TheOneDirectionStory

Detta har hänt…

Jag gick tillbaka, men efter ett tag så kändes det som jag var på helt fel väg. Jag vände om , men jag kände inte alls igen mig här. Paniken hade börjat stiga och jag tog upp min mobil för att ringa mamma. Jag klickade på den men den var helt svart, den var helt död. FAN. Min mobil hade dött och jag var helt lost.

Jag ångrade nu bittert att jag hade gått iväg från museet. Varför hade jag inte varit smart nog att stanna? Klockan närmade sig nu 7 och det hade börjat bli mörkt. Plötsligt såg jag räddningen- en telefonkiosk! Jag sprang in och tog upp plånboken för att lägga i ett mynt. Sedan kom jag ihåg … plånboken låg kvar på rummet. Jag kände hur det sista hoppet sipprade ut ur mig. Jag gick ut ur kiosken och började fortsätta gå framåt på gatan.

Jag fortsatte gå ett tag, men orkade snart inte mer så jag satte mig på en bänk, drog upp benen och kände hur tårarna sakta började rinna. Plötsligt så hörde jag hur någon satte sig bredvid mig.

”Melinda?” När jag hörde rösten släppte all rädsla och oro. Även om jag bara hade hört den så få gånger så kände jag igen den och visste precis vem den tillhörde. Jag vände upp huvudet och mycket riktigt - där satt Harry och kollade oroligt på mig.

”Harry”

”Vad gör du här? Och vad har hänt?” frågade han oroligt.

”Jag var på museum med familjen men sen gick jag och sen kunde jag inte hitta tillbaka” snyftade jag. Till min förvåning sträckte han sig fram och kramade mig, sedan reste han sig upp och sträckte ut sin hand.

”Kom” sa han och gav mig ett snett leende. Jag log mot honom och tog hans hand.  Det gick en elektrisk stöt igenom mig, och mitt hjärta började slå fortare.

Harry plockade upp sin mobil och tryckte lite, sedan satte han den mot örat.

”Hej, kan du hämta upp oss?...Jag och Melinda...berättar sen...bra, ses!”

Han la på och la ner mobilen i fickan igen.

”Louis kommer och hämtar oss, är det okej?”

Jag nickade och han log. Efter ett tag kom vi ut på en väg, och där stod en svart jeep.

Harry drog mig mot den och jag följde efter. Vi satte oss båda i baksätet.Jag såg att Louis satt vid ratten och han vände sig om när vi kom in.

”Hej Mel!”

”Hej Lou!”

”Så kan någon berätta vad som har hänt?” sa han och log.

Jag berättade hela historien för dem. Även om jag hade berättat för Harry innan, men vissa saker hade jag inte berättat.

”…och då hittade Harry mig” avslutade jag.

”Okej, det var ju bra att han hittade dig där! Men vad heter hotellet du bor på? Jag kan skjutsa dig dit”

”Tack! Det heter.. eh.. ” jag kunde inte komma på vad hotellet hette.

Killarna skrattade till och jag suckade.

”Men vi kör hem till oss så länge okej?  Det gör ju ingen nytta att sitta här” Sa Louis.

Jag nickade och Louis startade motorn. Vi körde i kanske 20 minuter, sedan stannade vi framför en byggnad. Vi hoppade ut och gick fram till porten. Harry slog in en kod och den öppnades. Vi tog hissen upp, sedan stannade vi utanför en dörr.

”Välkommen till vår lägenhet, du får ursäkta röran” sa Louis. Han öppnade dörren och jag steg in i en stor modern hall. Det var sådär 20 par skor slängda lite överallt och några jackor hängde på några krokar som satt på väggen. 

”HALLÅ!?” Ropade Louis.

”HEEEEJ!!” hörde jag inifrån lägenheten.

Jag tog av mig mina skor och satte upp min jacka, Harry stod och väntade på mig och Louis hade redan gått in. Harry la handen på min rygg och drog med mig in i vardagsrummet.  

När jag kom in vändes 3 ansikten mot mig.


_______________________________________________________________________________________________

Förlåt för det korta kapitlet! Jag LOVAR att det kommer 2 imorgon! Tänkte också bara säga att om ni har någon fråga till mig, eller om det är någon fråga om novellen, så är det bara att skicka ett mejl till mig :)

[email protected]


PUSS!