste det vara. Kollade du på intervjun?”

 

”Ja”

 

”Sa jag något fel Melinda?” sa han och lät orolig.

 

”Nej, det är inget. Du jag måste gå nu, ringer dig sen” sa jag.

 

”Vänta me-” jag la på, orkade inte.  Orkade inte honom nu. Mobilen började vibrera igen, och jag ignorerade den bara.  Det gjorde ont, så jävla ont. Det var konstigt hur några ord kunde få mig att må såhär. Och alla de ord han sagt till mig. Menade han inget av de?

 

Mobilen fortsatte att vibrera.

______________________________________________________________________________________________

Äntligen kapitel 21!Om det är något konstigt i detta kapitlet är det nog för att jag är jättetrött och ja, jag somnar snart.

 

Tycker novellen har varit lite slö, så nu är det lite mer fart på den. Förlåt för att jag inte uppdaterar så bra, men jag blir ju inte så där jättetaggad att skriva när jag får en kommentar. Men jaja, jag ska bättra mig!

 

PUSS!