TheOneDirectionStory

”Kan vi inte hälsa på honom någon dag? Det hade varit skönt att känna någon här” sa hon och drack lite av sin latte. ”Du känner mig” sa jag och hon skrattade.”Ja men du räknas inte. Svara nu på min fråga!” sa hon bestämt och jag log. ”Visst, men jag har inte träffat honom på 11 år. Jag vet inte ens hur han ser ut?!” sa jag. Vi båda började skratta.  När vi kom hem satte vi oss vid Tv:n. Vi båda var trötta i benen efter shoppingen, så vi orkade inte göra något annat.

__________________________________________________________________________________________

”Kan vi inte sätta på One Tree Hill?” sa jag och Ellinor nickade. Jag hämtade DVD:n och satte in skivan. Plötsligt började min mobil ringa och jag plockade upp den. ”Pappa” stod det.

”Hallå?” sa jag.

”Hej tjejen! Hur är det i London?” sa pappa med sin vanliga engelska sväng.

”Bra! Hur är det hemma?”

”Bra, men vi saknar er förstås!” sa han och jag log lite.

”Vi saknar er med”

”Jo, jag tänkte, din kusin bor ju i London. Så att ni kanske skulle hälsa på honom så att ni i alla fall vet var han bor och så? Ni kanske behöver hjälp med något senare, och då finns vi ju inte där” sa han.

”Jo, vi tänkte hälsa på honom imorgon” sa jag.

”Bra! Har ni adressen?”

”Ja!”

Vi fortsatte prata lite grann, sedan var han tvungen att lägga på.

Nästa dag:

”Wow! Är det här han bor?” Utbrast Ellinor. Vi stod utanför min kusins lägenhet.

”Ja, om adressen stämmer... Fast pappa sa att han bor med en annan kille” sa jag och Ellinor kollade tvivlande på mig.

”Vadå, är dem, du vet... bögar?” sa hon och jag började skratta.

”Haha, nej, bara rumskompisar eller vad man ska säga!” sa jag och hon skrattade.

”Vad heter han förresten? Det kanske är bra att veta” sa hon.

”Typ Lukas eller något sådant. Det var så länge sedan och jag har typ tusen kusiner” sa jag och hon nickade. Jag tog ett djupt andetag innan vi gick in. Vi tog hissen upp och kom sedan ut till en korridor. Den var väldigt… modern och fin. Hur rik var min kusin egentligen? Jag kollade mot Ellinor, och hon verkade tänka likadant som jag. Vi kom fram till dörren och jag plingade med ett darrande finger.

Louis perspektiv:

Jag rörde om i teet och doften kittlade i näsan. Åh, kära te. Jag log lite och lyfte upp koppen, innan jag gick ut i vardags rummet igen. Det fanns inga kalsonger i sikt, Harry hade sprungit runt som en galning innan och plockat upp dem. Även om jag var äldst var det han som var äldst, i huvudet alltså.  Han satt just nu inne på sitt rum med sin dator och twittrade. Hans dörr var öppen så att jag kunde höra honom skratta till ibland. När jag precis skulle ta en klunk av teet plingade det plötsligt till på dörren och jag suckade.

”LOUIS DU FÅR TA!” skrek Harry och jag suckade igen. Jag ställde min mugg på bordet, sedan reste jag mig upp och gick med tunga steg mot dörren. Jag öppnade den och fick syn på två tjejer utanför. Var det två fans? Den ena var ganska lång, runt 1,75 cm lång och den andra var några cm kortare. Båda kollade på mig lite undrande, som om de försökte klura ut vem jag var.

”Hej…?” sa jag.

”Eh, hej…” sa den blonda. Vi stod några sekunder till utan att någon av dem sa något.  Jag började studera den blonda, hon påminde om någon… hon var liksom bekant på något sätt.

”Känner jag dig… du är bekant på något sätt” sa jag och den blonda sken upp lite.

”Keira Roberts? Kommer du ihåg mig?” sa hon och plötsligt förstod jag. Allting.

___________________________________________________________________________________________

Haha, jag tror ni fattar vad som kommer hända nu? :) Kort kapitel, men det andra för idag! :D

Glöm inte att kommentera! :)