TheOneDirectionStory

”Sanna, kan du snälla berätta vad jag har gjort för fel?” viskade Louis och jag vände mig mot honom. Jag skakade bara på huvudet och gick in i vardagsrummet och satte mig i soffan.  Louis följde efter och satte sig ner bredvid mig.

”Snälla” sa han. Jag visste inte vad jag skulle göra riktigt. Skulle jag berätta för honom? Eller skulle jag bara ignorera honom?

”Jag ville bara inte bli sårad” viskade jag. Louis blev tyst en liten stund.

”Jag skulle aldrig såra dig Sanna!”

”Ni fick ju inte ha flickvänner…”

”Det bestämmer inte dem. Vi fixar detta på ett eller annat sätt” sa han och kysste mig försiktigt.

____________________________________________________________________________________

Melindas Outfit

Melindas perspektiv:

Allt var bra igen. Eller ja, vad man nu kunde kalla det. Jag och Harry var ihop igen, och Sanna och Louis var också ihop igen. Det kändes ju bra, men jag var osäker med fansen. Jag ville inte bli hatad, men om det var priset för att få Harry… Så var det okej. Så länge jag hade Harry, så skulle allt ordna sig på ett eller annat sätt.

”Jag ska gottgöra dig” sa Harry plötsligt. Vi hade legat i sängen flera timmar och bara pratat, om allt.

”Va? Nä det behöver du inte…”

”Men jag vill, och jag kommer. Vad sägs som en dejt ikväll? Du , jag på en restaurang” sa han och jag log.

”Jag vet inte…” sa jag.

”Snälla? Snällllaaaaaaaaaaaaa?” sa han.

”Kanske...”

”Vi kan gå till en italiensk restaurang…de har kanske pasta…” sa han. Fan, han visste att jag älskade pasta.

”Okej då” sa jag och han log stort.

Lite senare åkte Harry & Louis hem, så det var bara jag och Sanna kvar. Harry skulle hämta mig klockan 7, och klockan var 4, så det var tid att börja göra sig iordning. Sanna och Louis skulle vara här och kolla på film, så dejten passade ganska bra. Jag gick in i duschen och tvättade mig extra noga. När jag var klar tog jag på mig ett par mjukisbyxor och ett linne.

”Vad ska du ha på dig ikväll då?” Frågade Sanna när jag kom in i sovrummet igen.

”Jag vet inte, kan du hjälpa mig?” sa jag och gjorde valpminen.

”Visst” hon öppnade min garderob och stod där i kanske 10 minuter innan hon tog fram en vit blus och ett par svarta byxor.Hon gav det till mig och jag satte på dem.

”Du ska lätt ha det, Harry kommer dö!” sa Sanna och jag skrattade. Det var faktiskt inte så dumt.

”Okej, på ett villkor! Du fixar mitt hår” sa jag och hon skrattade.

”Visst, sitt!” sa hon och drog fram en stol.

1 och en halvtimme senare stod jag i hallen framför spegeln och granskade mig själv. Sanna hade lockat mitt hår och, jag var tvungen att erkänna att det var jättesnyggt. Jag satte på mina svarta skor som Sanna också hade dragit fram. Klockan prick 7 knackade det på dörren och jag öppnade. Det var Harry, och även i mina höga skor var han längre än mig, kom jag att tänka på. Han kysste mig och jag log.

”Ska vi gå?” sa han och tog min hand. Jag ropade ett snabbt hej då till Sanna, sedan började vi gå nedför trapporna och ut ur porten. Till min förvåning stod det en svart Limo, och det såg ut som om den väntade på oss.

”Skojar du med mig?” utbrast jag och Harry skrattade.

”Nä, min älskling förtjänar det bästa!” sa han och jag log stort. Jag stod bara där och log som ett fån. Han skrattade och drog med mig mot limon. Han öppnade dörren åt mig, och jag hoppade in, sedan han. Efter kanske 20 minuter kom vi fram till en liten, men gullig restaurang.  Vi gick ut ur limon, och doften slog i mot mig. Det doftade Italien, tomatsås och pizza... och även lite av Harrys parfym, eftersom han stod bredvid mig. Han tog tag i min hand igen och drog försiktigt med mig.

Hela stället var ganska folktomt, förutom servitörerna och ett par gäster.

”Välkomna. Har ni reserverat bord?” sa en av servitörerna och log.

”Ja, på Styles…” sa Harry och log mot mig.

”Ja det stämmer! Följ med här!” Sa killen efter att han bläddrat i några papper. Vi följde efter honom och vi kom snart fram till ett ganska avskilt bord.

”Blir det här bra?” sa killen artigt. Harry kollade på mig, jag fick bestämma tydligen.

”Det blir perfekt” sa jag och båda log. Vi satte oss ner och fick menyerna. Jag öppnade den och svalde när jag såg priserna.

”Harry…jag har inte råd med det här…” sa jag. Hans ena ögonbryn flög upp, sedan började han skratta.

”Du tror väl inte att du skulle betala?” sa han och jag log lite.

”Men jag hatar när andra betalar åt mig…” sa jag och kollade ner i menyn igen.

”Vänj dig vid det” sa han glatt och då kunde jag inte hålla mig. Jag brast ut i skratt och Harry började också skratta.

”Hur som helst… Vad vill du ha älskling?” sa Harry och jag log. Jag skulle aldrig tröttna på att höra honom säga ”älskling” till mig.

”Pasta Carbonara tror jag. Du då?” sa jag och han skrattade.

”Kunde nästan tänka mig det! Jag hade nog tänkt ta en pizza” sa han och nu var det min tur att skratta.

”Det kunde jag tänka mig” sa jag och vi båda skrattade. Vi vinkade på servitören och beställde.

Sannas perspektiv:

Bara några minuter efter att Melinda och Harry hade gått dök Louis upp. Jag slängde mig runt hans hals och han skrattade och kysste mig.

”Här har man saknat mig” sa han och vi båda skrattade.

”Det är omöjligt att inte sakna dig” sa jag och han skrattade.

”Jag har saknat dig med” sa han och kysste mig igen.

Vi gick ut i vardagsrummet och började gå igenom våra filmer. Louis tyckte vi skulle se ”Entity” men jag var lite osäker, det var trots allt en skräckfilm. Men , han lyckades som vanligt övertala mig. Jag gick ut för att fixa lite godis och snacks, medan Louis fixade dvd:n.

”Sanna, jag tror inte er dvd funkar!” ropade han inne ifrån vardagsrummet. Jag släppte chipspåsen jag hade i handen och gick ut till honom.

”Vadå?” frågade jag.

”Den är helt konstig...” Louis hade rätt, dvd var trasig. Jag suckade och satte mig på golvet.

”Vad ska vi göra nu då?”

”gå på bio?” sa Louis och log.  Jag skrattade, sedan nickade jag.

10 minuter senare satte vi oss i bilen och körde ut på vägen. Det var mörkt ute, ändå var det ganska mycket trafik. Några droppar träffade rutan och började rinna neråt. Jag blev inte särskilt förvånad, jag menar, vi var ju trots allt i London.

”Vad tänker du på?” sa Louis plötsligt och jag vände blicken mot honom.

”Regnet…”

”Varför?” sa han och skrattade. Jag ryckte på axlarna och flinade lite. Han vände blicken bort från  mig och höll ögonen på vägen. Ljusen utanför ”speglade” sig på hans ansikte, vilket gjorde att han såg ut som en ängel. När han märke att jag studerade honom log han, och vände blicken mot mig. Vi stirrade in i varandras ögon. Vi var så fast att vi inte märkte att lamporna var röda , Louis hann aldrig se bilen som kom körande i full fart. Jag hörde smällen I nästa sekund blev allt svart.

__________________________________________________________________________________

DUN DUN DUN! Långt kapitel, det gillar ni ju! Får se om det bli ett kapitel imorgon, ska till danmark och ska vara där hela dagen. Men det kanske kommer ett ändå, får se hur ni kommenterar.... p.s ni kommenterade jättebra på förra, blev jätteglad! Ni gör verkligen min dag med en enda kommentar ;:')